Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 8 maj 1956 - Insekticiderna aldrin och dieldrin, av Börje Nilsson - Världens uranbehov och urantillgångar, av SHl - Elapparater i svenska hushåll, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
•TEKNISK TIDSKRIFT
effekt mot ett stort antal insekter. Man använder ett
förhållandevis lågprocentigt puder (2,5 °/o) som sprids med
en konstgödselspridare, ett högprocentigt (20 °/o) för
pu-derspridare eller en emulgerbar lösning för besprutning.
Sedan aldrinet på något av dessa sätt spritts harvas det
ned till lämpligt djup (10 cm).
För att skydda exempelvis stråsäd mot knäppare
till-lämpar man enklast och billigast betning av utsädet. Tack
vare att aldrinet då placeras på exakt rätta platsen behövs
en mycket liten kvantitet aldrin per hektar. Genom att
kombinera aldrinbetningen med den vanliga betningen mot
svampsjukdomar bringar man även ned arbetskostnaderna
till en obetydlighet.
Aldrinet kan också med såmaskin placeras som ett band
i själva såranden eller genom vattning vid varje planta. Ett
annat sätt är att före planteringen doppa plantrötterna i
en jordvälling innehållande aldrin.
För att vid bredspridning av aldrin spara in en körning
på fältet kan man även blanda in aldrinet i konstgödseln
och på så sätt sprida det tillsammans med den senare.
För detta ändamål kan man givetvis använda ett mera
koncentrerat puder, eftersom man i de koncentrerade
puderkvaliteterna erhåller den aktiva substansen något
billigare än i ett lågprocentigt.
I flera länder (USA, Storbritannien, Tyskland m.fl.)
framställs vid konstgödselindustrierna en aldrinhaltig
konstgödsel, vanligen en fullgödsel, så att lantbrukarna utan
något extra besvär och för en förhållandevis låg kostnad
kan behandla jorden med aldrin samtidigt med
gödslingen.
Beträffande behandlingsmetoderna återstår dock ännu
mycket att göra. De metoder, som hittills använts vid
insektbekämpning ovan jord, har under många år
rationaliserats och förbilligats. Odlaren betraktar dem som
enkla och bra fältmetoder och vill liksom inte finna sig i
att behöva lägga om och återigen börja från början.
Bekämpningen av jordinsekterna fordrar emellertid nya
fältmetoder och många gånger arbetsammare sådana. Den
fordrar därmed också en ny syn på
bekämpningsproblemet.
Odlaren får inte från början stirra sig blind på metodens
större eller mindre enkelhet. Han måste i stället räkna på
vad han kan tjäna genom att utföra arbetet grundligt och
omsorgsfullt. När det står klart hur väl det arbetet lönar
sig, skall det inte dröja länge förrän odlarnas egen
uppfinningsrikedom och om så behövs även
maskintillverkarnas resurser tar hand om och klarar av arbetets
rationalisering.
Världens uranbehov och nrantillgångar. Uran är det
enda tillgängliga primära atombränslet. Hittills har det
nästan uteslutande utnyttjats för militära ändamål, och
produktionen av uran har därför inte offentliggjorts.
Enligt en osäker uppskattning är världsproduktionen flera
tiotusental ton. Det är emellertid nu tydligt att man inom
en inte allt för avlägsen framtid kommer att utnyttja
atomenergi för fredliga ändamål, framför allt för att täcka det
växande behovet av elenergi.
För närvarande kan världsförbrukningen av elenergi
uppskattas till 1,4 ■ 101* kWh/år. Den har hittills ständigt vuxit
med i genomsnitt 10 %> per år. Räknar man med att
elenergiförbrukningens procentuella årliga ökning sakta
skall avta, kan det erforderliga energitillskottet för 1970
dock uppskattas till 1,25 • 1011—1,5 • 1011 kWh/år och för
år 2 000 till mer än 3 • 1011 kWh/år. Enligt en i USA gjord
utredning beräknar man att där ca 7 • 1010 kWh elenergi
kommer att erhållas av atomenergi 1970. Antas att samma
proportion gäller för hela världen, skulle 1970 totalt
1,5 • 1011—2 • 10u kWh produceras i atomkraftverk.
