- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
687

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 28 augusti 1956 - Distributionsnät för värme, av Ingmar Eneborg - Varmluftanlæg i mindre eenfamiliehuse, af Niels Didriksen og Vagn Korsgaard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

th. augusti 1956

687

släpplig ytbeklädnad (wellpapp). Någon markant skillnad
i korrosionshastighet mellan rör isolerade med stenull,
slaggull eller glasull erhölls icke vid dessa prov.

Värmeförluster

Så gott som samtliga kulvertskador torde ha medfört att
rörisoleringens effekt under längre eller kortare tid blivit
nedsatt, varför värmeförluster av stundom rätt betydande
storlek uppstått. Vissa slag av isoleringsmaterial (t.ex.
mineralull) återtar dessutom aldrig sin ursprungliga
isoleringsförmåga efter uttorkning. Svårigheter att upptäcka
smärre skador gör, att man är osäker om isoleringens
kondition och man saknar därför underlag för en
beräkning av värmeförlusternas storlek. Med anledning härav
har Statens Nämnd för Byggnadsforskning tillsammans
med HSB:s Riksförbund igångsatt mätning av
värmeförlusterna från ett antal speciella för ändamålet byggda
provkulvertar4. Försöket går ut på att jämföra åtta olika
kombinationer av kulvert och isolering i avseende på
värmeförluster och hållbarhet mot vattendränkning. På
elektrisk väg fastställes värmeförlusterna genom
uppmätning av den elenergi, som fordras för att hålla
konstant temperatur på vattnet, som cirkulerar i de åtta
prov-kulvertarnas exakt lika värmerör. Dessutom mätes
värmeflödet i olika riktningar med särskilda värmeflödesmätare,
fig. 1.

I detta fall valde man att bygga särskilda provkulvertar
i stället för att mäta värmeförlusterna från kulvertar i
drift. Det temperaturfall, som värmeförlusterna orsakar
hos det cirkulerande vattnet, är nämligen mycket litet per
meter kulvertlängd, varför man för att få ett mätbart
utslag måste ha tillgång till en kulvert av avsevärd längd.

I Göteborg finnes en nära tre kilometer lång kulvert
mellan kraftvärmeverket vid Sävenäs och bostadsområdet
Kortedala, där det varit möjligt att mäta
värmeförlusterna5. Kulverten består av en betongkanal med rektangulärt
tvärsnitt, fig. 2, och isoleringen kring värmerören utgörs

av cellbetong. Mätningarna visade att värmeförlusten i
den 2 649 m långa kulverten utgjorde 0,3 °/o av
maximaleffekten eller 1,2 °/o av den årliga värmetransporten. Dessa
värden överensstämmer med vad en teoretisk beräkning
ger, varför i detta fall isoleringsmaterialet (cellbetong)
trots upprepade vattendränkningar under byggnadstiden
behållit sin isoleringsförmåga.

Det är att märka, att de relaterade mätningarna avser
enbart en huvudledning där en förhållandevis stor
värmemängd transporteras. Till ett värmedistributionssystem hör
emellertid dessutom distributionsledningar av en
sammanlagd längd, som ofta är flera gånger huvudledningens.
Eftersom den värmemängd, som transporteras i varje
distributionsledning, är betydligt mindre än i
huvudledningen, medan värmeförlusten (t.ex. i kcal/h) per m
ledning är av samma storleksordning, kommer huvudparten
av värmeförlusterna att lokaliseras till
distributionsledningarna. För ett värmedistributionssystem av normal typ
har Berglund6 beräknat, att värmeförlusterna per år bör
bli av storleksordningen 1,5 °/o på huvudledningen och
4 »/o på distributionsledningarna.

Förutsatt att distributionsnäten för värme konstrueras på
sådant sätt, att isoleringen i längden behåller sin
värmeisoleringsförmåga, bör alltså posten "värmeförluster"
kunna begränsas till 5 à 6 °/o av den årliga värmetransporten.

Litteratur

1. Sävestrand, L: Om bekymmer med kulvertledningar. Byggforum
1955 h. 7 s. 14—17.

2. Hagman, F: Markledningar för värmetransport. VVS 27 (1956)
h. 1 s. 2—9.

3. Hagman, F: Rörisolering och korrosion. Tekn. T. 78 (1948) s. 341
—345.

4. Eneborg, I: Prov med åtta typer av kulvertisoleringar. VVS 27
(1956) h. 1 s. 15—18.

5. Jonell, P & Dirke, L: Värmeförluster från cellbetongkulvert.
VVS 27 (1956) h. 1 s. 10—14.

6. Berglund, C: Utstrålningsförluster från distributionsnät. Svenska
Värmeverksfören. Handl. nr 4 1952.

Varmluftanlæg i mindre eenfamiliehuse

Civilingeniørerne Niels Didriksen og Vagn Korsgaard, Köbenhavn

Opvärmning af eenfamiliehuse med varm luft
har hidtil ikke fundet større udbredelse her
i Skandinavien og det øvrige Europa i det hele
taget, hvor man hovedsagelig anvender
central-varmeanlæg med cirkulerende varmt vand. I
Nordamerika derimod, d.v.s. hovedsagelig USA,
opvarmes hovedparten af eenfamiliehusene med
varmluftanlæg.

Imidlertid er der i vide kredse både i Sverige
og Danmark i de senere år vakt en betydelig
inter-resse hos såvel bygherrerne som de
projekte-rende arkitekter og ingeniører for anvendelse af
varmluftanlæg til opvarmning af mindre
eenfamiliehuse. Dette gælder især det kælderløse
etplanshus, som i dag er blevet så almindeligt, og
som også i tiden fremover vil være den
fore-trukne form inden for det billigere
parcelhus-byggeri med statsstøtte.

Denne forøgede interesse skyldes, dels den
al-mindelige interesse for at finde frem til opvarm-

697.38 : 728.1

ningsmetoder, der er enklere og mere velegnede
end de hidtil anvendte, dels må den ses på
bag-grund af den stærke stigning i
byggeomkost-ningerne, som har fundet sted på grund af de
forøgede udgifter til arbejdsløn og stigningerne
i materialepriserne.

Det er da også rimeligt at forvente, at der vil
kunne installeres varmluftanlæg i en lang række
tilfælde til en lavere pris end ved installation af
traditionelle centralvarmeanlæg, uden at man af
den grund behøver at slække på de krav, der i
dag må stilles til et godt varmeanlæg: behageligt
indendørs klima, økonomisk opvarmning, enkel
og let betjening og diskret udseende.

Dette kræver dog, at värme- og
ventilationsindustrien bringer materiel på markedet, der er
specielt beregnet til varmluftanlæg, som
varm-luftaggregater, filtre, kanaler, indblæsningsriste
m.v., således at anlæggene i modsætning til i dag
kan opbygges af standardenheder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:53:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0707.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free