Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 21 augusti 1956 - När, var och hur korroderar aluminium, av Göte Renman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
th. augusti 1956
667
få liten livslängd, medan stålnitar i en
aluminiumkonstruktion bör hålla betydligt längre,
därför att korrosionen i senare fallet breds ut på
en stor yta.
Galvanisk korrosion i sötvatten och
industriklimat sker strax intill kontaktytan, t.ex. längs
kanten av den ena av de hopfogade metallerna
eller runt ett huvud av en spik, skruv eller nit.
I marint klimat och särskilt i saltvatten kan den
galvaniska korrosionen emellertid få större
utbredning, och punktangrepp kan uppstå på rätt
stort avstånd från kontaktytan.
/I vlagringsangrepp
Korrosion under eller omkring beläggningar
eller avlagringar på en aluminiumyta,
avlag-ringsangrepp, kan i många fall bli mycket stark.
Största skadeverkan har kvicksilver. Detta
förekommer mycket oftare än man tidigare vetat
som förorening i kemikalier, ånga,
kondensvatten m.m. Iakttar man ett angrepp, som inte kan
bero på galvanisk korrosion eller påverkan av
aggressiva kemikalier, bör man undersöka om
kvicksilver är närvarande.
Även beläggningar, innehållande koppar eller
andra ädlare metaller, kan orsaka svår
korrosion, som enligt uppgift från Schweiz kan bli
mera förödande än galvanisk korrosion. Om t.ex.
vatten rinner från en kopparyta till en oskyddad
aluminiumyta, beläggs den senare med utfälld
koppar, och korrosion uppstår. När
korrosionsprodukter från t.ex. koppar kan träffa en
aluminiumyta skall denna därför målas med
zink-kromatgrundfärg och täckfärg. Detta är
nödvändigt särskilt på ställen där vatten kan bli
stående, t.ex. i behållare, ränndalar, hängrännor och
gesimsrännor.
övriga korrosionstyper
Allmän avfrätning på aluminium sker i starkt
korroderande medier, som löser oxidskiktet och
hindrar dess återbildning. Metallen kan därför
inte användas i sådana medier.
Skiktkorrosion av aluminium består i en
upp-svällning under ytan, som kan leda till
materialets sprängning. Angreppet sker längs vissa
stråk i plåtars valsriktning och i stångmaterials
och profilers pressriktning genom att porer och
oxidinneslutningar har bildat skikt. Det anses
att skiktkorrosion uppstår när fukt eller vatten
tränger in i sprickor och oxiderar eller
hydrati-serar de frilagda aktiva ytorna. De bildade
korrosionsprodukterna spränger sönder materialet.
Korngränsfrätning kan inträffa t.ex. hos
aluminium-kopparlegeringar av Duralumin-typ, som
värmebehandlats på olämpligt sätt10. Vid rätt
utförd utskiljningshärdning fälls en CuAl2-fas i
mycket finfördelad form, och materialet
korro-derar liksom en enfaslegering. Sker emellertid
kylningen för sakta, uppstår stora CuAI2-par-
tiklar i korngränserna, och i närheten av
dessa sänks den fasta Al-Cu-lösningens kopparhalt.
Den kopparfattiga zonen kan då bli anod i
förhållande till CuAl2-partiklarna, och materialet
löses längs korngränserna.
Rent aluminium samt Al-Mn-, Al-Mg- och
Al-Mg-Si-legeringar är relativt okänsliga för
korngränsfrätning.
Spänningskorrosion är inte lika vanlig hos
aluminium som hos t.ex. kopparlegeringar11-12. Rent
aluminium är fullständigt resistent, men
legeringar med mer än 12 % Zn eller 6 % Mg har
spruckit i så svagt korroderande medier som
atmosfären och vatten.
Spaltkorrosion, dvs. lokalt angrepp i trånga
spalter där vätska lätt samlas och dennas
omsättning försvåras, kan uppstå på aluminium i
beröring med t.ex. papp, trä, betong, murbruk
eller tegel i närvaro av vatten. Ett enkelt
korrosionsskydd är isolering av metallen från sådana
material med ett tjockt lager av t.ex. asfaltlack,
bitumen eller takpapp. Man kan också hindra
att vatten tränger in mellan metallen och det
andra materialet genom att spackla igen
springan.
Aluminiumtak
Från ett aluminiumtak med tillräcklig lutning
rinner regnvatten snabbt bort, varvid största
delen av de fasta föroreningar som inte häftar fast
vid plåten spolas bort. Samtidigt avlägsnas
vattenlösliga metallsalter och eventuellt
förekommande sura gaser, som är lösta i ett fuktbeslag
på taket eller har adsorberats vid metallytan. På
de flesta tak i stads- och industriatmosfär
uppstår en beläggning av starkt vidhäftande sot och
damm. Även beläggningar av metalloxider och
metallflagor, t.ex. rost eller smärgeldamm, kan
förekomma.
Vatten kan stå kvar bakom hinder, t.ex.
skorstenar och takluckor, och på tak och altaner med
otillräcklig lutning. I de båda senare fallen
uppstår lätt vattenfickor bakom kullslagna falsar
genom ojämnheter i underlaget eller bucklor i
plåten (fig. 3). Även i rännor kan vatten stå
kvar, om de har för liten lutning, eller bakom
fasta föroreningar, falssvulster och ojämnheter
1 plåten. På sådana ställen har regnet relativt
liten tvättverkan, och sura gaser eller
metallsalter kan lösa sig i det kvarstående vattnet.
Korrosionen på aluminiumtak med god
avrinning är obetydlig i de flesta atmosfärstyper och
kan närmast betecknas som etsning. I
inlandsklimat uppstår i regel bara en mattering av ytan.
Korrosionen blir också liten i industriatmosfär
med hög halt av rökgaser och svavelhaltiga
förbränningsprodukter. I mycket aggressiv
industriatmosfär uppskattar Clark13 livslängden hos tak
av aluminium och varmförzinkat stål till 7 resp.
2 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
