Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 11 september 1956 - Elektroniska apparater för automatisk materialkontroll, av Olof Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•i september 1956
735
av det komplexa spänningsplanet i fig. 2. Inställningen av
variometrarna St och S2 avgör vilken del av planet som
avbildas, och med den reglerbara förstärkaren F inställes
storleken på den avbildade ytan. Vid hög förstärkning
framträder sålunda en liten del av spänningsplanet i
förstorad skala på skärmen.
Med en felfri provkropp i spolen I och en normal i spole
II inställes Si och S2 så att ingångsspänningen till
förstärkaren F blir noll. Spänningarna från St och utjämnar
då blott oavsiktliga symmetrifel. Punkten P i fig. 2 faller
mitt på bildskärmen. Förstärkningen regleras så att en
lagom stor yta omkring P avbildas. Införes i spolen I en
annan provkropp med avvikande egenskaper, förskjutes
ljuspunkten från bildskärmens centrum t.ex. till Px.
Riktningen av punktens förflyttning beror på vilken egenskap
(ledningsförmåga eller dimension) som avviker från
normalens.
Spänningen på det horisontella plattparet, fig. 3, kopplas
även till en reläförstärkare, som styr
sorteringsmekanismen. Reläförstärkaren innehåller elektroniska
anordningar, som möjliggör styrning på grundval av amplituden hos
den mycket kortvariga puls som uppstår då en provkropp
får falla genom provspolen.
Med fasvridaren T kan bilden på bildröret vridas, så att
den vertikala avlänkningen motsvaras antingen av en ren
dimensionsändring eller en ren ändring av
ledningsförmågan hos provet. Sorteringen är alltid helt oberoende av
den egenskap som ger det vertikala utslaget på skärmen.
Sprickor i materialet, vars påvisande i regel är av speciellt
intresse, ger i allmänhet utslag i en riktning mellan
dimensionens och ledningsförmågans. Utsortering av sprickor
kan därför göras oberoende av ledningsförmåge- eller av
dimensionsvariationer, men ej oberoende av båda. Valet
av sorteringsriktning — sorteringsbas — måste i
allmänhet göras experimentellt, och detta gäller i synnerhet
beträffande magnetiskt material (stål), där de inverkande
egenskaperna är flera (dimension, ledningsförmåga,
permeabilitet, hysteresis, koercitet) och sambandet med de
mekaniska egenskaperna komplicerat.
I ett utförande användes en apparat som
arbetar enligt beskriven princip för sortering av
massdetaljer av lättmetall, mässing och stål,
fig. 4. De elektriska och magnetiska egenskaper,
efter vilka sorteringen sker, är därvid ett in-
Fig. 4. Multitest-apparat för kvalitetssortering av detaljer
av omagnetiska metaller.
direkt mått på värmebehandling eller hårdhet,
sprickfrihet och legeringssammansättning, i sista
fallet innebärande kontroll av att
materialsammanblandning ej ägt ruin.
Vid sorteringen av obearbetade kullagerkulor
erhålles en punktbild på katodstråleröret, fig. 5.
Varje punkt motsvarar det läge ljuspunkten
intar då en kula är införd i spolen. De tre
grupperna A, B och C utgörs av för hårda, rätt
härdade resp. för mjuka (mjukfläckiga) kulor.
Fig. 6 a är den ursprungliga punktbilden. En
sortering i horisontell riktning är här tydligen
utesluten, emedan effekten av
dimensionsvariationer täcker hårdhetsvariationens utslag i denna
riktning. Med en fasvridare (T i fig. 3) vrids
därför bilden så att de tre hårdhetsgrupperna
kan skiljas genom vertikala linjer, fig. 5 b,
varefter sortering är möjlig. Fig. 5 c är den bild
som erhålles med slipade kulor.
Dimensionsspridningen (vertikalt) är här väsentligt mindre.
Fig. 6. Blockschema för ellipsmetoden.
Fig. 5. Bilder på katodstråleröret i
en virvelströmsapparat Multitest
erhållna vid sortering av
kullager-kulor; s är sorteringsriktning, 1 och
2 sorteringsgränser. Grupperna A, B
och C representerar för hårda, rått
härdade resp. för mjuka kulor; a är
den med oslipade kulor först
erhållna bilden; b är samma bild vriden för
sortering i horisontell riktning; c är
en bild erhållen med slipade kulor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
