Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 22 maj 1956 - Lagring av segmentluckor, av Ullrich Thran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 maj 1956
497
Lagring av segmentluckor
Byrådirektör Ullrich Thran, Stockholm
627.833
Vid utformning av vattenkraftstationernas utskovspartier
har i Sverige valet av lucktyp med några få undantag
fallit på segmentluckor. Denna lucktyp uppvisar många
fördelar gentemot andra, inte minst i ekonomiskt avseende,
medan de omständigheter, som annorstädes utesluter denna
lucktyp, mera sällan förekommer i svenska vattendrag.
Ären 1946—1955 har vid Vattenfallsstyrelsen ett nittiotal
segmentluckor tagits i bruk.
Dessa luckor är rörliga konstruktioner av tämligen stora
dimensioner och kräver därför att vissa mått innehålles
noggrant, varför det rätt allmänt anses, att dessa krav
endast kan uppfyllas, om montagedelarna hopfogas med
nitning. Svetsning skulle ge upphov till krympningar, som
medför förnyat riktningsarbete. En luckkonstruktion, som
på montageplatsen skall hopfogas med svetsning måste
därför från början ta sikte på, att justeringar för
elimi-nering av måttavvikelserna möjliggöres. Det stora antalet
likformiga konstruktioner inom Vattenfallsstyrelsens
arbetsområde gynnade och möjliggjorde en utveckling, som
ledde till helsvetsade luckor, vilket, enligt vad som
framkom vid 1955 års IlW-kongress i Zürich, är ganska unikt.
Då Vattenfallsstyrelsen 1945 beslöt, att utföra hela
luck-kroppen svetsad, var detta ett djärvt steg, ett steg, som dock
med 10 års driftserfarenheter måste betecknas fullt lyckat.
Fig. 1.
Standard-murlåda med
tapp.
Fig. 2.
Lagersköldar
med tapp.
Vid denna tidpunkt vågade man emellertid ej att utföra
också benskarven svetsad. Montaget av en dylik svetsad lucka
med bultad benskarv utfördes nämligen så, att
luckkrop-pen hopmonterades för sig, lagren finjusterades och
inbe-tonerades, varefter benen passades mellan dessa
konstruktionsdelar med hjälp av passmellanlägg. Dylika
passmellanlägg krävdes dels mellan luckkroppen och benen
och dels mellan benen och lagren, och då stödytorna ej
stämde i parallellitet, måste passmellanläggen hyvlas till
rätt mått i två plan. Luckor med tre huvudbalkar
erfordrade alltså 8 sådana specialhyvlade mellanlägg, vilkas
dimensioner kunde uppgå till 1 200 X 400 mm. Det avbrott,
som maskinbearbetningen av dessa mellanlägg medförde,
verkade starkt hämmande på den i övrigt snabba
arbetstakten, varför beninfästningen blev föremål för flera
principiella omkonstruktioner. De i det följande beskrivna
konstruktionsändringarna möjliggjorde en förkortning av
montagetiden och 1950 kunde en övergång till svetsade
benskarvar genomföras.
Infästningen av benen till luckkroppen är sedan dess
utformad som en vanlig stumsvets. All passmån förlägges till
denna stumfog och benen tillverkas därför med 50 mm
överlängd och kapas till rätt mått efter benens infästning
vid lagren. Den då befintliga standardserien för lucklager
bestående av murlåda, lagertapp och lagerfot — allt av
stålgjutgods — ändrades såtillvida att endast murlådan
och tappen bibehölls. Lagerfoten hade tidigare fixerat
benens riktning och måste konstrueras för den aktuella
benlutningen, som var beroende av utskovsbredden. Denna
lagerfot har ersatts av en lagerring, som luckbenen stöder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
