Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 22 maj 1956 - Nya metoder - Högtemperaturgasturbiner, av Wll - Värmestrålning görs synlig, av SHl - Petroleumdestillats avsvavling med väte, av SHl - Värmebehandling av stål i neutralt saltbad, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
•TEKNISK TIDSKRIFT
har material som tål 1 200°C vid de påkänningar, som
uppträder. För kylningen använder man en eutektisk legering
av natrium och kalium, som är flytande även vid lägre
temperaturer. Värmet transporteras genom naturlig
konvektion i den smälta metallen i de ihåliga skovlarna. Om
man endast hade haft tyngdkraften som drivkraft, skulle
konvektionsströmmarna blivit för svaga, men i det
kraftiga centrifugalfältet som erhålles vid rotationen får man
en för kylningen tillräcklig hastighet för strömningen.
Genom kylningen kan man vid 1 200°C gastemperatur få
650°C på skovlarna. Värmet transporteras av metallen till
skovelns rot som hålls vid ca 90°C genom kylning med
vatten av ca 25°C. Kylningsmetoden utprovas med
elektrisk värmning av skovlarna. För påfyllning av metallen
i skovlarna tillämpar man erfarenheter som vunnits vid
atomforskningen i Harwell (Engineering 21 okt. 1955
s. 566—567). Wll
Värmestrålning görs synlig. Med en apparat, kallad
Evaporograph, som konstruerats i USA för militära
ändamål, kan man göra värmestrålning synlig och mäta dess
intensitet. Instrumentets värde för civilt bruk torde bestå
i dess förmåga att ge en snabb totalbild av yttemperaturen
hos ett föremål. Man kan sålunda observera temperaturen
samtidigt över hela ytan på t.ex. ett reaktionskärl, en
de-stillationskolonn eller en värmeväxlare. Man kan också
använda apparaten för att studera en
värmeisoleringseffekt eller för att direkt iaktta temperaturen i olika delar
av en låga.
Instrumentets vitala del är en evakuerad cell, placerad
mellan två konkava speglar. Dessa ger en bild av det
iakttagna föremålet på en tunn nitrocellulosafolie som delar
cellen i två halvor. Folien är på ena sidan svärtad med ett
i ångform pålagt guldskikt som absorberar
värmestrålningen från föremålet. Den ena cellhalvan innehåller en
liten mängd olja som hålls vid något högre temperatur än
folien varigenom olja kondenseras på detta.
Föremålets bild på folien ändrar nu temperatur alltefter
den infallande värmestrålningens intensitet, och tjockleken
av den oljefilm, som kondenserar på andra sidan av
folien, varierar med temperaturgradienten över denna. Då
en oljefilms färg i vitt ljus varierar med dess tjocklek, får
man på folien en isotermisk bild av apparatens synfält.
Strålningen från föremålet kan därför iakttas direkt eller
registreras genom fotografering. Resultatet kan anges i
temperatur eller temperaturdifferenser.
Apparaten kan också användas på omvänt sätt. Härvid
kondenseras först en jämntjock oljefilm på folien,
varefter denna upphettas av bilden och oljan avdunstar i
en grad som beror på strålningens lokala intensitet. Detta
sätt att iaktta värmestrålning provades i Tyskland redan
för ca 30 år sedan, men man uppnådde inte så stor
känslighet hos apparaten att den blev praktiskt användbar.
Med det amerikanska instrumentet lär man kunna
iaktta temperaturdifferenser på ned till 0,2—0,4°C efter 30 s
exponering och differenser på ned till 10°C på ca 3 s.
