Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 11 september 1956 - Elektroniska apparater för automatisk materialkontroll, av Olof Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 ’ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2.
Sekundärspänningen (normerad) hos
provspolen I i fig. 1 som
funktion av provkroppens
ledningsförmåga. Parameter
är spolens fyllnadsgrad
V = (Dp/Ds†.
B är oförändrad har man mellan A och C
spänningsvektorn LP. Om provkroppens ledningsförmåga ändras men
ej dess diameter, rör sig således vektorspetsen P efter den
heldragna kurvan t.ex. till Pt. Mellan A och C ligger då
vektorn LP±. Om däremot diametern hos provkroppen
ändras men ej ledningsförmågan, rör sig vektorspetsen
efter den prickade kurvan t.ex. till P2, och över AC ligger
i detta fall vektorn LP2.
Det är uppenbart att flera vektorer med samma belopp
men olika fasvinkel kan erhållas om ledningsförmåga och
diameter hos provet varierar samtidigt. Av samma
anledning kan vektorer med olika belopp och samma
fasvinkel uppstå. Dimensionsändringar kan således ej
skiljas från ändringar i ledningsförmåga, vare sig genom
mätning av enbart fasvinkel eller enbart amplitud hos
spänningen över AC, utan båda dessa mätvärden måste
utnyttjas.
Spolanordningarna i mitten och nedtill på fig. 1
framhäver skillnaden i inverkan av dimensions- och
ledningsförmågeändringar, så att de lättare kan särskiljas.
Fig. 3. Princip för kvalitetssortering av metalldelar enligt
virvelströmsmetoden.
Jämförelsemetoder
Man kan också införa likadana provkroppar i
båda spolarna I och II. Provkroppen i spole II
säges vara normal, fig. 1 i mitten.
över BC uppträder åter vektorn OP, men om
provkropparna är identiska ligger en lika stor och motriktad
spänning över AB och spänningen över AC är lika med noll.
Om nu ledningsförmågan hos provkroppen i spolen I
ändras, så att spänningsvektorn över BC blir OP, erhålles
över AC vektorn PPX. Andras i stället diametern hos
provkroppen så att vektorn OP2 erhålles över BC uppträder
över AC vektorn PP2. Vektorerna PPt och PP2 skiljer sig
bättre från varandra än LP1 och LP2 och kan därför
användas för att sortera material efter ledningsförmåga utan
hinder av smärre dimensionsvariationer. Kopplingarna i
mitten och nedtill i fig. 1 är på grund av den
fullständigare symmetrin stabilare än den upptill i fig. 1, vilket
är av stor praktisk betydelse.
Anordningen nedtill i fig. 1 skiljer sig från den
vanliga jämförelsemetoden genom att
provkroppen, som eljest jämföres med en normal, här
föres genom båda spolarna. I sistnämnda fall
jämföres alltså två olika ställen på provkroppen
med varandra. Denna metod —
självjämförelse-metoden — föredras för magnetiskt material och
har bland annat fördelen att vara okänslig för
temperaturskillnader mellan
provningsföremålen.
Val av mätfrekvens
Ju större vinkeln är mellan dimensions- och
ledningsförmågeriktningarna i ett
vektordiagram, dess bättre låter sig motsvarande
egenskaper skiljas vid provningen. Denna vinkel beror
i hög grad av mätfrekvensen, fig. 2. Detta och
andra dimensioneringsproblem har behandlats
ingående teoretiskt av Förster4, som angett
formler därför. I praktiskt bruk förekommer för olika
provningsfall frekvenser från 50 Hz till 10 MHz.
Förster har även genom systematiska experiment
fastställt inverkan av olika typer av felaktigheter
i materialet. Man har därvid bland annat använt
provkroppar av kvicksilver och simulerat fel
(sprickor) genom att införa bitar av
isolationsmaterial i kvicksilvret5.
Sortering
Utspänningen från provspolarna i en apparat
för mätning enligt virvelströmsförfarandet kan
användas för styrning av en sorteringsapparat,
fig. 3.
Provspolarna I och II matas från en generator i serie
med anordningarna I och R från vilka två spänningar med
90° inbördes fasskillnad men konstant fasläge i
förhållande till matningsströmmen tas ut. Genom de
kontinuerligt reglerbara variometrarna och S2 kan en godtycklig
del av dessa spänningar införas i serie med provspolarnas
utspänning. De styr dessutom var sin fasdetektor.
Prov-spolarnas utspänning leds via en kontinuerligt reglerbar
förstärkare och en likaså reglerbar fasvridare till
fasdetek-torerna och uppdelas där vid likriktningen i två 90°
åtskilda komponenter, varav den ena avlänkar strålen
vertikalt och den andra horisontellt i ett katodstrålerör.
Katodstråleröret kommer på detta sätt att avbilda en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
