Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 21 augusti 1956 - Nya metoder - Våtstarkt papper impregnerat med karbamidplast, av SHl - Malsäkringsmedel för ylle, av SHl - Bromat ur bromid med blydioxidanod, av SHl - Varmförtenning av gjutjärn, av U T—h - Minskning av träds fruktsättning med kemikalier, av SHl - Kontinuerlig destillation av sandarak, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
th. augusti 1956
675
På senare tid har man emellertid funnit ett sätt att
lösa problemet, bestående i användning av en katjonsyra
som är overksam i utspädd vattenlösning men en god
härdare när vattnet avdunstat. Orsaken till detta fenomen kan
anses vara vattnets (eller ett annat lösningsmedels)
förmåga att neutralisera katjonsyran.
Enligt nuvarande uppfattning ger, karbamid och
formaldehyd först metylolkarbamider. Denna reaktion är
relativt snabb, reversibel och katalyseras av både syror och
baser. Metylolkarbamidernas kondensation till harts går
långsammare och katalyseras av syror. Man misstänker att
syran härvid reagerar med metylolföreningen till ett
komplex som sedan ger en polymer. Då metylolföreningar har
ungefär lika stor basstyrka som vatten och dettas
koncentration är relativt stor, reagerar syran företrädesvis med
vattnet, om den inte är för stark, och katalysatorn förblir
overksam så länge vattenkoncentrationen är tillräckligt
stor.
Naturligtvis måste syran dock vara så stark att den
katalyserar kondensationen, om vattnet bortskaffas. Man har
funnit ett antal katjonsyror med lämplig styrka av vilka
pyridiniumjon är en av de bästa. Åtskilliga aminer torde
emellertid också vara fullt användbara. Lösningens pH är
inget utslagsgivande kriterium på katalysatorns lämplighet.
Syran måste först och främst vara katjonisk, men det
finns inte heller för sådana syror ett regelbundet samband
mellan katalysatoraktivitet och styrka, uttryckt genom
vattenlösningens pH (I J Gruntfest & EM Young, Jr i
In-dustrial &> Engineering Chemistry jan. 1956 s. 107—109).
SHl
Malsäkringsmedel för ylle. Man har funnit att
insekt-bekämparna Dieldrin och Endrin (Tekn. T. 1956 s. 451)
är effektiva malsäkringsmedel. Av de erhållna resultaten
kan nämnas att ett ylletyg, innehållande bara 0,002 °/o
Dieldrin, upptaget ur vattenemulsion, efter 4,5 h tvättning
med åtta ombyten av tvättvätska vid malprovning
förlorade 6 mg i vikt, medan larvdödligheten var 100 %. Prov
med 0,05, 0,01 och 0,007 °/o Dieldrin hade mycket god
malsäkring efter fyra månader utomhus eller behandling
samma tid i ugn vid 60°C. Endrin har givit ungefär samma
resultat som Dieldrin.
Impregnering med dessa insektbekämpare uppges vara ett
enkelt och billigt sätt att ge ylle en effektiv och bestående
malsäkerhet. Att bekämparna inte avlägsnas vid tvätt torde
bero på att deras epoxigrupp reagerar med ullens
kar-boxyl- och aminogrupper (Textil & Konfektion april 1956
s. 31). SHl
Bromat ur bromid med blydioxidanod. Vid
elektrolytisk oxidation av bromider till bromat har man hittills
använt grafitanoder. Dessa avsplittras och ger ett siam
som hindrar kontinuerlig drift och missfärgar
bromat-kristallerna. Blydioxidanoder tycks sakna sådana
olägenheter.
Vid drift i halvstor skala med blydioxid hålls cellen vid
70°C (för minskning av anodförlusten) och pH vid 10 (för
undvikande av syrgasutveckling). Spänningen är 3,5 V och
strömtätheten 20 A/dm2; 3,8 kWh/kg kaliumbromat åtgår.
Anodförlusten uppges vara 0,065 kg per ton bromat, och
utbytet blir 97 %> före indunstningen. Vätgasutvecklingen
vid katoden ger elektrolyten tillräcklig cirkulation
(Chemical Engineering juni 1956 s. 103). SHl
Varmförtenning av gjutjärn. Svårigheten att förtenna
gjutjärn beror på den höga grafithalten som gör att grafit
smetas ut över ytan vid mekaniska rengöringsmetoder.
