Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 4 september 1956 - Plaster inom elektroindustrin, av Hilding Högberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
’ TEKNISK TIDSKRIFT
konisolering i motorer41 har man funnit att den
medger en arbetstemperatur motsvarande klass
H, dvs. 180°C.
Polytetrafluoreten i vattenemulsion har man
även börjat använda för lackering av ledare12. I
förening med keramiskt material eller glasfiber
har sådana emulsioner använts för isolation av
ledare, som uppges kunna tåla 250°C vid
kontinuerlig drift. Emulsionerna kan även användas
för lackering av metaller, t.ex. aluminium.
Impregnering
Alltsedan elindustrins tillblivelse har man
använt olika slag av impregneringsmedel, såsom
shellack, natur-hartser, asfalt och torkande oljor.
Syftet med impregneringen har varit skiftande.
Ofta har man eftersträvat ett isolationsskydd
mot fukt, i andra fall har det gällt förstärkning
av den mekaniska hållfastheten t.ex. mot de
vibrationer som uppstår i en elmotor.
Genom impregneringen söker man även hindra
en oxidativ nedbrytning av papper och bomull,
som är vanliga isolermaterial. Därmed ökas även
apparaternas livslängd. Genom att ersätta luften
mellan trådvarven i en spole med ett isolerande
fast material förbättras även
isolationsegenska-perna, t.ex. genomslagshållfastheten mellan
trådvarven, och värmeavledningen från spolen
förbättras.
För impregnering av lindningar används i stor
utsträckning lacklösningar. Det är emellertid ett
framsteg om man kan avvara lösningsmedlen
och få en flytande impregneringslack som helt
kan förvandlas till fast ämne. Denna förbättring
har uppnåtts genom användning av gjutplaster,
som kan pressas in i en spoles håligheter och
sedan härdas, t.ex. genom uppvärmning. På detta
sätt har man lyckats förbättra prestanda för
många typer av transformatorer. En svårighet är
emellertid att gjuthartserna kan angripa
lacktråden, så att man får genomtryckning av
isola-tionsskiktet innan gjuthartset hunnit härda.
Flamsprutning
Man kan även utan lösningsmedel åstadkomma
en isolerande eller korrosionsskyddande
beläggning genom flamsprutning. Härvid används
plastmaterialet som ett fint pulver, t.ex. av
polyeten eller nylon. Pulvret sprutas genom en låga,
i vilken det smälter. De smälta partiklarna får
träffa det föremål, som skall beläggas. Man kan
även värma detta, t.ex. en spole, doppa det i
pulvret samt sedan i värme sintra samman
kornen.
Laminat
I stor utsträckning används såväl inom
radioindustrin som telefonindustrin plastlaminat, som
framställs av hartser, t.ex. fenolhartser, med
papper eller textilmaterial som mekanisk för-
stärkning. Egenskaperna varierar i hög grad bl.a.
beroende på mängden harts i förhållande till
fyll-medlet (papper, textilier). De hartsrika
lamina-ten har goda isolationsegenskaper men deras
bearbetning kan vålla svårigheter då de är
tämligen spröda, t.ex. vid stansning som är det mest
ekonomiska bearbetningssättet. De hartsfattigare
laminaten har bättre mekaniska egenskaper men
sämre isolationsförmåga i synnerhet i fuktigt
klimat.
Glasfiber laminat med kiselplast som
bindemedel kan väljas om kravet på
värmebeständighet är särskilt framträdande. Dessa laminat, som
tål temperaturer upp till 260°C, dvs.
isolations-klass H (180°C), är svåra att bearbeta med
skärande verktyg, vilka slits av glasfibern43. Oaktat
detta används denna metod bl.a. för tillverkning
av spolstommar t.ex. i transformatorer, som
skall arbeta vid hög temperatur. I dessa fall kan
inan ibland tillgripa kiselpressmassor.
Spolstom-marna får då emellertid sämre mekanisk
hållfasthet än om laminat används. Pressning med
kiselpressmassor är tidskrävande bl.a. beroende
på den långa härdningstiden (10—30 min) och
kravet på efterhärdning av de pressade
detaljerna.
Maskinbearbetning (fräsning, svarvning m.m.)
av termoplaster bör ske på annat sätt än för
metaller44.
Folier
Folier spelar en betydande roll som
isolermaterial inom elindustrin. I många fall kan man
använda papper, t.ex. i kondensatorer. Papperets
fuktighetsabsorption är dock en allvarlig
nackdel och plastfolierna är i detta hänseende bättre.
Polyesterfolierna (polyetylentereftalat med
handelsnamnen Mylar, Melinex, Hostaphan) har
under senare år tilldragit sig uppmärksamheten.
Dessa folier tål relativt hög temperatur, har goda
isolationsegenskaper och utmärkt mekanisk
hållfasthet även då de är tunna. De kan användas
ensamma eller tillsammans med presspan t.ex.
för spårisolation i elmotorer.
Glasfiberband, bundna med kisellacker eller
Teflon, har också använts för spårisolation i
elmotorer, som skall arbeta vid hög temperatur
eller under svåra förhållanden t.ex. i fuktigt
klimat (eller i gruvor) eller i kemiska fabriker där
man har en korrosiv atmosfär.
Polystyren- eller Teflon-folier används när man
kräver folier med låga dielektriska förluster,
t.ex. i visssa typer av kondensatorer45. För att
hindra klibb mellan ankare och magnet i reläer
utnyttjar man Teflon-folier46.
Limning
Vissa plaster har god adhesion till metaller och
kan därför användas som lim. Som exempel kan
nämnas limning av magneter med epoxiplast47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
