Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1956 - Frontala kollisionskrafter och bilens inre säkerhet, av Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 maj 1956
461
Frontala kollisionskrafter
och bilens inre säkerhet
Ingenjör Einar Bohr, Stockholm
Antalet dödsolyckor i relation till
trafikintensiteten har enligt amerikansk statistik nedgått
med ca 65 % sedan 1925. Av dödsolyckorna har
nära två tredjedelar skett vid kollisioner mellan
bilar. Trafikolyckor utan samband med
kollisioner med andra bilar såväl som antalet dödade
fotgängare har under samma tid minskat med
ungefär 50 % (fig. 1). Det är uppenbart, att
dessa förbättringar i trafiksäkerheten i
väsentlig grad har med framsteg för bilarnas
konstruktion att göra1-2.
Ur trafiksäkerhetssynpunkt har
bilkonstruktionen två aspekter nämligen förhindrandet av
olyckor samt minskning av dödsfall och
personskador vid inträffade olyckor. Den preventiva
synpunkten har av naturliga skäl legat närmast
till hands och omfattar förbättrade anordningar
för bilarnas*manövrering, stabilitet och fjädring,
bättre sikt, servodon av olika slag,
punkterings-fria däck m.m. Under senare år har emellertid
forskningen allt mer börjat syssla med
konstruktioner avsedda att vid inträffade
kollisionsolyckor skydda förare och passagerare i bilarna
mot skador. Uppgiften gäller huvudsakligen
förbättrad energiupptagning och ökad strukturell
motståndskraft för bilen samt anordningar till
skydd för personer inuti bilen mot kast- och
tryckskador, dvs. ökning av "bilens inre
säkerhet" (Tekn. T. 1952 s. 375; 1953 s. 948).
Kollisionsskadef orskning
I USA har man redan i slutet av andra
världskriget, framför allt i samband med militära
flyget (flygburna trupper o.d.), haft sin
uppmärksamhet på dessa problem och erfarenheterna har
under följande år tillgodogjorts. Även i övriga
stormakters militära flygväsen har man arbetat
på området. Detta gäller också i stort sett för det
civila flyget i olika länder.
Först under senare år, i USA ungefär efter 1948,
har man emellertid på allvar tagit upp dessa
frågor även för bilarna och en livlig
forskningsverksamhet pågår numera, framför allt i USA, under
medverkan av tekniska och medicinska
universitet, de stora bilkoncernernas laboratorier och
trafik- och vägmyndigheter. Så t.ex. har Cornell-
656.13.084
universitetet 1955 erhållit 0,2 M$ av vardera
Ford och Chrysler för medicinsk
kollisionsskade-forskning3.
Inom flyget har man huvudsakligen undersökt
den mänskliga motståndsförmågan mot
retardation- och tryckkrafter vid kraschlandningar och
på grundval härav konstruerat speciell
säkerhetsutrustning för passagerarna, stolar,
säkerhetsbälten m.m. Man har även kunnat dra
slutsatser av passagerarnas placering relativt
färdriktning och i förhållande till varandra,
piloternas placering relativt instrumenten etc. De
erhållna resultaten har i stor utsträckning kunnat
utnyttjas även för trafiksäkerhetsforskningen
för bilarna. Här tillkommer emellertid
undersökningar av bilkonstruktionens hållfasthet och
förmåga till energiupptagning vid kollisioner.
Cornell-universitetets medicinska avdelning4
har under senare år tillsammans med polis- och
andra myndigheter i staten Indiana gjort
noggranna analyser av inträffade bilolyckor med
dödlig utgång. Man anser sig på forskningens
nuvarande ståndpunkt kunna konstatera, att
åtminstone 10—15 % av dödsfallen och 20—30 %
av personskadorna skulle kunnat undvikas vid
Fig. 1. Trafikintensitet i 1,6 • 10’° fordonskilometer och
antal dödsolyckor per 1,6 • 106 fordonskilometer i biltrafik
1925—1954 i USA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
