Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 4 september 1956 - Plaster inom elektroindustrin, av Hilding Högberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•i september 1956
715
larna är materialets sprödhet och dess
förhållandevis låga formbeständighet i värme. Båda dessa
brister har man sökt böta. Exempel härpå är en
ny typ av polystyren med glasfiberfyllning
(Fibertuff)30. Den uppges ha bättre mekanisk
hållfasthet än vanlig polystyren. I marknaden finns
även en mängd sampolymerisat av styren med
andra ämnen bl.a. butadien eller akrylnitril31. De
har högre slagseghet än den vanliga typen. Som
exempel på användningen kan nämnas att
formgods av slagseg polystyren kunnat ersätta
lackerade metallplåtar, bl.a. i kylskåp32. Det finns
även vissa typer av polymetylstyren som har
något bättre formbeständighet i värme än
vanlig polystyren33.
Utvecklingen på detta område fortgår och man
kan nog emotse flera nyheter. Italienaren Natta
omtalade t.ex. förra året vid en kongress i Rom
att han med speciella katalysatorer i laboratoriet
framställt en ny kristallin polystyren med
väsentligt högre smältintervall än vanlig
polystyren34. Katalysatorerna var förmodligen av
samma typ som de Ziegler använt för framställning
av lågtryckspolyeten.
Klor-fluorhaltiga termoplaster (polymerer av
monoklortrifluoreten)35 är kända under
handelsnamnen Kel-F samt Hostaflon. Dessa
fluor-haltiga material har många för elindustrin
värdefulla egenskaper kanske främst god
temperaturbeständighet i förening med låg
vattenabsorption. De dielektriska förlusterna hos dessa
material är emellertid högre än för
polytetrafluor-eten. Detta sammanhänger med den osymetriska
molekylbyggnaden hos förstnämnda material.
De klor-fluorhaltiga plasterna betingar
emellertid ett högt pris, vilket begränsar deras
använd-ningsmö j ligheter.
Polytetrafluoreten kan också användas till
formgods, men det kan i allmänhet inte
formsprutas utan måste bearbetas enligt ett
sintrings-förfarande liknande det som används inom
pulvermetallurgin. Trots den besvärliga
tillverkningen synes detta material få allt större
betydelse för elindustrin36.
I samband med pressning av plaster bör
omnämnas att de kan användas för tillverkning av
elektreter. Låter man en smält polär termoplast
med hög volymresistivitet, t.ex. akrylatplast,
svalna i ett starkt elektriskt (eller magnetiskt)
fält mellan två metallplattor, får man en
plastskiva, i vilken de orienterade dipolerna
infru-sits i fältriktningen. Plattan blir som ett
elektriskt element med en positivt och en negativt
uppladdad sida37. Hittills synes dock elektreterna
ej fått någon större teknisk användning inom
elindustrin.
Gjutning
Gjutning av plaster är ett
tillverkningsförfarande på frammarsch. Gjutgods av plast har funnit
användning såväl inom starkströms- som
svag-strömstekniken. Det är huvudsakligen omättade
esterplaster (omättade polyestrar) och
epoxi-plaster som används för dessa ändamål.
Materialen är vätskor som efter tillsats av
katalysatorer (även acceleratorer) kan omvandlas till
fasta bärnstensliknande hartser.
Denna omvandling, som vanligen är förbunden
med en värmeutveckling, är av kemisk natur och
innebär en molekylförstoring (polymerisation).
Beroende på tillsatsämnena kan reaktionen
genomföras med eller utan extra tillförsel av
värme. I senare fallet talar man vanligtvis om
kall-härdning (rumstemperaturhärdning).
Gjuthart-serna används i allmänhet tillsammans med
fyllmedel, såsom kvartsmjöl, talk, bariumsulfat,
glasfiber, alltefter de egenskaper man önskar.
Inom starkströmstekniken har omättade
polyestrar bl.a. använts för tillverkning av
genomföringar. I övrigt används gjuthartser för att
kapsla in elektriska enheter (spolar,
transformatorer, kondensatorer m.m.) och skydda dem
för fukt och mekanisk åverkan38. Gjuthartser
kan även användas för tätning och skarvning av
kablar.
Andra användningssätt
Lackering
Lackerad tråd, som vanligtvis har ett mycket
tunt isolationsskikt, används som bekant i stor
utsträckning för lindning av spolar,
transformatorer, drosslar, motorer m.m. Under senare år
har man lyckats förbättra lackskiktets
egenskaper på olika sätt. Man har önskat att höja den
tillåtna arbetstemperaturen för apparater, i vilka
lacktråd används för isolation, och få kemiskt
resistanta läcker, som ej angrips av
impregne-ringslackernas lösningsmedel eller
gjuthartser-na. Syntetiska plastlacker har delvis ersatt
olje-lackerna, som ej har lika goda mekaniska
egenskaper som dessa.
Poly vinylfor mal, som tillverkats även i Sverige,
har använts till lackering av den av General
Electric introducerade Formex-tråden. Denna
lacktråd, som utgjorde ett framsteg, tycks
numera vara distanserad.
En polyesterisolerad lacktråd Alkanex har
nämligen större värmebeständighet än
Formex-tråden. Enligt nyligen publicerade
undersökningar39 kan Alkanex-tråden hänföras till
isola-tionsklass B (130°C).
Polyuretanlacker för isolation av koppartråd40
är en intressant nyhet. I vissa fall kan man löda
fast denna typ av lacktråd utan att först skrapa
av lackskiktet. Det är givet att en sådan
lacktråd innebär ett framsteg i dessa tider då man på
allt sätt söker minska insatsen av manuellt
arbete.
Med kiselföreningar som isolerlacker har man
även gjort vissa framsteg. Vid provning av sili-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
