Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 24 april 1956 - Teknisk utbildning i Storbritannien, av GAH - Världens och Sveriges stålproduktion, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
TEKNISK TIDSKRIFT
Emellertid har man vid universiteten lagt stor vikt vid
utbildningen av vetenskapsmän och tekniker. År 1946
rekommenderade en särskild Committee ön Scientific
Manpower att universitetens produktion av vetenskapsmän och
tekniker skulle fördubblas. De ansträngningar som då
gjordes bar också frukt. Under 1938/39 utbildades 12 949
studenter i dessa ämnen vid universiteten. Under 1950/51
hade antalet ökat till 27 759, dvs. med 114 °/o. Under
innevarande utbildningsår 1955/56 har man 29 013 studenter i
ifrågavarande ämnen. De omfattar nu 34V2 °/o av det
totala studentantalet vid universiteten.
Årligen tas en första examen i naturvetenskap eller
teknik av ungefär 6 000 personer. Av dessa är 2 400
naturvetenskapsmän och 1 850 ingenjörer. Till detta antal
kommer ungefär 450 studenter som tar sin grad genom
deltidsstudier.
Den universitetsstödjande institutionen i Storbritannien,
University Grants Committee, har sedan 1946 använt 24,5
M£ för byggnadsarbeten vid universiteten. Av detta har
16,5 M£ gått till nya byggnader för undervisning och
forskning och av detta belopp i sin tur har 84 °/o gått till
naturvetenskap i dess olika former inkluderande teknik
och medicin. Emellertid har ytterligare åtgärder vidtagits.
1953 anslogs sålunda stora medel till University of London
för en utvidgning av dess tekniska och naturvetenskapliga
avdelning. Innan detta byggnadsarbete avslutas kommer
det att kosta 15 M£.
Det nya programmet
Emellertid har man nu funnit att dessa åtgärder inte
räcker. Den brittiska regeringen har i februari 1956
framlagt ett femårsprogram för särskilt de tekniska skolorna
på olika stadier. Från dessa utbildningsanstalter kommer
för närvarande ca 9 500 ungdomar varje år. Häri inräknas
då ungefär 1 000 som har tagit universitetsexamen i
naturvetenskap och 500 som har tagit sådan examen i
teknologiska ämnen.
Nu föreslås att kapaciteten hos undervisningsanstalterna
skall höjas från 9 500 till ungefär 15 000. Man syftar då
dels till att öka antalet heltidsstuderande men framför allt
till att införa deltidskurser, "sandwich"-kurser, där den
totala utbildningstiden är 4—5 år och innebär
alternerande perioder på 3—6 månader av teoretisk utbildning vid
undervisningsanstalten och praktik inom industrin.
Dessa avancerade kurser skall dels avpassas för den
kunnige arbetaren inom industrin och dels också syfta till
att dra till sig ett antal ungdomar, som då de lämnar
skolan vid 18 års ålder önskar fortsätta sin utbildning men
samtidigt måste tjäna pengar.
För att leda detta arbete och samarbeta med de tekniska
skolorna vad beträffar kurser och liknande skapas ett nytt
organ National Advisary Council for Technological Awards.
Av de 610 000 manliga ungdomar under 18 år som fanns
anställda i industrin eller i näringslivet i maj 1954 hade
icke mindre än 27 °/o fått delstidsledighet av sina
arbetsgivare för studier. Av de 617 000 flickor som under
samma tid var sysselsatta i näringslivet fick dock endast 7 %
motsvarande ledighet. Man anser att här behövs en
ändrad inställning från kvinnornas sida. Man skall göra
allvarliga ansträngningar för att intressera flickor för att
skaffa sig teknisk och vetenskaplig utbildning så att
begåvningsreserven tillvaratas bättre.
Under en femårsperiod framåt skall man ungefär med en
halv gång öka antalet studenter utexaminerade från
avancerade kurser i tekniska högre skolor och kunna för
undervisning motta ungefär dubbla nuvarande antalet
studerande som får ledigt av sina arbetsgivare för
deltidskurser under dagtid. Studerande vid de skolor som
god-känns av Council for Technological Awards skall då
också kunna få de statliga tekniska stipendierna. Man anser
att huvuddelen av de heltids- eller "sandwich"-kurser som
kommer att stödjas skall komma till stånd vid skolor för
avancerade tekniska studier.
För programmets genomförande krävs byggnader för
70 M£. För utrustning krävs ytterligare 15 M£. Våren 1957
skall 15 M£ anslås. För närvarande har
byggnadsprogrammet för tekniska högre skolor en omfattning av ungefär
9 M£/år, detta är dock avsevärt mindre än vad de lokala
undervisningsmyndigheterna har krävt.
Lärartillgången synes icke erbjuda några särskilda
svårigheter. Det finns för närvarande 40 000 deltids- och 9 000
heltidslärare i de tekniska undervisningsanstalterna i
England och Wales. Påfallande är hur stor roll deltidslärarna
spelar. Ungefär 9 500 av dem är skollärare som undervisar
vid tekniska läroanstalter på kvällarna. De flesta andra
kommer från industrin och från handeln och har där
skaffat sig särskilda kvalifikationer och särskild erfarenhet.
Man hoppas nu att i det framlagda
utvecklingsprogrammet få fram ett avsevärt större antal deltidslärare från
industrin och att dessa även skall kunna ställas till
förfogande under dagtid.
Tillgången på heltidslärare växer med ett
tillfredsställande antal av 700—800 per år. De lokala
undervisningsanstalternas ledning har en avsevärd frihet att bestämma
lärarnas löner och att ge dem lämpliga arbetsförhållanden
så att dessa tjänster verkligen blir attraktiva för
tillgänglig teknisk arbetskraft.
För att tillförsäkra att kvaliteten hos dessa lärare blir
hög kommer man att börja en serie kurser även för lärare.
Man hoppas även här att industrin skall lämna sin aktiva
medverkan och att lärarna verkligen skall dra fördel av
dessa möjligheter (enl. "Technical Education", H.M.
Sta-tionary Office, London 1956). G AH
Världens och Sveriges stålproduktion. Den svenska
stålproduktionen (göt och stålgjutgods före skrotning)
överskred 1955 för första gången tvåmiljonerstrecket (Tekn. T.
1956 s. 170). År 1937 nåddes den första miljonen och
fördubblingen har alltså tagit 18 år, vilket motsvarar en
ökning på i genomsnitt 3,6 %> per år.
Världsproduktionen steg också kraftigt, till ca 265 Mt,
under 1955. Åven detta innebär ungefär en fördubbling
sedan 1937 och en genomsnittlig ökning under de 18 åren
med 3,8 °/o per år, alltså obetydligt mer än i Sverige, fig. 1.
Den svenska andelen i världsproduktionen var sålunda
ungefär lika stor 1955 som 1937 nämligen 0,8 %.
Utvecklingen i Sverige har emellertid varit jämnare än i
världen som helhet. Detta gäller icke endast tiden under
och närmast efter senaste världskriget utan även första
hälften av 1950-talet, då världens stålproduktion
stagnerade 1951—1952 och sjönk mellan 1953 och 1954, medan
den svenska ökningen har varit anmärkningsvärt jämn
ända sedan 1947. Räknat från 1949 då världsproduktionen
åter hade uppnått den tidigare toppsiffran från 1943, har
ökningen utgjort i genomsnitt 8,8 °/o per år för världen
och 7,7 för Sverige (E Ruist i Jernkontorets Annaler 1956
s. 151). WS
Fig. 1. Stålproduktionen 1925—1955 samt genomsnittlig
ökning 1937—1955.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
