Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 8 maj 1956 - Insekticiderna aldrin och dieldrin, av Börje Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 maj 1956
451
Insektieiderna
aldrin och dieldrin
Agronom Börje Nilsson, Stockholm
632.951
Aldrin och dieldrin är två insekticider som man började
framställa 1948. Sedan dess har de använts i ständigt
stigande omfattning, och i många fall har tillkomsten av dem
inneburit stora framgångar vid insektbekämpningen. De
ànvänds nu för många olika ändamål och under olika
förhållanden över hela världen. Mest aktuellt för svenska
förhållanden är användning av aldrin i jorden.
Insektieiderna
Aldrin definieras som "en insecticid innehållande ej
mindre än 95 vikt-°/o HHDN och ej mer än 5 °/o
närbesläktade insekticida klorerade kolväten". HHDN är
endo-exo-isomeren av l,2,3,4,10,10-hexaklor-l,4,4a,5,8,8a-hexa-
hydro-f,4,5;>S-dimetannaftalin.
Dieldrin har på samma sätt definierats som "en insekticid
innehållande ej mindre än 85 vikt-°/o HEOD och ej mer
än 15 °/o närbesläktade insekticida föreningar", HEOD är
endo-exo-isomeren av <1,2,3,4,10,10-hexaklor-6,7-ei>oxy-l,4,
ia, 5,6,7, S,Sa-oktahydro-/,i, 5, S-dimetannaftalin.
Produkterna har således icke definierats som rena
kemiska substanser utan som blandningar med en viss
mi-nimihalt av huvudsubstansen HHDN resp. HEOD. Namnen
aldrin och dieldrin härstammar från Diels—Alder-syntesen,
som används vid framställningen av HHDN, varav man
sedan genom oxidation erhåller HEOD. De används som
varubeteckningar och är inte varumärken.
De båda produkterna har många egenskaper gemensamt
och deras fysiologiska effekt är likartad. Båda har en viss
benägenhet att under bestämda förhållanden sönderdelas
under avgivande av klor. Under de betingelser som
förekommer i praktiken är deras stabilitet dock fullt
tillfredsställande. De är olösliga i vatten men lösliga i organiska
och speciellt aromatiska lösningsmedel.
Som industriråvaror förekommer produkterna i form av
"tekniskt aldrin" innehållande ca 95 °/o aldrin enligt
tidigare definition och "tekniskt dieldrin" innehållande 99
—100 »/o dieldrin enligt definitionen. De rena substanserna
endo-exo-HHDN och endo-exo-HEOD förekommer icke
som handelsvaror. På den svenska marknaden har aldrin
hunnit längst i utvecklingen och är nu tillgängligt som
2,5- och 20-procentiga puder, 20 °/o emulgerbara lösningar
samt som aldrinhaltigt betningsmedel för utsäde.
Behovet av bekämpning av jordinsekter
Insektbekämpningen har hittills huvudsakligen avsett att
skydda plantornas ovanjordiska delar. Behovet av ett
medel mot skadeinsekter i jorden är emellertid mycket
aktuellt och har länge varit det. Rötter, lökar och
underjordiska stamdelar angrips av jordinsekter och
skadegörelsen sker genom förtäring av nysått och groende utsäde
samt av mindre rötter och rothår, vidare genom
"gnag-tunnlar" i ätbara rötter, ytligt gnag på rötterna och
angrepp på den underjordiska delen av stammen.
Utom de direkta skadorna av insektangreppet öppnas
också utvecklingsmöjligheter för sjukdomsalstrande
organismer i jorden. Det skadade rotsystemet kan bli orsak
till betydande skördeförluster, kanske total förlust av
grödan. Rotfruktsskörden kan vidare få låg kvalitet.
Tidigare syntetiska insekticider
Före tillkomsten av de syntetiska organiska
insektieiderna var det med hänsyn till såväl kostnaden som sättet
för bekämpningens utförande icke möjligt att bedriva en
effektiv insektbekämpning. Växtföljden måste läggas
tillrätta med tanke på risken för insektangrepp. Nya
möjligheter öppnades med upptäckten av DDT, som dock icke
var verksamt mot den besvärligaste skadegöraren i jorden,
nämligen knäpparelarven.
