Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 18 september 1956 - Nybyggen - Svenskbyggda jagare till Colombia, av N Lll - Kraftstationen Sir Adam Beck 2, av G Lbg - Värmeutvinning i plutoniumfabrik, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
782
’ TEKNISK TIDSKRIFT
(Tekn. T. 1955 s. 585) men har reducerats med en 53 cm
torpedtub och en antiubåtskastare som kompensation för
luftkonditionering m.m. Inredningen och en del annat är
olika mot på "Halland" för att anpassa jagarna till
tropiska tjänstgöringsförhållanden. "20 de Julio" får en
besättning på 248 man, varav 21 officerare och lika många
underofficerare (enl. Kockums Mek. Verkstads AB).
N Lll
Kraftstationen Sir Adam Beck 2. Vattenkraften i
Nia-garafallet utbyggs i etapper. Senaste tillskottet är Sir Adam
Beck 2 på Kanadasidan. Byggnadsarbetet började 1950 och
står nu inför sin fullbordan. Det första maskinaggregatet
startade 1954 och det 12:e i augusti 1955. Nu återstår fyra
aggregat jämte en pumpmagasinstation.
Anläggningen, fig. 1, omfattar två skilda intag, två
parallella, betongklädda tilloppstunnlar med 13,8 m diameter
och 9 km längd, en öppen 60 m bred och 3,6 km lång
kanal, en fördelningsbassäng, tolv 5,8 m plåtklädda
betongtuber samt en maskinstation med tolv 80,5 MVA
generatorer. Av hela fallhöjden 100 m mellan Erie och Ontario
kommer 69 m på Niagarafallet och närmast uppströms
belägna fors och 27,5 m på nedströmssidan.
Tunnelintagen har efter vidlyftiga modellförsök utformats
så, att den betydande isgången i floden icke skall vålla
driftsvårigheter och så att fallförlusterna blir minimala.
Tubintagen, 13,8 X 13,8 m, avstängas med var sin lucka.
Nedströms luckorna övergår tuberna till cirkulär form
med 13,8 m diameter. De lutar 30° nedåt tills de kommer
88 m lägre än flodens vattenyta. Till utloppet i kanalen
stiger tuberna likaledes 30°. Tunnelmassorna, 13,4 milj. m3,
har upptagits genom fem vertikala schakt belägna mellan
de båda tunnlarna, vilka hade 76 m inbördes avstånd
(Tekn. T. 1954, s. 412).
I vardera tunneln, som får 150 m2 area, blir
vattenhastigheten 3,73 m/s vid utbyggnadsvattenmängden.
Sprängningen utfördes med 15,6 m diameter. Betongen tillfördes
genom 25 cm stålrör till vardera tunneln. Först utförde man
beklädnadens undre del till 60° av omkretsen och därefter
göt man återstoden mot stålformar. Arbetet drevs i 15—27
m sektioner. Man lade särskild vikt vid ett få släta
tunnelytor. Betongarbetena omfattade 0,95 milj. m3. Vid
tunnlarnas lägsta punkt har byggts en pumpstation för 120 m3/min
för att man skall kunna länsa tunnlarna för inspektion.
Tilloppskanalen är 660 m lång och 28 m bred i botten.
Slänterna lutar 1 : 2 och är betongklädda på
makadamunderlag.
Vid maskinstationsintaget har vattenhastigheten
reducerats till 0,9 m/s. Då sista bergpluggen mellan kanalen och
fördelningsbassängen sprängdes, skyddades intagets
betongkonstruktioner med luftridåer genom vattnet.
De tolv svetsade tilloppstuberna har 5,85 m diameter,
150 m längd och plåttjockleken 16—38 mm. De lutar 60°
och har avstängningsluckor, två för varje tub, endast
vid intagen.
Maskinstationen blir 356 m lång, 19,3 m bred och 15,3 m
hög. Materialet är betong. Aggregatavståndet är 18 m. Varje
turbin har effekten 105 000 hk vid 90 m fallhöjd och
varvtalet 105 r/m. Maximiverkningsgraden är enligt prov 94,7 °/o.
I anslutning till den beskrivna kraftstationen utfördes ett
19,5 milj. m3 magasin med ytan 300 ha. De sex pumparna—
turbinerna har kapaciteten 113—155 m3/s. Turbineffekten
blir 46 000 hk vid 26 m fallhöjd. Pumpkraftstationen
saknar fast överbyggnad (O Holden i Civil Engineering jan.
1956 s. 38). G Lbg
Värmeutvinning i plutoniumfabrik. Vid tillverkning av
plutonium i Hanford-anläggningens atomreaktorer har det
värme som förs bort med kylvattnet inte utnyttjats förrän
på senaste tid. Man har sålunda nu byggt en anläggning
för värmning av 4 750 m3/min ytterluft till 22°C. Den
används för uppvärmning och ventilering av en stor
reaktorbyggnad. Mycket friskluft behövs nämligen för att hålla
reaktorlokalen fri från radioaktiva gaser vilka skulle
anrikas om man lät uppvärmningsluften cirkulera. Kontor
och hjälpavdelningar värms också från
värmeväxlingsan-läggningen. Denna är nästan fullständigt automatisk och
väntas dra relativt låga underhållskostnader under
reaktorns livstid.
Värmeelementet är en central värmeväxlare i vilken man
tillvaratar värme i en del av kylvattnet från reaktorn. I
sekundärkretsen cirkulerar en 34 °/o vattenlösning av
ety-lenglykol som värms av hett vatten från reaktorn i
tubvärmeväxlare med 670 m2 överföringsyta. Vattnet går i
tuberna och glykollösningen kring dem. Tryckfallet i
tuberna är 0,56 kp/cm2 och i manteln 0,7 kp/cm2. Minst 15
MW överförs till 22 m3/min glykollösning som går in i
värmeväxlaren med ca 50°C temperatur.
Strålningsrisken väntas inte medföra några problem. Vid
den primära värmeväxlaren, som saknar strålskydd, är
strålningsnivån ca 500 mR/h på 0,3 m avstånd eller 1 mR/h
på 15 m. Genom ett stängsel hindras personal att komma
närmare än 15 m annat än under kontroll.
Underhållsarbeten kan lätt utföras sedan varmvattnet från reaktorn
stängts av, eftersom största delen av strålningen beror på
närvaro av små mängder radioisotoper, såsom ^Mn och
24Na i vattnet. När detta stängts av och värmeväxlaren
tömts försvinner deras aktivitet snabbt. Om så anses
nödvändigt, kan man dessutom spola med vatten.
Förorening av glykollösningen med radioaktivt vatten
genom läckning hindras genom att man håller 1,75 kp/cm2
övertryck i glykolsystemet. Det är mycket osannolikt att
glykollösningen kan bli förorenad med
klyvningsprodukter, men man har dock anordningar för spolning av hela
systemet för den händelse detta skulle inträffa. Man
förlorar i så fall glykolen som kostar ca 35 000
Under intensiv y-strålning kan glykol brytas ned till
formaldehyd. Flera miljoner röntgen måste emellertid
absorberas för att en märkbar sönderdelning skall ske. I
Hanford-anläggningen kommer 1 000—10 000 R/år att
absorberas av glykollösningen. Man har beräknat att ingen
nämnvärd mängd formaldehyd kan anrikas på ca 100 år
under dessa betingelser (Times Review of Industry juni
1956 s. 33). SHl
Fig. 1. Kraftstationen Sir Adam Beck vid
Niagara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