Förbehandlingen går därför ut på att antingen avlägsna
grafiten i ytskiktet eller att på gjutjärnet anbringa ett
annat metallskikt som är lätt att förtenna. I förra fallet
används en oxidationsprocess, Kolene-processen och
TRI-processen, varvid föremålen doppas i en nitratsmälta. I
senare fallet utfälls koppar eller järn på detaljerna före
förtenningen. Tin Research Institute (TRI) lanserade under
kriget en annan metod. Efter blästring doppades föremålen
1 en eutektisk smälta av natriumklorid och zinkklorid vid
300°C.
Nyligen har man utarbetat en förbättrad och väsentligt
enklare förbehandling. Efter en omsorgsfull blästring med
stålsand av 0,35 mm kornstorlek och avfettning med
tri-kloretylenånga eller enbart våttrumling doppas järnet i en
fluss bestående av 240 g zinkklorid, 60 g natriumklorid,
30 g ammoniumklorid, 20 g saltsyra och 1 000 g vatten.
Operationsföljden skall vara så snabb som möjligt och
flusslösningen får ej torka på föremålen. Härefter
nedsänks dessa långsamt i tennsmältan, som hålles täckt av
en minst 25 mm tjock smälta av 8 viktdelar zinkklorid,
2 viktdelar natriumklorid och 1 viktdel ammoniumklorid.
Denna fluss måste hållas lagom kokande genom tillsats av
vatten. ’
Vid förtenning av stora detaljer kan risk uppstå att
flusslösningen torkar innan den långsamma nedsänkningen i
tennsmältan fullbordats. Detta måste förebyggas genom
att spruta på vatten eller flusslösning med sprutpistol.
Tennsmältans temperatur bör ligga vid 300—320°C. Det är
lämpligt att låta föremålet stanna i tennsmältan minst
5 min. Efter upptagningen från denna första tenndoppning
överflyttas i vanlig ordning till en ny smälta. Metoden är
betydligt enklare än grafitoxidationsprocessen, men ger
icke fullt samma vidhäftning som denna (C J Thwaites
i Tin and its Uses okt. 1955 s. 5). U T—h
Minskning av träds fruktsättning med kemikalier.
För att höja fruktens kvalitet och storlek tunnar man ut
skörden genom handplockning på ett tidigt stadium. Ofta
kan man också på detta sätt få vissa fruktträd att bära
varje år i stället för vartannat. Till slutet av andra
världskriget användes uteslutande handplockning. Denna har nu
blivit mycket dyr och härmed har vägen öppnats för
utnyttjande av kemikalier.
Med dessa har man nått bästa resultat för äpplen, men
de har givit gott resultat även för persikor, medan mindre
gynnsamma erfarenheter gjorts vid deras användning för
plommon, päron och aprikoser. I Kalifornien har man t.ex.
sprutat plommon- och aprikosträd i kommersiell skala för
att minska fruktsättningen, men året efter har skörden
blivit mindre än normalt.
För äpplen använder man besprutning med
ct-naftalen-ättiksyra (NNA), naftalenacetamid (NA-amid) och
dinitro-o-kresol. NNA kan minska skörden för mycket och skada
bladverket, och NA-amid har relativt liten effekt. De
utnyttjas mest, men dinitrokresol används i stor skala på
nordvästra Stilla havs-kusten. För persikor har man nått
utmärkta resultat med N-:/-naftylftalsyramonoamid (NPA).
Andra kemikalier för persikor är karbamat och
malein-syrahydrazid av vilka den senare uppges ha givit mycket
lovande resultat under tre växtperioder (Agricultural &
Food Chemistry jan. 1956 s. 13—14). SHl
Kontinuerlig destillation av sandarak. I USA renar man
nu sandarak ("pine gum") genom kontinuerlig destillation
med vattenånga. Metoden uppges ha flera fördelar framför
det tidigare använda satsvisa förfarandet. Vid detta måste
hartset nämligen hållas vid hög temperatur under upp till
1 h, medan det vid kontinuerlig destillation passerar genom
apparaten på 5 min. I förra fallet isomeriseras
levopimar-syran till abietinsyra och andra syror, i senare fallet blir
denna förändring av naturprodukten obetydlig varigenom
ett mer reaktivt harts med bättre färgstabilitet erhålls.
Efter avlägsnande av lösta och suspenderade föreningar
samt förvärmning går hartset till destillationsapparaten
där det upphettas till ca 180°C. Härvid får man ett destillat,
innehållande terpentin och organiska syror. Efter
kondensation frånskiljs kapronsyra, valeriansyra, isosmörsyra
och smörsyra. Hett harts erhålls som destillationsrest
(Chemical Engineering juni 1956 s. 132). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