Antar man vidare att 1970 hälften av det beräknade
tillskottet av elenergi erhålles i atomkraftverk och att 600 kg
uran behövs per 1 000 kW eleffekt skulle man vid denna
tid behöva ca 10 000 t/år uran för nyanläggningar.
Förutsätts att 2 °/o av uranet kan utnyttjas som bränsle, kan
bränsleförbrukningen beräknas till ca 1 500 t/år uran. Kan
breeding utnyttjas, blir bränsleförbrukningen dock
obetydlig.
Många uranmineral är kända men bara få finns
samlade i sådana mängder att de kan betecknas som malmer.
Av primära fyndigheter är den viktigaste gruppen
sprickförekomster av uraninit och pechblände vilka hittills har
brutits mest. Sekundärt förekommer uran dels i
sedimentära bergarter där det kan ingå i både primära och
sekundära mineral. Hit hör de karnotitförande sandstenarna på
Colorado-platån i USA. Viktigast bland andra sekundära,
uranförande bergarter är sedimentära skiffrar och
rå-fosfat.
Fordrar man att priset på uran i oren uranoxid skall
understiga 150 kr/kg, vilket motsvarar 200—300 kr/kg
uranmetall, kan det västra halvklotets sannolika tillgångar
uppskattas till 1—2 Mt uran. De fattiga förekomsterna
torde vara flera tiotal gånger så stora, men med
nuvarande teknik måste man räkna med att priset på uranoxid
ur dem blir 300—750 kr/kg. Av 1 Mt uran kan man
emellertid erhålla 10u kWh, dvs. världens nuvarande
förbrukning av elenergi under 70 år. Om breeding tillämpas, kan
en 50 gånger så stor energimängd utvinnas.
Systematisk prospektering efter uranmalmer har bedrivits
under bara ett fåtal år i vissa delar av världen. Utsikterna
att finna nya betydande uranförekomster är därför stora,
och råvarutillgången för framtidens atomenergiindustri
synes mycket god. De teoretiska energireserverna i kända
förekomster av atombränslen torde i själva verket vara
många gånger så stora som reserverna av nu utnyttjade
energikällor (E Svenke i Kosmos 1955 s. 134—138,
Stockholm 1955). SHl
Elapparater i svenska hushåll. Vid en undersökning om
elsparandet som gjordes under november 1955 av Svenska
Institutet för Opinionsundersökningar på uppdrag av
Centrala Driftledningen, fick man bl.a. uppgifter om
förekomsten av elapparater i hushållen.
Förfrågningarna gjordes per telefon och sammanlagt
intervjuades 495 husmödrar, varav 95 i Stockholm, 267 i
andra städer och tätorter och 133 på landsbygden. Svaren
har bearbetats och resultatet anges i följande tabell som
mättningsgrad för de olika apparaterna.
Totalt Stockholm Landsbygd
°/o 99 100 99
Vo 97 99 93
Dammsugare .’................... °/o 86 92 70
49 64 29
°/o 44 23 43
Ytterbelysning .................. 41 11 84
°/o 27 40 14
°/o 27 47 2
Ä/o 18 4 40
Elkamin eller annan eluppvärm-
18 13 25
Tvättmaskin
utan elvärme .................. •/o 9 11 14
med elvärme .................. °/e 6 2 8
Köksmaskin ..................... 7 13 5
Elfläkt i köket .................. ®/o 7 5 9
Oljeeldning ..................... °/o 5 5 5
Elkastruller och doppvärmare .. 5 4 5
Vattenvärmare .................. 5 3 8
®/o 1 — 4
»/o 1 1 1
Av tabellen framgår att så gott som alla de undersökta
hushållen med telefon har radio och strykjärn och nästan
lika många har dammsugare. Kylskåp och elspis finns i
något mindre än hälften av hushållen, under det att
exempelvis tvättmaskiner finns i 15 °/o. Frysboxar har endast
redovisats på landsbygd och i mindre tätorter (Era 1956
h. 3 s. 37). Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
