Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 28 augusti 1956 - Fördelningsmätning för värme- och varmvatten, av Bo Adamson - Värmepumpsuppvärmning av lantbostäder, av Nils Holmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
708
’ TEKNISK TIDSKRIFT
firman är alldeles otillräckliga. Det bör dock påpekas, att
ifrågavarande hus var de första Y-hus, i vilka mätarfirman
inmonterat mätare, och något erfarenhetsmaterial för
korrigering förelåg ej. Frågan om de orättvisor, som kan
uppträda på grund av lägenhetens belägenhet inom huset är
emellertid av så stor betydelse, att mätarfirmorna
kontinuerligt bör göra noggranna statistiska undersökningar av
värmeförbrukningen för lägenheter belägna på olika ställen
inom husen, för att därur beräkna korrigeringsfaktorer.
Frågan är så väsentlig att firmorna bör offentliggöra
sådana undersökningar.
Mätnoggrannheten för varmvattenfördclningsmätarna är
sannolikt ej lika god som för fördelningsmätarna.
Blacke-bergsundersökningen antyder detta. För att ge ett säkrare
underlag för bedömning av detta problem har Statens
nämnd för byggnadsforskning tagit initiativ till en
provning vid KTH:s institution för kylteknik. Resultaten av
denna undersökning som bekostas av mätarfirmorna
väntas föreligga hösten 1956.
Slutord.
Systemet med mätning av värme- och varmvatten är
principiellt sett riktigt. Stora svårigheter att uppnå en
rättvis fördelning föreligger emellertid, på grund av dels att
mätarna har slumpmässiga fel, dels att en lägenhets
belägenhet i huset påverkar värmeförbrukningen och att
därigenom orättvisor uppstår, så att t.ex. söderlägenheter får
mindre värmekostnader än norrlägenheter.
Undersökningar visar att värmebesparingen uppgår till 10
à 20 % beroende på hur noggrant injusterade
värmeledningarna i de hus är som ej har mätning. Minskningen i
varmvattenförbrukningen uppgår till ca 40 °/o. Huruvida
besparingarna är bestående under en följd av år är dock
ej fullt klarlagt. Vissa erfarenheter från Danmark tyder på
att förbrukningarna med tiden närmar sig dem, som
erhålles i hus utan mätning. Orsaken till detta kan vara dels
en tillvänjning, dels den ökade levnadsstandarden, som
kan föranleda hyresgästerna att betrakta värme och
varmvatten som en komfort, som man är villig att betala för.
Statistik från svenska mätningar tyder dock på att
besparingarna skulle vara bestående.
Litteratur
1. Behrens, H: Die Wårmezählung bzw. Wärmemessung für
Zentral-heizungen, Ilaustechnische Rundschau, vol. 46 (1941) sid. 235.
2. Berlit, D: Betriebsergebnisse des Heizungsblocks am Loreleiring
ins besonders unter Berücksichtigung der Wohnungsvärmemessung,
Gesundheitsing. 59 (1936) s. 1.
3. IIagen, II: Varmeforbruk i boliger, Norges
Bvggforskningsinsti-tutt. Rapport nr 6 (1953).
4. Mansa, J L: Värmemätning, tekniska och ekonomiska synpunkter,
VVS 1951, s. 174.
5. Posselt, O G: Värmefördelningsmälare, VVS 1952, s. 462.
6. Sjöstedt, S: Värmemätare, VVS 1952, s. 33—42.
7. Sjöstedt, S: Åtgärder för att stimulera till minskad värme- och
varmvattenförbrukning i kollektivt uppvärmda bostadshus, Svenska
Värme- o. Sanitetstekn. Fören. Förhandl. 1953, s. 175.
8. Sjöstedt, S: Värmemätare. Tekn. T. 83 (1953) s. 505—512.
Värmepuinpsuppvärmning av lantbostäder. Med hjälp
av en värmepump kan man på ett ekonomiskt fördelaktigt
sätt omvandla lågvärdigt värme till högvärdiga
värmeändamål.
En värmepump är i princip ett kompressordrivet
kylaggregat, i vilket värme transporteras ifrån evaporatorn
till kondensorn genom att kylmediet på det förra stället
förgasas och alltså upptar värme och på det senare stället
kondenserar och samtidigt därmed avger värme. Denna
process kostar en viss mängd drivkraft, vilken som regel
tillföres kompressorn i form av elektrisk energi. Vid en
lämplig placering av kompressorn kommer emellertid även
hela denna energimängd att tillföras det nyttigare
uppvärmningsändamålet. Den andel lågvärdigt värme, som
kan utvinnas per värmeenhet, soin tillföres kompressorn,
bestämmer värmefaktorn (multiplikationsfaktorn). Denna
blir högre ju mindre temperaturskillnaden mellan
evaporatorn och kondensorn är.
