Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 29 maj 1956 - Funktionssäkerhet hos teletekniska komponenter, av Thore Boström och Arvid Olert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
•TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. i. Sannolik livslängd hos isolermaterial som funktion
av arbetstemperaturen för olika materialklasser; högsta
tillåtna arbetstemperatur är för .4 UO°C, B 105°C.
värt mindre än vanliga elektrolytkondensatorers.
Tantalkondensatorerna har i genomsnitt större
livslängd än elektrolytkondensatorerna.
Transformatorer
En transformator, som är rätt konstruerad och
som används inom givna driftdata, uppvisar
normalt en hög driftsäkerhet och lång livslängd.
Dessa egenskaper bestäms i allt väsentligt av de
använda isolermaterialen och de påkänningar
som dessa utsätts för. Eftersom
arbetstemperaturen är en av de viktigaste faktorerna, brukar
isolermaterialen i detta sammanhang indelas i
klasser med den högsta tillåtna
arbetstemperaturen som indelningsgrund och gränserna har
lagts vid 90, 105, 130, 180°C samt över 180°C.
Detta innebär ej, att ett isolermaterial förstörs
omedelbart, när det uppnår sin gränstemperatur.
Förstörelsen genom värme sker gradvis
samtidigt som materialets mekaniska och elektriska
hållfasthet försämras. Så t.ex. avger organiska
isolermaterial av cellulosatyp vid hög temperatur
vatten, koloxid och koldioxid. Materialet blir
skört, spricker lätt och kan slutligen falla sönder
i ett kolhaltigt pulver. Denna process kan
ytterligare påskyndas, om materialet utsätts för
vibrationer eller andra mekaniska påkänningar.
Sambandet mellan arbetstemperatur och
isolermaterialets sannolika livslängd har gett underlag
för en indelning av isolermaterialen i klasser,
fig. 4. Klass A omfattar huvudsakligen
organiska isolermaterial (t.ex. impregnerat papper,
bomull, silke), fenoplastlaminat med
cellulosa-fyllmedel etc., medan klass B omfattar material,
i vilka glimmer, asbest, glasfiber etc. ingår som
huvudbeståndsdel. Isolermaterial av klass A har
t.ex. en sannolik livslängd av ca tio år vid 100°C
arbetstemperatur. Höjs temperaturen till 130—
135°C sjunker livslängden till omkring ett halvt
år.
Isolermaterialens — och därmed transforma-
torns — egenskaper och livslängd påverkas även
av andra faktorer, såsom fukt och
koronabild-ning. Fukt angriper främst de lågklassiga
materialen, och dess inverkan torde vara väl känd.
För att skydda isolermaterialen mot fukt
tillgriper man i första hand impregneringsmedel.
Tidigare har inan varit tvungen späda dessa med
lösningsmedel för att få dem tillräckligt
lättflytande. Efter torkningen avdunstar
lösningsmedlet, varvid det kvarvarande hartset kan bli
poröst, så att fukt eller andra gaser kan tränga
igenom. Vid moderna impregneringsmetoder
använder man härdande hartser, som före härdningen
är så lättflytande att lösningsmedel ej behövs.
Dessa hartser undergår obetydlig volymändring
vid övergång från flytande till fast tillstånd.
Vid korona i luft bildas ozon och vissa
kväveoxider. Ozon, som är ett kraftigt
oxidationsmedel, angriper kemiskt flertalet organiska
material. Tillsammans med luftfuktighet bildar
kväveoxiderna salpetersyra och salpetersyrlighet,
som korroderar metaller och gör organiska
material sköra. Koronaurladdningar har också en
rent fysikalisk effekt, nämligen erosion av
organiska material t.o.m. av glas och keramiska
material, fig. 5.
För att hindra eller minska koronabildning kan
man använda olika metoder; man söker hålla
den elektriska fältstyrkan så låg som möjligt,
hindra gasjonisering genom effektiv
impregnering, gjuta in eller sänka ned transformatorn i
lämpliga dielektrika och använda
koronahåll-fasta isolermaterial.
Reläer
De viktigaste detaljerna i ett relä är de
kon-taktgivande elementen. De fenomen, som
uppstår vid och på deras ytor vid slutning av en
elektrisk ström genom dem, är komplicerade och
omfattar i korthet elektrisk urladdning i gas
(vanligen luft) samt förgasning eller smältning
och därefter stelnande av mikroskopiskt små
element av kontaktmetallen. Förloppet kan
betraktas som en elektrisk svetsning i miniatyr.
Denna summariska beskrivning av
kontaktförloppet ger bakgrunden till en icke ovanlig
driftstörning hos reläer, nämligen hopsvetsade
kontakter.
Fig. 5. Koronahållfasthet hos några isolermaterial.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
