- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
826

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 2 oktober 1956 - Åsköverspänningar i lågspänningsnät, av Harald Norinder, Oskars Salka och Malcolm Thorén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

826

’ TEKNISK TIDSKRIFT

Ström

branscher. Placeringen av indikatorerna var i regel
följande: på varje ledare upphängdes en klydonograf med vanlig
anslutning, en klydonograf med omvänd anslutning och en
stålstav. En sådan sats uppsattes på varje fasledare och
nolledare. Vid några stolpar fästes enbart stålstavar
antingen på samtliga ledare eller endast på nedledningen till
jordtag. I hela försöksområdet behövdes för en
uppsättning sammanlagt ca 150 klydonografer och 190 stålstavar.
Med dessa kunde man mäta: spänning och ström på 19
platser, ström i ledarna på 18 platser och ström i
jordledaren på 42 platser. Med överspänningen resp.
strömmen på en viss plats menas här det största på denna plats
förekommande värdet, överspänningen anges i
fortsättningen som medeltalet av de två klydonogrammen.

Hela mätperioden omfattade tiden från den 10 juli till
den 22 november. Indikatorerna på mätplatserna sattes
upp i tre omgångar. Den första omgången gällde en tid av
omkring två månader (juli, augusti), den andra en månad
(september) och den sista två månader (oktober,
november) .

Undersökningsresultat

Även om sommaren 1955 icke var särskilt åskrik,
lyckades man vid den första uppsättningen (juli, augusti)
erhålla tillräckligt goda resultat. Från samtliga
undersökningsplatser erhölls spänningsindikering i ca 64 °/o och
strömindikering i ca 75 °/o av fallen. De övriga två
uppsättningarna (september—november) visade icke något
spår av överspänning eller ström varken i ledning eller i
jordledare.

Erhållna resultat har bearbetats på två olika sätt, med
hänsyn dels till mätplatser, dels till enstaka indikeringar.

Ett studium av överspänningarna, fig. 2, visar att den
högsta förekommande överspänningen tyvärr icke kunde
fastställas på grund av för låg övre mätgräns för
klydonografer — denna överspänning var högre än 300 kV. Det
är anmärkningsvärt, att negativa överspänningar förekom
oftare och med större amplituder och att icke på någon
mätplats uppträdde endast positiva överspänningar. Vid
de blandade indikeringarna, vilka utgjorde 33 °/o av totala
antalet, var de positiva överspänningarna mestadels
mindre, ned till 30 % av de negativa. Endast i ett fall var den
positiva överspänningen större än den negativa (1,25
gånger). Av samtliga registrerade spänningar var 75 °/o
negativa och 25 °/o positiva.

Det vore intressant att söka finna ett samband mellan
spänningen på toppledaren (nolledaren) och på var och en
av fasledarna. Tyvärr är antalet indikationer så litet och
spridningen av värdena för stor för att man skall kunna

dra en säker slutsats. För en orienterande undersökning
kan man dock använda mätresultaten från platser med
endast större överspänningar och ägna intresse enbart åt
negativa överspänningar, tabell 1.

Man har tidigare antagit, att överspänningarna är
proportionella mot ledarnas höjd över marken med den högsta
spänningen på den översta ledaren. Tabellen bestyrker
denna uppfattning. Tabellens spänningsfördelning uttryckt
i ungefärliga procenttal blir: nolledaren 100 °/o, översta
fasledaren ca 90 "/o och de båda undre faslederna ca 75 %.

Vid strömmätningar, vilka gjorts simultant med
spänningsmätningar, har tre olika strömmar mätts, i nolledare,
fasledare och nedledningen till jordtag (jordledare). På
stolpar med jordning placerades enbart stavar på
jordledare, här saknades stavar på ledningsledaren. Det är
därför möjligt att på en viss mätplats jämföra strömmar
i fasledarna med strömmar i nolledaren men icke dessa
båda med jordledarens ström, fig. 3. Av totalt 182
indikeringar var stålstavarna i 19 fall mättade dvs. strömmen var
större än maximala mätgränsen (1 250 A). Analys av
resultaten visar, att strömmen i nolledare och i jordledare
praktiskt taget är av samma storleksordning och har
ungefär samma fördelning. Däremot visar strömmen i
fasledaren ingen likhet med föregående strömmar varken i
storleksordning eller i fördelning.

Strömmarna i de fyra ledarna på en och samma mätplats
uppvisar stora olikheter, tabell 2.

Avvikelserna gäller, som synes, både storlek och riktning.
På 67 o/o av samtliga 36 mätplatser har alla fyra ledarna
samma strömriktning, i övriga 33 %> visade åtminstone en
ledare annan strömriktning än de övriga tre.

Man kunde tänka sig, att strömriktningen i jordledaren
står i ett definitivt samband med överspänningens
polaritet. Uppladdningen av nätet måste flyta till jorden. Som
redan nämnts registrerades överspänningar i 67 %> med
enbart negativ polaritet och i 33 °/o med blandad polaritet,
men intet fall med endast positiva överspänningar.
Registrering av jordledarnas ström gav i 25 °/o positiv ström
och i övriga 75 °/o av fallen negativ ström, dvs. den till
jorden avflytànde laddningen var negativ.

Det återstår att från en mätplats med komplett sats av
indikatorer (indikatorer på alla fyra ledarna) utreda hur
förhållandet är mellan indikeringar av klydonografer och
stålstavar. Antalet sådana mätplatser var 18, från vilka i
fyra fall inga påverkningar kunde konstateras och i fem
fall överspänningarna var mindre än 17 kV. I återstående
nio fall förelåg fullständig mätserie, tabell 3.

Tabell 1. Fasledarnas överspänning i förhållande till
noll-ledningens överspänning

Nolledaren kV % översta fasledaren kV °/o Mellersta fasledaren kV »/o Nedersta fasledaren kV °/o
100 100 74 74 42 42 30 30
28 100 25 89 23 82 20 71
300 100 180 60 100 34 200 67
290 100 230 80 200 69 180 62
220 100 170 77 120 55 130 59
45 100 50 111 35 78 30 67
80 100 62 78 50 62 85 106
145 100 140 97 150 103 155 107
75 100 100 133 100 133 80 107

Tabell 2. Strömmen i fas- och nolledare på åtta lika
mätplatser; + betyder strömriktning från transformatorn och
— strömriktning till transformatorn

Ström
A

Nolledare —600 — 900 + 300 — 500 0 — 900 0 0

Fasledare A 0 0 — 250 — 750 + 600 — 200 — 370 >+ 1 250

Fasledare B 0 —300 0 — 300 + 200 — 150 0 0

Fasledare C 0 —600 0 + 1 000 — 150 — 150 — 250 — 150

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 5 23:25:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0846.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free