Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 1 maj 1956 - Transformatorolja med inhibitor, av Gösta Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
•TEKNISK TIDSKRIFT
passiveringsinedel och oljor innehållande
des-aktiveringsmedel. Just nu pågår ett driftförsök
vid AB Nynäs Petroleum, där en svensk metod
för behandling av transformatorer med
passive-ringsmedel ingående undersöks. För distribution
har där uppställts två identiskt lika
transformatorer om 30 kVA, vilka arbetar parallellt. Båda
är fyllda med olja av samma kvalitet, men
endast den ena transformatorn är behandlad med
passiveringsmedel. För acceleration av
provningen har båda värmeisolerats men så att den
preparerade transformatorn är 5—10°C varmare än
den obehandlade. Belastningen varierar och
tenderar stundom till överbelastning;
oljetemperaturen ändras 10—20°C från dag till natt.
Efter halvtannat års drift under dessa svåra
betingelser är oljan i den behandlade
transformatorn alltjämt mycket ljus, medan den
obehandlade apparatens olja har en tydligt avvikande,
mörkare färg. En motsvarande markant skillnad
i på laboratoriet bestämda egenskaper har ännu
inte konstaterats med säkerhet, vilket knappast
heller varit att vänta med hänsyn till den korta
drifttiden.
Ingen motsvarande jämförande undersökning
av oljor med desaktiveringsmedel har ännu
utförts. Sådana oljor finns dock i drift. Hittills
gjorda erfarenheter har varit goda, men å andra
sidan har drifttiden varit så kort att man ännu
inte kan bedöma den förbättring dessa tillsatser
medfört.
Oljorna har i dessa fall till alla delar uppfyllt
fordringarna enligt de svenska normerna även
utan tillsatser. Som tidigare framhållits verkar
dessa bara fördröjande på de kemiska förloppen
under oljans åldring. Man kan därför med fog
anta att den förbättring av hållbarheten, som
kan iakttas under det första skedet av drifttiden,
adderas till den livslängd, en tillsatsfri olja
skulle haft under samma betingelser, öppet står
emellertid ännu hur lång tid tillsatserna verkar
under driftförhållanden och därmed också hur
stort detta tillägg till livslängden blir under
oljans användning.
Vid en av Aseas anläggningar har sedan 9 år
använts två lika transformatorer (350 kVA,
3 000 V, rymd 1 000 kg olja), vilka fått arbeta
parallellt under samma driftbetingelser. Båda är
fyllda med samma oljekvalitet, men oljan i den
ena har försatts med en kedjebrytande inhibitor.
Av färg, syratal och förtvålningstal för dessa
oljor (tabell 1) kan inan sluta sig till att
inhioi-torn skyddat oljan under användningen så väl,
att den i det närmaste kan anses som ny. Å
andra sidan framgår att oljan med inhibitor varit
något mer korrosiv mot metaller än den
tillsatsfria oljan i överensstämmelse med vad som
tidigare sagts om laboratorieundersökning av oljor
med antioxidationsmedel.
Lika goda konserverande egenskaper har iakt-
tagits vid användning av samma oljekvalitet i ett
par större transformatorer i ett
distributionsföretag, där i synnerhet en på 15 000 kVA
kon-trollundersökts regelbundet. Denna olja befinner
sig likaså i ett synnerligen gott skick efter 9 år
och nedgången i induktionstid är även i detta
fall 5—10 h.
Induktionstiden har bestämts med en annan
metod än den tidigare angivna modifikationen
av den standardiserade metoden SEN 14 06, som
är relativt tidskrävande. Antar man att
induktionstiden vid laboratorieprovning är
proportionell mot induktionstiden under driftbetingelser,
skulle oljan under ytterligare 25—30 år
innehålla en skyddande inhibitor. Efter denna tid
torde en snabbare förändring inträda,
motsvarande den S-formigt krökta delen av kurvan i
fig. 1. Gissningsvis kommer detta skede att
omfatta 5—10 år, och det kan följas genom skärpt
övervakning.
Håller denna prognos, skulle oljan i detta fall
ha en total livslängd av 40—50 år. Bedömer man
å andra sidan resultaten försiktigt, med hänsyn
till att induktionstiden i drift kan bli kortare
och att övergångsskedet kan bli kortare, blir
prognosen en total livslängd på 30—40 år.
Erfarenheter utomlands, rapporterade i
tidskriftsuppsatser o.d., bekräftar de svenska
iakttagelserna och gäller forcerade driftprov vid
vilka oljornas "andning" påskyndats och
toppoljans temperatur’ ökats till 90—95°C. Några
statistiskt hållbara data, som ställer mer eller
mindre laboratoriemässigt erhållna värden för
induktionstiden i relation till denna vid normal
drift, kan av naturliga skäl inte erhållas ur dessa
källor. Inhibitorförsatta oljor insattes nämligen
knappast någonstans i normal drift förrän under
1940-talet.
Användningsmöjligheter
för oljor med inhibitor
En fråga, som diskuterats inte bara i Sverige
utan också på flera håll utomlands, är om
in-hibitorer skall sättas till oljor, som före tillsatsen
fyller de nationellt gällande kvalitetskraven för
tillsatsfria oljor, eller om man skall använda
kvaliteter, speciellt framställda för ändamålet. I det
Tabell 1. Resultat av undersökning efter nio års drift av
samma olja utan och med inhibitortillsats
Utan Med
inhibitor inhibitor
Färg ........................................................Gul Blekt gul —gul
Syratal ............... mg KOH/g 0,08 0,04
Förtvålningstal ....... mg KOH/g 0,37 0,17
Metallhalt:
koppar ................. . mg/kg 0,19 0,36
järn ..................... mg/kg 0,23 0,30
Ursprunglig induktionstid ...... h — ca 40
Induktionstid efter 9 år ........ h — ca 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
