Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1956 - Teknisk utbildning av förmän och verkmästare, av Fritz Sandin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 april 1956
329
Teknisk utbildning
av förmän och verkmästare
Rektor Fritz Sandin, Sandviken
Ny utrustning, nya principer, nya metoder,
komplicerade maskiner, ömtåliga och dyrbara,
hydraulik, pneumatik, mät- och
kontrollinstrument — allt detta och mera därtill får dagens
arbetsledare ta hand om, vårda och utnyttja, ofta
efter ingen eller bara en bristfällig instruktion.
Kraven blir inte bara flera, de skärps mer och
mer. Kunden vill ha exakt och jämn kvalitet, lågt
pris och kort leveranstid, och mannen vid
maskinen yrkar på allt större andel i
produktionsresultatet och därmed också på högre
produktion.
Utvecklingen går oerhört snabbt, och den
fordrar att allt det nya utan dröjsmål och med
största noggrannhet införs i arbetslivet. Detta
betyder ökade krav på gedigen teknisk
utbildning åt alla som har till uppgift att samordna
och utnyttja de personella och tekniska
resurserna så att de ger största möjliga utbyte.
Inte minst måste förmän och verkmästare läras
att behärska utrustningen. Kraven på
arbets-ledaren har förskjutits: i förrgår såg vi bara på
hans yrkeskunnighet, i går överbetonade vi hans
ledaregenskaper, men i dag och än mer i morgon
måste vi kräva både ledarförmåga och tekniskt
kunnande.
Ger vi arbetsledaren förutsättningar
att fylla kraven?
Hittills har man på många håll knappast
målmedvetet givit arbetsledaren förutsättningar att
fylla de nya och skärpta kraven, och det kan
därför finnas risk att utvecklingen försenas eller
förvanskas. Vägen fram till kunskap om den allt
dyrbarare utrustningen får inte gå över
misslyckade försök, med förstörd personal och
utrustning som följd.
Det måste väl vara oansvarigt att ge en uppgift
åt en person som inte har fått riktiga
förutsättningar att lyckas. Därför är det arbetslivets
skyldighet men också dess rättighet och, mer än man
tror, dess möjlighet att ge varje arbetsledare
chans till en god och riktig arbetsinsats och att
Föredrag i avd. Teknisk Undervisning den 21 november 1955.
331.868
underlätta denna, dels genom att välja mannen
för uppgiften, dels genom att ge honom en god
och adekvat utbildning. Därigenom skulle många,
kanske de flesta, av "felen" i arbetslivet kunna
förebyggas.
En stor skillnad mellan de arbetskrav som
ställs på en person och de fysiska och psykiska
resurser som han har verkar ofta deprimerande
och arbetsdemoraliserande. Men i samma mån
som man kan åstadkomma överensstämmelse
mellan arbetskraven och förutsättningarna för
att fylla dessa, stimulerar man till effektivitet
och skapar trivsel.
Arbetaren avancerar ofta inom sitt företag till
förman och kanske till verkmästare, men alltför
många gånger är det väl så, att han inte får den
utbildning som den nya arbetsuppgiften kräver.
Varje avancemang måste — både med hänsyn
till den funktion som skall fullgöras och den
person som skall göra det — föregås av ett så
säkert val som möjligt av en kapabel man och
en riktig och fyllig utbildning, så att han i varje
fall är fullt färdig med sin grundutbildning
innan han går i tjänst. Den som företaget ämnar
ge en befattning, skall det alltså först lyfta till
funktionsnivå och sedan hålla kvar där — låta
honom följa den eventuellt stigande nivån —
eller lyfta honom högre.
Man talar ofta om förmannens nyckelposition.
Har han från början fått de rätta nycklarna?
Har han instruerats om de nya låsen och har
nycklarna justerats efter dem?
Hurudan bör utbildningen vara?
Utvecklingen rusar framåt och vräker in
nyheter i arbetslivet. Utbildningen är sen i
vändningarna och blir ohjälpligt efter. Riktigare vore
väl att de två ginge i par, att den nya maskinen
eller den förbättrade metoden automatiskt
kopplade in frågan om hur de som skall ta hand om
det nya skall få de erforderliga färdigheterna och
kunskaperna, och hur deras eventuella motstånd
mot förändringarna skall övervinnas. De håller
fast vid det gamla, och utbildningen är också
konservativ. Är den vitbildning vi ger adekvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
