Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1956 - Teknisk utbildning av förmän och verkmästare, av Fritz Sandin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
TEKNISK TIDSKRIFT
eller är det gårdagens betingelser och krav som
bestämmer dess mål och medel? Säkert har vi
anledning att mer än tidigare analysera
arbets-kraven av i dag och med ledning av resultaten
justera utbildningsplaner och
utbildningsmetoder, så att de håller jämna steg med
utvecklingen.
Normalt brukar en verkmästare eller förman
genom sitt företags försorg få en teoretisk kurs
på annan ort, i regel utan förberedelse och
uppföljning. Företagens ambition i fråga om denna
form av arbetsledarutbildning är stor, men den
fritar inte från ansvaret för intern utbildning,
framför allt genom lämplig praktik åt
arbets-ledaren. Denna interna utbildnings ändamål
skall vara att förbereda för kurser utanför
företaget så att arbetsledaren bättre kan tillgodogöra
sig dessa, att befästa och bygga på tidigare given
utbildning, att anpassa denna till det egna
företaget och den speciella arbetsuppgiften samt att
ständigt komplettera den med det nya.
Var och en bör ju få en arbetsutbildning som
ger honom förmåga att sköta en viss
arbetsuppgift. Ju mer denna är förenad med ansvar för
personal, utrustning eller produkter, desto mer
måste man kräva en arbetsbildning, som ökar
förståelsen för uppgiftens krav och dess
betydelse i ett större sammanhang, som skolar omdömet
och vidgar vyerna. Som väsentliga ingredienser
i denna arbetsbildning borde ingå teknisk
allmänbildning, branschkännedom och
företagskunskap, vartill borde komma speciell
avdelningskunskap utökad med god orientering om
"angränsande" avdelningar — en form a\
arbets-vidgning alltså.
Alldeles för ofta startar utbildningen av en
arbetsledare för sent. Han hinner ibland inte få
någon som helst utbildning, innan han får ta
itu med arbetsledaruppgifter. För att täcka den
normala avgången av förmän och verkmästare
både kan och måste varje avdelning inom ett
företag genom en god personalplanering ha
fär-digutbildade ersättare.
Vidare får arbetsledaren ofta påbörja sin
utbildning, då han nått en sådan ålder, att hans
receptivitet och formbarhet har börjat avta.
Mycket av grundutbildningens elementa kan och bör
ges så tidigt som möjligt, lämpligen som en
förberedande utbildning, och-det bör vara företaget
angeläget att animera utbildningskapabla
ungdomar som återvänder från sin första
värnpliktstjänstgöring — och som många gånger har en
viss studiehunger — att engagera sig i lämpliga
fritidsstudier.
Vid anordnandet av kursverksamheten kan
företaget samarbeta med de frivilliga
studieorganisationerna, ABF och TBV, men också utnyttja
de kommunala yrkesskolornas latenta kapacitet.
Företaget bör låta sina tjänstemän medverka
som lärare i fritidskurserna för att på så sätt
få utbildningen så företagsbetonad som möjligt,
men också för att söka få kunskap om
karaktären hos de elever för vilka företaget har tänkt
sig kvalificerade arbetsuppgifter.
Utbildningens fyra byggklotsar
Teknisk utbildning av förmän och verkmästare
kan till mål och innehåll uppdelas på fyra
stadier (tabell 1):
grundutbildning, som skall ge de färdigheter
och kunskaper som är nödvändiga och
önskvärda för att arbetsledaren skall kunna sköta en viss
arbetsuppgift samt förstå dess plats och
betydelse i ett större sammanhang;
fortbildning, genom vilken grundutbildningens
färdigheter och kunskaper befästes, vidgas och
fördjupas;
kompletterande utbildning, som skall hålla
arbetsledaren i takt med utvecklingen, samt
periodiskt återkommande repetitionsutbildning
som kan bli en gynnsamt verkande injektion
mot slentrian och fabrikslytthet.
Av dessa fyra byggklotsar finns den första —
synnerligen användbar — att köpa. Sveriges
Me-kanförbunds kurser för verkstadsförmän,
Bergsskolans i Filipstad kurser för förmän vid gruvor
och järnverk samt vissa av Statens
Hantverksinstituts kurser ger grundutbildning, men också,
särskilt då Hantverksinstitutets specialkurser,
en viss fortbildning.
Även den fjärde byggklotsen har för ett par
branscher börjat bli tillgänglig på
utbildningsmarknaden, medan den tredje måste dels
spe-cialkonstrueras för att passa det enskilda
företagets utbildningsbehov, dels ständigt justeras,
så att den svarar mot de dagsaktuella tekniska
kraven.
Till det teoretiska inslaget i utbildningen kan
korrespondensinstituten erbjuda goda bidrag,
som blir allt värdefullare i den mån branscher
och företag samarbetar med brevskolorna vid
utarbetande av nya eller omarbetande av tidigare
kurser.
Grundutbildning
För grundutbildningens teoretiska del är det
väl beställt, kanske alltför bra. Frågan är, om
inte den får betyda för mycket, medan den
praktiska utbildningen glöms bort. Det är ungefär
som när elever avläser en mikrometer; de är
mycket noga med hundradelarna men
försummar de hela.
Det måste på varje avdelning och för varje
förmans- eller verkmästarebefattning ordnas en
planmässig cirkulation, som ger aspiranten
ingående praktiska erfarenheter av sådana
arbetsuppgifter som han i sin framtida befattning
kommer att få, och som praktiskt orienterar
honom om de avdelningar och organ med vilka
han skall samarbeta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
