Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 24 april 1956 - Andras erfarenheter - Skivfilter med självrengöring, av SHl - Antalet antibiotika växer alltjämt, av SHl - Betongreservoar tätad med gummiduk, av A G - Mätare för elektrostatiska laddningar, av Lr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
•TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Detalj av skivfilter, t.v. filtrering, t.h. rengöring.
För att en stor filteryta skall erhållas i en liten
horisontell cylinder är cirkelrunda skivor monterade i vertikal
ställning på ett horisontellt rör genom vilket filtratet leds
bort (fig. 1). Skivornas centrumavstånd är 76 mm. Båda
deras sidor utnyttjas fullständigt vid filtreringen. Filtren
har en effektiv yta på 0,9—90 nr och ger upp till 5 400
m3/dygn filtrat. Kärlet har ett fördelningsrör genom vilket
tillflödet tas in och det frånfiltrerade slammet spolas ut
vid rengöring.
Skivorna består av ett grovt, stelt metallnät, som bildar
avloppskanal för filtratet och två finmaskiga
metalltrådsnät, ett på vardera sidan av det grova. De tre skikten hålls
samman längs periferin av en U-formad ram. Filterduken
läggs på skivornas båda utsidor och hålls kvar med ringar
som dras fast med bidtar.
På det cylindriska kärlets inneryta sitter en rad
sprut-munstycken, ett i varje skivmellanrum. Vid rengöring
släpps vatten genom sprutmunstyckena varvid strålarna
fläker loss slamkakorna med början vid periferin (fig. 1
t.h.). Härvid roterar skivorna sakta.
Filtret arbetar i tre etapper. Först beläggs skivorna med
ett filtermedium, t.ex. asbest, som särskilt rekommenderas
därför att den inte täpper igen filtret. Andra användbara
material är kiselgur, aktivt kol och kolloidal lera. När
filtermediet är pålagt filtrerar man tills tryckskillnaden
mellan till- och utlopp stigit till 1,75—2 kp/cm2. Då töms
kärlet och rengöringen börjar. Den tar 3—5 min varunder
upp till 1,4 m3 kan avlägsnas från ett 45 m2 filter
(Chemical Engineering febr. 1956 s. 234, 236). SHl
Antalet antibiotika växer alltjämt. De flesta större
amerikanska läkemedelstillverkarna har under 1955
kommit med nya antibiotika. Flera av dem tillhandahåller nya
produkter, framställda av Streptomyces, vilka är effektiva
särskilt mot grampositiva bakterier.
Cathomycin uppges sålunda vara effektivt mot bakterier
(särskilt stafylokocker) som är resistenta mot alla andra
hittills kända antibiotika. Det kan ges genom injektion
eller genom munnen och stannar i hög koncentration i
blodet under relativt lång tid. Cathomycin produceras av
en tidigare okänd mögelsvamp, Streptomyces spheroides.
Det är en syra, ger salter och är optiskt aktivt. Det har
erhållits i två kristallformer.
Synergistin består av två aktiva fraktioner A och B som
tycks samverka. Det lär vara effektivt mot grampositiva
bakterier. En Streptomyces-form liknande Streptomyces
olivaceous tillverkar synergistins båda delar vilka kan
isoleras tillsammans genom extraktion ur filtrerad mäsk. De
kan skiljas från varandra, då de har olika löslighet, och
kan erhållas i kristallin form. Synergistin A är neutralt
medan B är en syra.
Tiostrepton har isolerats ur mäsk, erhållen med en icke
identifierad Streptomyces-art. Det är också effektivt mot
grampositiva bakterier, särskilt stafylokocker som lätt blir
resistenta mot andra antibiotika, t.ex. penicillin,
erytro-mycin, karbomycin, tetracyklin och streptomycin. Det
anses kunna få klinisk användning. Dess natur är inte
utredd.
Vancomycin produceras av den nyupptäckta Streptomyces
orientalis. Det sägs vara effektivt mot många grampositiva
organismer och spiroketer. Dess giftighet har visat sig vara
mycket liten vid prov på vävnadskulturer och djur.
Albamycin, som tillverkas av Streptomyces nivens, har
vid preliminära kliniska prov visat sig effektivt mot ett
stort antal olika infektioner i hud, lungor, ben, urinvägar
och blod. Hittills har man inte iakttagit någon giftverkan
ens efter tre veckors användning i stora doser. Albamycin
är en heterocyklisk förening med medelstor molvikt. Det
tycks uppvisa några nya strukturtyper.
Rovamycin har provats vid ett franskt sjukhus varvid
man erhållit goda resultat vid behandling av bl.a.
lunginflammation, särskilt hos åldringar, akut inflammation i
mandlarna, hjärthinneinflammation och i allmänhet vid
stafylokock-infektioner.
Amfotericin A och B tycks vara effektivare än något
hittills använt medel mot svampinfektioner hos människor.
De produceras av en hittills icke identifierad
Streptomyces-art. Vid prov på möss har de visat sig effektiva vid
intagning genom munnen. Hudinfektioner kan botas med salva
innehållande amfotericin.
Eulicin, som också erhållits från en Streptomyces-art, lär
även i mycket liten koncentration hindra högre svampars
växt. Det tillhör inte den grupp av polyener till vilken
tidigare upptäckta medel mot svampinfektioner (t.ex.
my-statin) hör (Chemical & Engineering News 14 nov. 1955
s. 4916, 4918). SHl
Betongreservoar tätad med gummiduk. Genom
sättningar i grunden, vållade av kolbrytning, uppstod sprickor
och otäthet i dilatationsfogarna i en ny 55 000 m3
betongreservoar i Newcastle Upon Tyne, England. Reservoaren
var rektangulär och hade armerad botten och oarmerade
väggar. Genom det utläckande vattnet, ca 20 1/s, bildades
stora håligheter i grunden under reservoaren. Dessa göts
igen med betong.
Eftersom sättningar och sprickbildning ej visade någon
tendens att upphöra, måste man slutligen tillgripa annan
åtgärd än att blott täta sprickorna på sedvanligt sätt. Man
klädde reservoaren invändigt (12 000 m2) med 6,3 mm
gummiduk, som levererades med 1,2 m bredd. Duken
klistrades kant i kant, och över fogarna klistrades ett 75 mm
brett band av gummi. Duken fästes på väggarna med 6,3
mm metallbult (2 per m2), förankrad med bulthuvudet i
bottnen av 16 mm grova borrade hål i betongen.
De fasthållande muttrarna var av ebonit och hade
kalottform (diameter 45 mm), över varje mutter klistrades en
rågummilapp med 100 mm diameter. Hela arbetet utfördes
på fem månader och kostade en miljon kronor inklusive
förberedelsearbeten, såsom avjämning av betongytorna
och gjutning av cirkulärcylindriska vouter i övergången
mellan vertikala och horisontella ytor (J Finch i Water
& Sewage Works november 1955 s. 467). A G
Mätare för elektrostatiska laddningar. I många
industriprocesser erhålles starka elektrostatiska laddningar i
maskiner eller annan utrustning. Detta inträffar t.ex. inom
pappers- och textilindustri, grafisk industri, i fabriker för
fotografisk utrustning, ammunitionsfabriker. Dessa
laddningar kan vålla svåra skador i många industriprocesser
och utgör dessutom en allvarlig explosionsrisk. Eftersom
de elektrostatiska laddningarna ej ger sig till känna, kan
Fig. 1. Principschema över elladdningsmätare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
