Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1956 - Nya metoder - Elektromagnetisk strömningsmätning, av F Ö - Kontinuerlig smältning av aluminium, av SHl - Tennlödning av svårlödda material, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 maj 1956
475
Fig. 3. Elektromagnetiskt
mätmun-stycke; t.v. längdsektion, t.h.
tvärsektion A—A.
ar, och mäthastigheten begränsas därvid endast av
magne-tiseringsströmmens frekvens och förstärkarens
egenfrekvens. Strömningsändringar med en varaktighet av 0,001 s
har uppmätts med användning av 5 000 Hz
magnetiserings-frekvens.
Vid mätning med ett elektromagnetiskt munstycke enligt
fig. 3 är mätfelet ca 2 %>, och strömningshastigheter ned
till 2 mm/s har kunnat uppmätas (G Réméniéras & C
Her-mant i Houille Blanche 9 (1954) h. B s. 732—746; ref. i
SEV Bulletin 1955 h. 20 s. 945—947). F ö
Kontinuerlig smältning av aluminium. I USA har man
utvecklat en strålningsugn för kontinuerlig smältning av
aluminiumlegeringar. Den uppges ha flera betydande
fördelar framför den konventionella flamugnen, särskilt vid
automatisk gjutning.
Aluminiumtackor matas på en transportbana genom en
ugn i vars tak sitter strålningsbrännare för gas (fig. 1).
Dessa består av en keramikskål i vilken en
propan-luft-blandning brinner. Från den glödande keramiken strålar
värme mot aluminiumtackorna som smälter i ugnens
bortersta del. Endast 60 brännare, ordnade i fyra rader i
ugnens bortre tredjedel, behövs för smältning av 900 kg/h.
Tackorna förvärms med förbränningsgaserna i ugnens
främre del.
Den smälta metallen rinner ned i en skänk som
innehåller bara något hundratal kilogram. Metallens
temperatur i skänken mäts med ett termoelement och regleras
automatiskt genom justering av brännarnas
gasförbrukning. Genom att så litet metall behöver hållas flytande blir
bränsleförbrukningen relativt liten. Den uppges vara 120 1
gas per kg aluminium mot 190 1 vid smältning i flamugn.
Den kontinuerliga ugnens värmeekonomi försämras inte
märkbart om den körs med bara 60 °/o av normal
kapacitet.
Smältningen sker i svagt oxiderande atmosfär varför en
viss mängd oxid bildas, framför allt i skänken. Då
metallen passerar genom ugnen på mindre än 30 min och
stannar i skänken bara en sjundedel av den tid som smältan
tillbringar i en flamugn, uppstår dock relativt litet oxid.
Denna förs undan i en särskild behållare som töms
ungefär var fjärde timme.
Den första metallen är klar för gjutning bara 3 h efter
ugnens igångsättning. En av de största fördelarna med den
kontinuerliga smältningen är att arbetslokalen kan hållas
mycket svalare än när man använder flamugn. Vidare
slipper man det tunga arbetet vid gjutning med skopa. Man
kan byta från en legering till en annan utan att stoppa
ugnen. Produktionsförlusten vid byten lär bli obetydlig
(P M Unterweiser i Iron Age 1 sept. 1955 s. 101—103).
SHl
Tennlödning av svårlödda material. Vid studium av
lödning med ultraljud (Tekn. T. 1952 s. 114, 1955 s. 997)
råkade man använda en slipskiva för att ta bort lod från
en misslyckad fog, någonting som man dock inte bör göra
emedan lod fastnar på slipskivan och gör denna
oanvändbar. I detta fall upptäckte man emellertid att
arbetsstycket fick en blank, förtent yta som föreföll vara lödbar.
Det visade sig också att med slipskiva förtenta ytor gav
starkare lödfogar än som kan erhållas med ultraljud. Man
har funnit att metoden även kan användas för lödning av
mycket svårlödda material. Man kan sålunda på ett enkelt
sätt tennlöda t.ex. aluminium, rostfritt stål, kobolt, glas
och keramik. Såväl lika som olika material kan hopfogas.
Man använder härvid lämpligen en medelgrov slipskiva
med 6 mm diameter och 12 mm bredd. Dess storlek är
inte kritisk, och dess sammansättning tycks vara utan
betydelse. Skivan upphettas först i en låga eller genom
slipning och får sedan arbeta mot en bit lod som härvid
smälter och fastnar på skivan. Därefter anbringas denna mot
arbetsstycket vars yta härvid slipas ren samtidigt som lod
smälter genom friktionsvärmet och väter den rena ytan.
Efter denna förtenning kan man löda på vanligt sätt.
Är arbetsstycket av metall, värmer man fogen genom att
anbringa en lödkolv vid sidan av den. Lodet tillförs i
trådform direkt på den förtenta ytan. Det kan också anbringas
som en smält droppe från en lödkolv som härvid inte får
komma i kontakt med grundmetallen. Detta uppges vara
särskilt viktigt vid lödning av titan, niob och tantal. Ingen
ytrengöring och inget flussmedel behövs.
Vid arbete med glas eller keramik görs förtenningen bäst
med en blandning av Woods metall och en legering av
50 °/o In och 50 °/o Sn (jfr Tekn. T. 1953 s. 100). Vid
hopfogning av två glas- eller keramikdelar måste man använda
en låga eller ugn vid lödningen. Metoden uppges vara
lämpligast för fastsättning av metalltråd vid glas eller keramik
(Chemical & Engineering News 30 jan. 1956 s. 498). SHl
Fig. 1. Strålningsugn för kontinuerlig
smältning av aluminium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
