Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 14 augusti 1956 - Om sedlar, av Åke Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
th. augusti 1956
651
Fig. 4. Belgisk sedel av
kurserande typ, upplagd enligt
tredelningsprincipen.
ett oändligt antal dekorativa former, guillocher,
som kan användas ensamma eller sammansatta
eller tillsamman med manuellt utförda detaljer.
Guillocherna utförs antingen genom direkt
gravyr i stål eller koppar eller också för
efterföljande etsning eller kopiering. Det finns ett par olika
maskinkonstruktioner för ändamålet men för
samtliga gäller, att en plåt fastsättes på ett bord,
som kan föras rätlinjigt eller i roterande
rörelser. Mot plåten glider ett gravyrstift eller en
diamant, som påverkas av ett stort antal variabla
excentrar och därigenom uppritar matematiska
kurvor eller kurvskaror av komplicerad
karaktär. Man kan t.ex. med utgångspunkt från en
sinuskurva ge denna varierad amplitud och
våglängd (fig. 5) och under tiden även förskjuta
koordinatsystemet, så att antalet variationer
närmar sig oändligheten.
Dessa guillocher kan ges en mycket dekorativ
karaktär (fig. 6), som dessutom har det för
sedeltryckaren viktigaste, ett stort säkerhetsvärde,
genom att en reproduktion av sådana element
medför en försämring av skärpan, speciellt i
alla linjekorsningar. Guillocherna kan även
utformas till flerfärgsmotiv, där man genom ett
noggrant register uppnår en ytterligare
förbättring av säkerheten mot reproduktion.
En annan form av maskinarbete är
pantograf-och reliefarbeten, som båda har sitt stora värde,
både ur dekorativ och säkerhetsmässig synpunkt.
Pantografen gör det möjligt att mångfaldiga
enstaka motiv, vilka används som bottenmönster
o.d. Reliefmaskinen "översätter" höjdkurvor till
ett plan genom att maskinens stift får passera en
modellerad medaljong e.d. De varierande
höjderna i modellen återges då genom
sidoförskjutningar i planet, fig. 7.
Givetvis utförs ej allt originalarbete med
maskin, utan handgravyren har fortfarande den
allra största betydelse för de dekorativa
elementen, särskilt porträtt. Gravyren utförs vanligen i
kopparplåt men även stål- och trägravyr
förekommer. Etsning utnyttjas i viss mån medan
fotomekaniska förfaranden är sällsynta.
Tryckmetoder
De tre huvudtyperna av tryck är högtryck,
plantryck och djuptryck. Av de inom
sedeltryckningen använda metoderna hänförs boktryck till
första gruppen, offset till andra gruppen, medan
torr-offset intar en mellanställning mellan dessa
båda grupper. Koppartrycket hör hemma i tredje
gruppen.
Oftast är huvudmotivet, dvs. porträtt och text,
utfört i koppartryck. Med koppartryck menas i
detta fall det mellanting mellan koppar- och
ståltryck, som är en sedeltryckares speciella
tryckmetod. Med detta tryck har man möjlighet att ge
tryckbilden en tredimensionell karaktär, att med
gravyrens eller etsningens finess ge linjerna
skärpa, djup och gradation, som ytterligare
förstärks genom en valörrik färg.
Koppartrycket är sedeltryckarens bästa
säkerhetselement, och t.o.m. dess ofullkomligheter
innebär ett säkerhetsvärde. Jag syftar här på
"sprutningen", som är en för koppar- och
ståltryck typisk företeelse och som kan iakttas som
Fig. 5. Enkel och sammansatt sinuskurva, varierad till
amplitud och våglängd.
Fig. 6. Guilloche i
positivgravyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