Temperaturen kan mätas fotografiskt med en noggrannhet
på ± 2°C vid 100—200°C (Chemical & Engineering News
27 febr. 1956 s. 1022). SHl
Petroleumdestillats avsvavling med väte. En mycket
använd metod för avsvavling av petroleumdestillat består
i reaktion med cirkulerande vätgas vid en katalysator
varvid svavelföreningarna överförs till svavelväte som kan
skiljas från kolvätena. En analys har visat att kostnaderna
för denna process kan minskas genom minskning av
mängden cirkulerande gas. Man har därför utarbetat ett
förfarande vid vilket mycket mindre gasmängd än den
gängse cirkulerar i apparaten. Härvid kommer största
delen av petroleumdestillatet att passera genom
reaktionskärlet i flytande tillstånd. Det har emellertid visat sig att
katalysatorn dock fungerar tillfredsställande.
Genom denna teknik minskas såväl drift- som anlägg-
Fig. 1. Flytschema över anläggning för avsvavling av
petroleumdestillat genom hydrering.
ningskostnaderna inte bara genom att mindre
kompressorer för gasen räcker till utan också genom att
värmeöverföringen från produkt till tillflöde fordrar mindre yta då
mindre värmemängd skall tillvaratas. Också förvärmaren
för tillflödet kan göras mindre. Katalysatorn, bestående av
kobolt, molybden och aluminiumoxid, har stor selektivitet
så att aromatiska kolväten hydreras i mycket liten
utsträckning.
Fastän metoden kan användas för många olika
petroleumprodukter har den hittills utnyttjats endast för
avsvavling av ett lätt katalytiskt krackat destillat. Man har
härvid uppnått 90 %> avsvavling vid en avverkning på 600
—850 mVdygn tillflöde. Komprimerad väterik gas blandas
med huvuddelen av tillflödet (fig. 1). I en värmeväxlare
förvärms blandningen med avgående produkt, upphettas
till reaktionstemperatur i en olje- eller gaseldad
förvärmare och förs in i reaktionskärlet som innehåller ca 25 t
katalysator i sex bäddar. Den återstående mindre delen av
tillflödet matar man in kall i reaktionskärlet för att
kompensera reaktionsvärmet.
Reaktionsprodukterna, som består av vätgas, lätta
kolväten, delvis förångad tyngre olja och svavelväte, kyls
först i en värmeväxlare och en kylare och går sedan till
en högtrycksseparator där en väterik gas skiljs från och
över kompressorn återförs i processen. Gasöverskottet
används som bränsle efter absorption av svavelvätet i
dieta-nolamin. Vätskan passerar genom en reduceringsventil till
en lågtrycksseparator, där svavelvätehaltig gas skiljs från,
och sedan till en destillationsanläggning, bestående av en
huvudkolonn och två sidavdrivare.
Produkten delas där i en bensinfraktion (5 °/o) med stor
halt av aromater (oktantal över 100), en fraktion med
kokpunkt 220—260°C och en återstod (70 %>). Den
sistnämnda är en eldningsolja med kokpunkt över 260°C. Dess
svavelhalt är 0,3 °/o.
Den från lågtrycksseparatorn avgående gasen befrias från
svavelväte och släpps sedan ut i luften. Svavelvätet går till
en Claus-ugn där det oxideras till svavel (Industrial
Che-mist juli 1955 s. 351—352). SHl
Värmebehandling av stål i neutralt saltbad. Man
etapphärdar ofta stål för att minska arbetsstyckets deformation.
Härvid kyls stålet först i ett saltbad vars temperatur är
något högre än martensitpunkten och efter
värmeutjämning till rumstemperatur, eventuellt i flera steg. Det
använda saltbadet måste härvid vara neutralt, dvs. orsaka
varken uppkolning eller avkolning av stålet.
Metoden har länge använts vid härdning av snabbstål och
anses vara den bästa för detta ändamål då stålet får ren
yta och god skärförmåga. Först under de senaste fem
åren har man emellertid fått fram saltbad som är fullt
neutrala vid 720—1 000°C (jfr Tekn. T. 1953 s. 895). Man
kan nu behandla stål med 0,9 °/o G i ett sådant bad under
2 h utan avkolning, under förutsättning att badet varje dag
försätts med en "regenerator" av icke angiven natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
