Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 18 september 1956 - Temperaturmätning i rökgaser, av Torsten Widell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
778
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Korrektionsfaktor för termometerfickor med
längden I; B enligt ekv. (4), Tg verklig temperatur, Ta avläst
temperatur, Tv väggtemperatur.
Mätfel genom värmeledning
Mätfel kan även uppkomma genom bortledning av värme
från instrumentet. För en termometerficka, bestående av
ett jämntjockt rör insatt i en rörledning, fig. 2, kan man
beräkna värmebortledningen på följande sätt.
Om rörets yttre diameter betecknas dy, inre diameter du
längden av den i gasen instickande delen l, materialets
värmeledningsförmåga A och värmeövergångstalet mellan
gasen och termometerröret oc får man, om man
försummar ändytans inflytande, temperaturskillnaden Tg — Ta vid
röränden ur uttrycket
1
T g ~ Tg _
T g — T v cosh Bl
där
= 1/ZHZf
V Uy [1 -
(di/dy)2}
(3)
(4)
Ekv. (3) kan för beräkning av korrektionen (fig. 3) skrivas
under formen
t
T g ~ T a ^____
Ta ~ Tv cosh Bl — 1
(5)
Ojämn temperatur fördelning
Då det gäller mätning av rökgastemperaturen i en
ångpanna är avsikten ofta att bestämma ett medelvärde som
sedan kan läggas till grund för beräkning av t.ex.
värmeupptagningen i en del av pannan. Har man en gas som är
väl omblandad och strömmar i en värmeisolerad kanal
eller rörledning är risken för ojämn temperaturfördelning
inte särskilt stor. Gäller det däremot rökgaser i en
ångpanna får man ofta mycket ojämn temperaturfördelning
med temperaturskillnader på flera hundra grader, fig. 4.
Vid ojämn temperaturfördelning måste man mäta
temperaturen i ett flertal punkter och integrera fram ett
medelvärde. Om även hastighetsfördelningen är ojämn måste
man ta hänsyn till den vid integreringen.
Instrumenttröghet
Vid snabba temperaturändringar kan man få mätfel
genom att det på grund av värmekapaciteten tar en viss tid
för instrumentet att anta gasens temperatur. Denna
instrumenttröghet kan vara en stor olägenhet, om
temperaturmätningen skall ge impuls för regleringsorgan. Vid de
vanliga temperaturmätningarna på luft och rökgaser inom
värme- och krafttekniken är emellertid instrumentens
tröghet oftast av underordnad betydelse. Särskilt vid
noggrannare prov måste man ha konstanta förhållanden under
längre tider för att få fortfarighet i anläggningen, och då
kan man också räkna med att termometrarna kommer i
fortfarighetstillstånd.
Instrumentfel o.d.
Finns det fel på de använda mätinstrumenten får man
givetvis felaktiga värden. Såvitt möjligt bör instrumenten
kalibreras i förväg och vid mätningarnas utförande måste
man kontrollera att inte något fel inkommer. Lämpligt är
därför att kalibrera instrumenten även efter mätningen.
Vid användning av kvicksilvertermometrar bör dessa
helst luta med kulan nedåt. Om man har utskjutande
kvicksilverpelare, måste man mäta temperaturen vid denna
på en tredjedel av den utskjutande kvicksilverpelarens
höjd och göra erforderlig korrektion härför. Korrektionen
kan beräknas med formeln
T - T -n { Ta ~ T’
11 1 a —
6 000
(6)
där Ti är instrumentets verkliga temperatur, Ta avläst och
Tp kvicksilverpelarens temperatur, mätt på V3 av den
utskjutande längden, samt n antalet utskjutande grader.
När man använder termoelement (jfr Tekn. T. 1954
s. 307), måste man vara synnerligen noggrann vid
eventuell inkoppling av kompensationstrådar. Vidare måste
man ägna kallödställena tillräcklig uppmärksamhet. Ofta
sammanför man kallödställena för olika mätställen till ett
centralt ställe, där man kan hålla konstant temperatur,
t.ex. med en termostat. Temperaturen på kallödställena
måste avläsas, och om temperaturen här varierar, måste
man ta hänsyn härtill.
Termospänningen på termoelement kan bestämmas med
millivoltmeter eller med kompensationsinstrument. I det
förra fallet måste man ta hänsyn till
termoelementtrådar-nas och instrumentets motstånd vid beräkning av
temperaturen, i det senare fallet mäter man spänningen vid
noll-ström, varvid motståndet inte inverkar. För termoelement
som lätt kan skadas under mätningarna är det lämpligt att
regelbundet mäta motståndet, varvid man får kontroll på
att elementet är riktigt.
Fig. 4.
Ojämn
temperaturfördelning i en
ångpannas
rökgaskanal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
