Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 29 maj 1956 - Funktionssäkerheten hos elektronrör, av Sture Edsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 maj 1956
517
peratur som möjligt. Detta för emellertid med sig
en hög kapacitans mellan glödtråd och katod och
försvårar därmed införande av
motkopplings-eller resonanskretsar i katodkretsen.
Mikrofoni
Mikrofoni beskrives bäst som den växelspänning
ep som vid skakning av röret i olika riktningar
uppstår över ett anodmotstånd Rb. Mikrofonin
beror av de ändringar som rörets elektriska
egenskaper undergår då gallren ändrar läge i
förhållande till katoden. Fixeringen av galler och katod
är därför avgörande för mikrofonin. Skall
dessutom dessa egenskaper ej ändra sig under
långvarig vibrationspåkänning eller upprepad
uppvärmning—avsvalning (vid termisk utvidgning—
hopdragning nöts glimmerskivorna), så måste
man sörja för att galler och katod blir
glidlagrade i glimmerskivorna. Yttryck och glapp i dessa
glidlager bestämmer livslängdsegenskaperna
under vibration. Som exempel kan väljas
långlivs-röret SER 403B/18AK5. I en normal arbetspunkt
med anodmotståndet 10 000 ohm och med
vibration ± 25 m/s2 och 25 Hz blir ep för riktning Xi
3—10 mV, för X2 2—10 mV och för Y 2—5 mV.
Riktning X± motsvarar här radiell vibration
vinkelrät mot gallerstagplanet, X2 radiell vibration
parallell med detta samt Y axiell vibration.
För ett typiskt bredbandsrör med ramgaller,
404A, och med Rb = 2 000 ohm blir ep för X±
1,5 — 5 mV, för X2 1,5 — 4 mV och för Y 1 — 3
mV. Dessa värden är mycket låga jämförda med
de i de internationella normerna givna gränserna.
Katastroffel
Alla de rörfel som icke kan förutses genom
normal rutinmätning räknas som katastroffel. Man
kan särskilja flera felgrupper t.ex. glasfel
(spruckna höljen, kraftiga läckor osv.),
kortslutningar, avbrott (brustna punktsvetsar,
kontaktfel), glödtrådsavbrott och snabba
förändringar av elektriska data.
Deformerade galler eller katoder är en vanlig
anledning till kortslutningar, men en mycket
vanlig orsak är även de främmande partiklar,
t.ex. textilfibrer, som vid tillverkningen kan
komma in i röret och som vid uppvärmning
omvandlas till koltrådar. Vid skakning kan dessa
trådar lägga sig mellan elektroderna i röret. Denna
sista felanledning kan ibland vara mycket svår
att upptäcka både vid tillverkning,
kontrollmätning och användning, ty ofta flyttar sig
kortslutande koltrådar mycket lätt, varvid
kortslutningen försvinner för att senare återkomma mellan
samma eller andra elektroder.
Rör som uppvisar snabba förändringar i
elektriska data kan ofta inte ersättas i tid utan
vållar elektriska katastroffel.
För långlivsrör och funktionssäkra rör måste
katastroffelen minskas till lägsta värden. Deras
inverkan kan visas genom en bortfallskurva, fig.
7, gällande för ett parti svensktillverkade
långlivsrör under gynnsamma driftbetingelser.
Kurvan är praktiskt taget densamma för alla
rörtyper. Kurvan innehåller alla de katastroffel som
orsakas av den hantering som rören får undergå,
bl.a. mätning 12 gånger under 10 000 h.
Katastroffelfrekvensen är högst i början (obetydligt
över 1 % per 1 000 h); efter 10 000 h återstår
94 %. Då den elektriska felfrekvensen för
lång-livsrören är noll under denna tid, kan kurvan
anses representera totala antalet bortfall på
moderna svenska långlivsrör.
Dödlighetskurvor
Då katastroffelfrekvensen är nästan konstant
och då den elektriska felfrekvensen blir
konstant en viss tid efter starten, kan man räkna
med en konstant total felfrekvens. Följden av
detta resonemang blir att antalet rör avtar efter
en exponentialfunktion. Om det ursprungliga
antalet rör är C, det kvarvarande rörantalet är y
och tiden skrivs t blir
-ff’»-*
eller
■kt
y = C-e
För ett rörparti blir sammanlagda antalet
funktionstimmar:
r = Jc-e kt
o
och medellivslängden
vid t = tm är
7^1
tm~ C ~ k
(u =
r -1 c
u = C • e = —
y e
dvs. medellivslängden är den tid som förflutit
då 1/e eller 37 % av rören är kvar i funktion.
Praktiskt utnyttjas detta förhållande så, att
det procentuella antalet kvarvarande rör
inritas som funktion av tiden på enkel-logaritmiskt
papper. Sedan kan den kurva som erhållits
extra-poleras, då den tenderar att bli en rät linje; tm
Fig. 7. Rörbortfall på
grund av katastroffel;
efter 10 000 h återstår
94 °/o av det
ursprungliga antalet rör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
