Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 28 augusti 1956 - Fukt- och värmeproblem i väggar, av Nils Holmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
704
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Fukt- och värmeproblem
i väggar
Civilingenjör Nils Holmqvist, Lund
699.82 : 699.865
I och med de nya byggnadsmaterial och
väggkonstruktioner, som har kommit fram under de senaste årtiondena,
har fukt- och värmeisoleringsproblemen fått en starkt
ökad aktualitet. Tyvärr har problemen inte förrän på allra
senaste tiden intresserat forskarna i så hög grad som
skulle vara berättigat. Orsaken till detta är i första hand
att kostnaderna för värmeförlusterna inte betalas av dem
som projekterar och utför byggnaderna utan av
hyresgästerna och dessa senare har tämligen små möjligheter,
att bedöma isoleringens inverkan. Skulle isoleringen ha
blivit sämre i praktiken än vad projektören förutsett så
brukar värmeanläggningen som regel vara
överdimensionerad, så att någon risk för bristande uppvärmningseffekt
ej föreligger.
Statens Forskningsanstalt för Lantmannabyggnader har
funnit anledning att närmare undersöka dessa problem då
de har stor betydelse för djurstallsbyggnader. I djurstallar
bygger uppvärmningssystemet på att djurens egen
värmeproduktion skall räcka till att dels täcka värmeförlusterna
genom byggnadens kallytor, dels räcka till för
ventilations-värmebehovet. Vid en korrekt värmebalansberäkning
kommer sålunda byggnaden att fungera även när det är som
kallast utan att kondensation inträffar på väggarna och
utan att temperaturen inomhus faller. Skulle emellertid en
väggs verkliga isoleringsvärde vara lägre än vad man
kalkylerat med, blir man tvungen att minska på
ventilationen. Därigenom ökas luftfuktigheten och risken för
kon-densvattenutfällning. Härigenom blir väggarna successivt
ännu blötare och får ännu sämre isoleringsförmåga. Här
finns alltså inga möjligheter att vid behov öka
värmeeffekten utan en felbedömning av konstruktionens
värmeisoleringsförmåga leder lätt till katastrof.
Värmemotstånd i olika delar av ett rum
Forskningsanstalten har gjort en serie provningar för att
på ett säkrare sätt kunna fastlägga den verkliga funktionen
hos väggkonstruktionen. Den första provserien utfördes i
en ladugård, där ytterväggarna var utförda i 12 olika
konstruktioner. Tyvärr framkom genom dessa mätningar inga
säkra värden på värmegenomgångstalen. Däremot
klarlades ett annat problem, som har stor betydelse framför
allt för djurstallar men också för bostadshus och andra
uppvärmda lokaler. Det visade sig nämligen att det inre
övergångsmotståndet mellan luften och väggens inneryta
varierade kraftigt beroende på var mätpunkten var belägen
i förhållande till andra ytterytor och i förhållande till
djuren. Tidigare hade man utgått ifrån att
övergångsmotståndet var tämligen konstant och av storleksordningen
0,15 m2h°C/kcal. Försöken tillsammans med teoretiska
beräkningar visade emellertid, att variationen i verkligheten
låg inom området 0,10—0,40 nrh0C/kcal, där 0,40
uppmättes i ytterväggshörn nära taket, där de varma
djurkropparnas andel av rymdvinkeln var försvinnande liten.
Detta förhållande ökar visserligen väggens hela
värmemotstånd men ökar dessutom riskerna för kondensation på
väggytan. Det senare är av avgörande betydelse för
väggens fukttillstånd och därmed värmeisoleringsförmåga.
Som ett exempel på en praktisk konsekvens härav kan
nämnas, att det är av stor betydelse var ett fönster
placeras. Tidigare har man ansett att fönstren i djurstallarna
skulle placeras så högt upp som möjligt för att ge en god
ljusfördelning. Emellertid är övergångsmotståndet starkt
beroende av avståndet mellan innertaket och fönstrets
överkant, fig. 1. Redan 0,5 m sänkning av fönstret minskar
övergångsmotståndet avsevärt utan att man behöver räkna
med att ljusfördelningen blir speciellt försämrad.
Inverkan av regn
Regnpåslag speciellt på stenväggar har en ogynnsam
effekt på värmeisoleringsförmågan. Detta problem
kompliceras därav att fuktpåverkan vanligen — och särskilt i
jordbruksbyggnader — kommer såväl inifrån som utifrån.
För att närmare utröna denna fuktkombinations inverkan
i praktiken utfördes på västkusten i närheten av
Falkenberg ett försök i halvstor skala. Här uppfördes små
provhus med 1 X 1 m bottenyta och 1,6 m höjd med
sammanlagt 10 olika väggkonstruktioner. Av varje konstruktion
uppfördes dessutom ett jämförelsehus av samma storlek
men där den ordinarie fasaden skyddats av en regnkappa
av aluminiumplåt för att hindra att något regnpåslag
träffade väggen.
Försöken visade, att träväggar med vanlig ytterpanel
röner minst inflytande av regn, medan däremot stenväggar
och speciellt väggar av lättbetong kan påverkas mycket
kraftigt, i vissa fall så att värmeisoleringsförmågan
försämras ända till 100 °/o. Vid provningarna har bl.a.
iakttagits, att en vägg, som tidigare fungerat på ett
acceptabelt sätt, genom en tämligen tillfällig "fuktchock" kan
komma ur balans för hela återstoden av säsongen. En
sådan fuktchock har vid ett tillfälle bestått i att den
invändiga relativa fuktigheten under två dygn har fått vara så
hög, att ytkondensation förekommit. Trots att
förhållandena i fortsättningen varit helt normala, har väggen efter
denna chock visat värden som legat flera tiotal procent
sämre.
Undersökningarna har också omfattat prov med annan
ytbehandling för att minska inverkan av regnpåslaget.
Efter några säsonger har sålunda tre av väggarna
behandlats med resp. Snow-cem, aktiverad puts av den typ som
använts bl.a. vid Södersjukhuset samt keramiska plattor.
Samtliga tre alternativ visade en förbättring av resultatet
av storleksordningen 10 °/o, vilket emellertid med hänsyn
till tidigare dåliga resultat inte förmådde återställa
väggen till normalt skick.
Fig. 1.
Värmemotstånd i taket
ovanför ett
fönster, 0,8 X
1,2 m; takets
värmemotstånd
2,5 m’h°C/kcal;
yttertemperatur
20°C,
innertem-peratur + 12°C,
vid fönstret
0°C; a fönstrets
avstånd från
taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
