Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 22 maj 1956 - Lagring av segmentluckor, av Ullrich Thran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
•TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Lagercentrum bakom pelaren.
på via två korta tappar (fig. 1). Den nya lagerringen kan
användas vid alla förekommande utskovsbredder,
varigenom standardserien för lucklager förenklats. Även i andra
avseenden inverkar lagerringen gynnsamt. Leveranstiden
minskas, då nu hela lagret kan beställas så snart
lagertrycket fastställts och dessutom kan allt maskinarbete
utföras på verkstaden utan hänsyn till de avvikelser från
de teoretiska måtten, som uppstår vid gjutning av pelare
och vid plåtslageriarbeten i verkstaden eller på
arbetsplatsen. Vidare erhålles med lagerringen en bättre
kraftcent-rering. Lagerringen passas i verkstaden till benens gaffel,
varför arbetsplatsen avlastas även i detta avseende.
Montaget tillgår nu på följande sätt. Lagren injusteras
och ingjutes, benen häktas på, vrides och svänges till sina
infästningspunkter vid den tidigare hopsvetsade
luckkrop-pen, avvikelserna i benlängden uppmäts, överlängden
kapas och benen svetsas fast. Konstruktionen (fig. 1) består
Fig. 4.
Lagerbock i
pelar-nisch.
av murlåda med förankringsjärn, lagertapp, lagerring, ben
med dubbelgaffel och en löstagbar låsanordning för
montage (och demontage av skadade lagerytor) samt för
säkring mot bakvattentryck, som vid vissa tillfällen kan
tänkas uppkomma.
Murlådskonstruktionen utgör den direkta förbindelsen
mellan den rörliga luckan och den jordfasta pelaren. För
att föra in luckkrafterna i pelaren krävs en viss
skjuv-area bakom murlådan, varför pelaren kanske blir längre
än vad som erfordras för uppnående av tillräcklig
stabilitet. Förkortas pelaren minskas skjuvarean och detta
kanske i sådan grad, att den ej kan ersättas med
armering, varför murlådskonstruktionen måste överges. I så
fall är lagercentret ej längre låst till pelarkonturen, utan
kan läggas bakom pelaren. Lagret kan då ej ställas på
utan måste hängas upp vid pelaren, vilket betyder en
omväg för kraften. Det är klart, att en sådan placering
är mindre ekonomisk för luckan och endast kommer till
utförande, om luckan pius pelaren som enhet ger en
ekonomisk lösning.
Svårigheten med en konstruktion, där hela lagertrycket
överförs till pelaren via förankringen, består i att
lagerkonstruktören måste vara beredd på att bemästra en
pass-mån av helt annan storleksordning än vid användning av
murlådan. Dels blir genom lagren två pelare över ett
större avstånd hopkopplade, och dels måste förankringen
ingjutas redan i samband med pelargjutningen, för att
garantera en tillförlitlig infästning för de stora krafter det
här är fråga om. Ingjutningsfelen vid fast ingjutna
förankringsjärn sinsemellan och gentemot det teoretiska
lagercentret brukar sällan understiga 50 mm. Studeras
utländska konstruktioner, där detta utförts, finnes kanske
fog för påståendet, att anordningen mer påminner om en
stålpelare beklädd med betong än om en betongpelare
med sin förankringskonstruktion.
Inom Vattenfallsstyrelsen har lagerinfästningen i pelaren
vid två nyligen färdigställda kraftstationer gjorts med ett
sköldpar, som är insatt i betongen och förankrad i denna
medelst de solfjäderformigt anordnade förankringsjärnen
(fig. 2, detalj B). Konstruktionen bygger på antagandet, att
dessa sköldar efter gjutningen skulle avvika mindre än
50 mm från det teoretiskt riktiga läget, vilket också var
fallet. Efter gjutningen uppmärkes vridcentret så noga som
möjligt i höjd och avstånd från dammlinjen samt
parallellt med denna, varvid ett fel större än 10 mm med
säkerhet kunde undvikas. Med hjälp av dessa centrumpunkter
upptogs hålen i sköldarna.
Murlådan ersattes med en grov rörkonstruktion, som på
mellanpelare lagrats i sköldparen och på landfästena i
motsvarande konstruktioner. Röret är invändigt försett
med en svarvad ansats för fastbultning av standardtappen
med sin lagerring. Utvändigt har röret försetts med en
bearbetad dubbelkonisk anliggningsyta. Röret skjuts in i
lagersköldarnas hål, injusteras på vanligt sätt med hjälp
av ställskruvar och sätts fast med ringformiga kilar, som
tillverkats av hyvlade plattjärn, som bockats och skurits i
lämpliga längder. Härigenom erhålles kraftöverföring
genom tryck via kontaktytor, fig. 3.
Utförandet av lagringen med fri tapp, som ingår i de
beskrivna utförandena, torde knappast kunna användas
för större lagertryck än ca 500 t. Vid större krafter måste
tappens längd ökas, för att yttrycket i bussningen skall
hållas inom rimliga värden och för att man ej skall få en
tappdiameter över 500 mm, som kan anses vara en övre
gräns. Härigenom ökas dock inspänningsmomentet i än
högre grad än lagerkraftens ökning med påföljd, att inte
bara yttrycket utan även påkänningarna och
deformationerna blir dimensionerande.
överskrider lagerkraften 500 t torde det vara mera
ekonomiskt att stödja lagertappen i båda ändar. Vid ett
förhållande mellan tappdiameter och tapplängd större än ca
0,5 blir endast yttrycket i bussningen dimensionerande,
medan böj- och skjuvpåkänningarna håller sig under till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