Hexaklor visade sig effektivt som insektgift mot många
jordinsekter men hade samtidigt ett par andra egenskaper
som var mindre goda. Ofta gav hexaklor smak eller lukt
åt de växtdelar, som växt i den behandlade jorden, och i
vissa fall kunde man även fastställa en fytotoxisk verkan.
Lindan, den rena y-isomeren av hexaklor, var i de nämnda
avseendena mindre farlig, men smaksättning har
rapporterats även för denna form av hexaklor. Chlordane har
använts med framgång mot jordinsekter, men även denna
produkt har visat sig ge smak åt växterna.
Aldrin som en jordinsekticid
Aldrin har icke de nämnda nackdelarna men besitter
egenskaper som gör det mycket väl lämpat för bekämpning
av jordinsekter. Det är av intresse att reda ut varför aldrin
föredras framför dieldrin. Det förra har visserligen ett
betydligt högre ångtryck och därför kortvarigare verkan
än det senare, men det har visat sig att aldrin just vid
inblandning i jorden är i det närmaste lika varaktigt som
dieldrin, vilket i sin tur är närmast jämförligt med DDT
i effektens varaktighet.
Aldrin är således tillräckligt varaktigt som en
jordinsekticid. Eftersom dieldrin erhålles genom en fortsatt
bearbetning av aldrin är detta givetvis billigare i
framställning och säljs också till ett väsentligt lägre pris. Det är
denna prisskillnad, som avgör valet till fördel för aldrin.
Aldrin kan användas med stor säkerhetsmarginal för de
flesta grödor och använt i normala doser påverkar det ej
groningen av frön. En omfattande undersökning, utförd
under ledning av US Federal & State Experiment Station
har visat att aldrinet ej absorberas av växter i
aldrin-behandlad jord. Man behöver därför ej heller befara, att
aldrinet genom inre transport förflyttas från en växtdel
till en annan.
Varken aldrin eller dieldrin har vid försök eller praktisk
användning givit smak åt grödor efter bepudring,
besprutning eller jordbehandling. De grödor, för vilka
erfarenheten är störst, är potatis, kålrötter, morötter, rädisor,
lök och jordnötter. I Kanada, där särskilt godkännande av
statliga myndigheter fordras för användning av
växt-skyddsmedlen, är aldrin godkänt för bekämpning av
jordinsekter på rotfrukter och potatis.
Aldrin är stabilt i såväl alkaliska som sura jordar och
reagerar ej med de olika komponenterna i blandgödsel.
Aldrin och dieldrin har ingen skadlig inverkan på de
mikroorganismer, som vanligen förekommer i jorden. De
kan lätt framställas i form av emulgerbara lösningar eller
puder, varför den lämpligaste appliceringsmetoden alltid
kan användas utan speciell utrustning. Den behövliga
aldrindosen beror på vilken skadeinsekt, som skall
bekämpas, på vilken metod som används samt på jordens
typ och temperatur m.m. men är i regel 1—4 kg/ha.
Sedan aldrin kom till praktisk användning har det med
framgång använts mot ett stort antal skadeinsekter,
särskilt mot dem som angriper växternas rötter. De viktigaste
bland dessa är knäpparelarver, som gör skada på bl.a.
potatis, majs och våra vanliga sädesslag, sockerrör och
sockerbetor; ollonborrelarver av olika slag, särskilt på
plantskoleväxter; kålfluga och lökfluga på flera slag av
kålväxter och lök; mullvadssyrsa på ett stort antal olika
växter; ett stort antal andra skadeinsekter, som dock är av
mindre intresse för vårt land.
Appliceringsmetoder
Bredspridning och nedharvning är den enklaste metoden
för applicering av aldrin. Eftersom man då arbetar in en
ganska stor mängd insekticid i jorden ger metoden god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