Speciellt i Amerika har det sedan länge varit vanligt alt
utnyttja värmepumpprincipen för att ordna
uppvärmningen i bostadshus. Härvid användes som regel grundvattnet
som en primär värmekälla. Detta har ju en tämligen jämn
temperatur och goda värmeöverföringsegenskaper, varför
resultatet blir ekonomiskt under förutsättning att
tillräckliga grundvattenmängder finns tillgängliga. I de södra
delarna av USA har man även försökt sig på att använda
ytterluften som primärvärmekälla. Härvid blir givetvis
värmefaktorn lägre vid låga yttertemperaturer, men då
yttertemperaturen är låg endast under korta perioder kan
trots allt ett relativt gott resultat erhållas.
På en lantgård, där man har mjölkkor i traditionella
värmeisolerade djurstall, har man som regel en
högklassi-gare primärvärmekälla än i något av de tidigare nämnda
fallen (Tekn. T. 1950 s. 731). Som regel håller man
nämligen i djurstallet en temperatur av 10—15°C med en
tämligen hög relativ fuktighet, i allmänhet 75—85 °/o. För att
man skall kunna bortföra de stora vattenångmängder, som
djuren själva producerar, måste man ha en ventilation av
mycket stor omfattning, varvid man normalt ventilerar
bort 30—100 m3/h av denna varma och fuktiga luft för
varje djurenhet. Om man därför placerar evaporatorn i ett
värmepumpsystem i denna utgående luftström, kan
mycket goda ekonomiska resultat erhållas.
Statens Forskningsanstalt för Lantmannabyggnader
gjorde 1950 ett prov med värmepumpsuppvärmning av en
lantbostad efter de nämnda principerna. Det visade sig
härvid, att man med mycket gott ekonomiskt resultat
kunde genomföra försöket. Kapitalkostnaderna för
anläggningen blev visserligen högre än som är normalt för
värmeanläggningar med kokseldning och liknande.
Driftkostnaderna blev emellertid så mycket lägre, att de totala
årskostnaderna blev cirka 10 °/o lägre än vid oljeeldning och
endast obetydligt högre än vid kokseldning. Härtill
kommer att det är ekonomiskt riktigt att kombinera
värmepumpuppvärmningen med en direkt elektrisk
uppvärmning för de kallaste perioderna.
Som en följd av att perioder med mycket låga
yttertemperaturer enligt statistiken varar endast ett fåtal dagar per
år kan värmepumpanläggningen dimensioneras för en
betydligt högre yttertemperatur än vad som annars skulle lia
varit nödvändigt, utan att strömkostnaderna för den
direkta elektriska uppvärmningen får någon större betydelse.
Sålunda måste ett värmesystem för Göteborg
dimensioneras för en yttertemperatur av cirka —8°C. Men av hela
eldningssäsongen förbrukas endast 6 °/o av värmet under
dagar med temperaturer under 0°C. Utnyttjas dessa
förhållanden visar det sig, att årskostnaderna för en
kombination av värmepump och elektrisk uppvärmning kan bli
cirka 10 °/o lägre än kokseldningsalternalivet och cirka
30 °/o lägre än oljeeldningsalternativet.
Förutsättningen är givetvis att primärvärmekällan skall
vara tillräcklig för uppvärmningsändamålet. Sålunda
räcker en väl dimensionerad ladugård avsedd för minst 10
djurenheter att uppvärma ett bostadshus med maximala
värmebehovet 4,5 kW (4 000 kcal/h).
Speciellt i samband med nybyggnad av bostadshuset kan
systemet utnyttjas på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt. Man
kan sålunda vid planeringen inbespara såväl kostnaden
för skorstensstocken som utrymmet för bränsle. Dessutom
kan systemet kombineras med andra kyländamål. Samma
kompressor kan sålunda användas för en
mjölkkylanläggning, liksom också för kylanläggning till
kallskafferier och liknande utrymmen. Det är däremot icke
fördelaktigt att kombinera systemet med kylning av frysbox,
emedan temperaturskillnaden där blir av helt annan
storleksordning än vid den ursprungliga
värmepumpanläggningen. Nils Holmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
