Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 14 augusti 1956 - Om sedlar, av Åke Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Den engelska stilen är betydligt friare än den
amerikanska vid uppläggningen av
koppartrycken, medan bottentrycken är, ehuru tämligen
livliga i färgen, standardiserade till vissa figurer.
Vattenmärke finns normalt, och formaten
varierar.
Den franska stilen bygger helt på boktryckets
färgverkan, medan koppartrycket tjänar att
förstärka konturen och ge mera djup åt bilden (som
svartplåten i ett fyrfärgstryck). Färgerna håller
sig ofta i pastellområdet. Papperet är i regel
tunt och har ett väl tillgodosett vattenmärke.
Den kontinentala stilen lägger mer an på
samspelet mellan de olika tryckmomenten men låter
ändå dessa få ett egenvärde. Vattenmärke är
obligatoriskt och sitter ofta i en särskild talong på
sedelns ena sida. Sedeln blir på detta sätt ofta
delad i tre fält som den belgiska sedeln i fig. 4.
Andra exempel på denna tredelning är de
österrikiska sedlarna med sina barockmotiv och
vackert utförda bottentryck i
"Sammeldruck"-tek-nik. De nya svenska 5- och 1 000-kronorsedlarna
har en vattenmärkestalong men saknar
tredelningen. I stället har sedeldekoren symmetriskt
placerats över det resterande fältet.
Om man sålunda gör ett tvärsnitt genom den
stora sedelfloran, kan man träffa alla varianter
på lössläppthet i färg och form frain till strama,
heraldiska sedlar i dämpade, för att inte säga
dystra färger. Vill man, kan man nog läsa ut ett
och annat om nationalkaraktären. Tänk på den
danska lätta och luftiga dekoren och de tunga
portugisiska gröna och violetta sedlarna med
stor värdighet och inte minst USA-sedlarna med
sitt uttryck av dollarns helgd.
Förfalskningar
Det finns två huvudgrupper av förfalskningar,
de där en sedelvalör ändras till att likna en
annan, givetvis högre valör, och de som syftar till
att helt efterbilda en äkta sedel.
Det är beklagligt, att världens mest eftersökta
sedlar, dollarsedlarna, även är de lättaste att
förfalska, då de uppvisar flera elementära fel i
sedelsäkring. Alla valörer har samma format, samma
Fig. 15. Venezolansk sedel i
amerikansk stil.
färg och i stort sett samma utseende,
koppar-trycket är, ehuru elegant och vackert,
fullständigt oskyddat av störningstryck, och det
rudimentära boktrycket saknar nästan allt
säkerhetsvärde. Papperet har inget vattenmärke, men
har dock fibrer inblandade. Numreringen följer
vissa hemliga regler, vilket är till föga nytta vid
en direkt efterbildning.
Det finns också mängder av falska
dollarsedlar, vanligen tryckta i offset, mer eller mindre
bra. Förfalskningar förekommer visserligen även
av andra sedlar, t.o.m. Sverige har haft känning
av dem, men i allmänhet av låg kvalitet och i
amatörmässigt utförande, handtecknade eller
litograferade, i några fall snabbkopierade eller
tryckta i reklambroschyrer. Förfalskaren har
vanligen alltför små resurser att kunna göra ett
verkligt gott arbete, även om Sverige tidigare
haft ett par framstående yrkesmän i branschen.
Det är först då ett statstryckeri eller liknande
tas i bruk för att göra sedlar i fientligt syfte, som
det blir verkligt farligt. Tyskarna visade det
under kriget med sina engelska sedlar, som
kunde göra t.o.m. en expert osäker.
Blick framåt
Sedeltryckningen är konservativ i viss
utsträckning och den måste nog vara så. Men det betyder
inte, att dess utövare saknar framtidsvyer. Vad
vi kan vänta oss av framtiden, vet vi inte säkert,
men sannolikt får vi räkna med en större
användning av polykromt tryck. Sedlar tryckta
från rulle i stället för i ark är också ett problem
att studera. Metoden förekommer redan, men
ännu så länge endast för småvalörer i boktryck.
Papper som impregnerats mot smuts och
skador är kanske på väg, papper av nylon eller
andra syntetfibrer kanske också kommer. Många
förslag har framkommit för att förbättra
sedlarnas säkerhet och livslängd, men de har sällan
kunnat omsättas i praktiken. En av de mest
fantasifulla idéerna är väl den att laminera sedlarna
med en vinylplasthinna och sedan prägla in ett
mönster från en grammofonmatris, så att sedeln
vid uppspelning kan hörbart verifiera sin äkthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
