Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1956 - Allmänventilationen i Stripa gruva, av Orvar Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24- april 1956
345
av fläkten och schaktets stegväg" finns i
betongbyggnadens ändar. Efter fläkten är en diffusör,
vari lufthastigheten sänks från 15 till 4 m/s,
när fläkten är i full drift. Energibesparingen
med diffusorn beräknas då till ca 250 kWh/dygn.
Den 4 oktober 1954 provkördes fläkten första
gången, varefter vissa ef ter justeringar följde.
Sedan den 15 november samma år har den varit i
gång så gott som oavbrutet.
Resultatet av fläktanläggningen
Sedan fläkten körts i gång påbörjades en ny
serie ventilationsmätningar, vilkas resultat
emotsågs med stora förväntningar. Huvudfrågorna
var: Hur skall luftströmmarna gå i gruvan?
Vilken inverkan har den ökade luftomsättningen på
dammkoncentrationerna? Hur stort är
luftmotståndet i gruvan och ventilationsschaktet?
Luftströmmarna i gruvan
En kraftig nedåtgående luftström har erhållits
genom samtliga dagöppningar och de öppna
rummen ned till 310 m nivån (fig. 5).
Cirkulationsströmmen i de övre områdena har upphört.
Genom Lundborgsschaktet och Smalgruveschaktet
går luften fortfarande upp. Denna luftström är,
som tidigare, påverkad av mindre fläktar, vilka
placerats vid schakten nere i gruvan. De
uppåtgående luftströmmarna i schakten eliminerar
frysrisken i dessa under vintern.
Avsikten med att låta luften gå ned genom de
stora öppna rummen och upp i schakten är, att
luften skall värmas upp innan den når
arbetsområdena samt att det damm, som bildas vid
arbetsplatserna, snarast skall lämna gruvan. Om
friskluft blåses ned i gruvan genom
ventilationsschaktet, är den under vintern kall, när den
strömmar genom arbetsområdet, där den
förorsakar besvärande frysningar, samtidigt som den
dammiga luften har en okontrollerad väg ur
gruvan.
Större isbildningar än normalt har inte
förekommit i gruvans högre nivåer under den gångna
vintern (1954—55). Då diagrammet fig. 5
uppgjordes hade ventilationsschaktet ännu ej drivits
ned till 360 m nivån. Därav följer den kraftiga
avsugningen på 260 och 310 m nivåerna.
Dammkoncentrationernas förändring
Den 19 augusti 1954, alltså innan fläkten
kördes i gång, togs över 200 dammprov på 38 olika
platser i gruvan. Den 19 januari, när fläkten gått
några månader, togs nya prov med samma
instrument på 22 platser, vid provningen gick fläkten
med halvt varvtal. Den 20 och 21 april företogs
en stor dammätning på samtliga arbetsplatser,
fläkten gick då med fullt varvtal.
Av resultatet (fig. 6) framgår att
dammkoncentrationen sjunkit till ungefär en tredjedel eller
omvänt proportionellt mot luftomsättningens ök-
360 m
Avväqninq
Fig. 6. Dammkoncentrationens förändring i Stripa gruva
genom fläktinstallationen; prov tagna- den 19 augusti
1954 (innan fläkten satts i gång) och––den 19 januari
1955 (fläkten igångsatt).
ning. Staplarna anger dammkoncentrationerna
på de nivåer där arbeten förekommer.
Medelvärdet är från 347 prov tagna på 19 olika platser
mellan kl. 06.00—20.00. Proven är tagna och
utvärderade under samma förutsättningar, varför
några större oförutsedda felkällor ej är att
befara.
Motståndet i gruvan och ventilationsschaktet
Motståndet i schaktet visade sig vara något
mindre än det beräknade. För
motståndsmätningar lämnades en 1" rörledning kvar i
schaktet mellan dagen och 260 m nivån. Vid
mättillfället var självdraget i schaktet 3,1 mm H20 på
240 m. När fläkten kördes med halvt varvtal var
tryckskillnaden över fläkten 9 mm H20 och i
schaktet 0,2 mm HaO för att vid fullt varv vara
38 resp. 10,4 mm H20. Luftmängderna
uppmättes till 58 resp. 103 m3/s. Då schaktet i regel har
en större fri area än 10 m2 torde den
genomsnittliga lufthastigheten vara omkring 9 m/s vid 103
m3/s. Beräknade motståndet blir då ca 18 mm
H20 för 240 m medan det uppmätta var 10,4
-f-+ 3,1 = 13,5 mm H20 eller 5,6 mm H20 per
100 m.
Motståndet i själva gruvan var obetydligt i
förhållande till motståndet i anslutningsorterna till
schaktet. Emellertid kommer detta motstånd att
sjunka då flera orter (360 m nivån och nedåt)
ansluts till schaktet.
Gruvans klimatförändring
Temperaturen på den in- och utgående luften
på nivåerna under 135 m avvägning var tidigare
rätt konstant. Temperaturändringar i dagen
hade under sommaren liten inverkan på
temperaturen i gruvan. Under vintern, när större
kvantiteter kall luft strömmade genom gruvan, var
temperaturdifferensen ofta stor. På 157 m nivån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
