Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 2 oktober 1956 - Åsköverspänningar i lågspänningsnät, av Harald Norinder, Oskars Salka och Malcolm Thorén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oktober 1956
827
Tabell 3. Förhållande mellan indikeringar av klydonografer och stålstavar på nio matplatser
0 överspänning kV A B C 0 Ström A A B C
Mossbacken — 100 + 30 — 74 + 31 — 42 + 36 — 30 + 33 0 + 600 + 200 — 150
Ambjörnstorp — 28 — 25 — 23 — 20 + 900 + 250 + 500 _ 450
-> 300 +> 300 — 180 + 185 — 100 + 60 — 200 + 240 — 300 — 200 — 150 - 150
Tyskorna — 290 — 230 — 200 — 180 0 — 370 0 _ 250
— 220 — 170 — 120 — 130 — 1 000 — 1 250 — 1 100 + 800
— 45 — 50 — 35 — 30 — 1 200 — 1 100 — 1 100 — 1 100
— 80 — 60 — 50 — 85 — 800 -> 1 250 ->1 250 -> 1 250
Strömtorp — 145 + 45 — 140 + 70 — 150 + 70 — 155 + 50 — 900 — 900 — 1 000 — 800
— 75 4- 20 — 100 + 65 — 100 + 60 — 80 + 75 + 600 — 300 + 750 + 150
Det är tydligt, att det inte finnes något säkert samband
mellan överspänningen och strömmen på en viss ledare
varken till storlek eller polaritet.
Diskussion
Det erhållna försöksmaterialet är icke så stort, att det
medger några generella slutsatser. Ytterligare material
finns emellertid och kan medge en mer omfattande
teoretisk behandling av överspänningars förekomst och
fördelning.
Det skulle vara av särskilt intresse, om man från
figurernas utseende kunde dra slutsatser om överspänningarnas
form. Det är känt, att impulsens front är avgörande för
utvecklingen av vanliga primära Lichtenberg-figurer.
Ryggen bestämmer enbart uppkomsten av inversa figurer. Det
råder dock fortfarande ovisshet i denna fråga och varje
författare har sina egna åsikter. Det anses därför lämpligt
att avvakta vissa försök med de i detta arbete använda
klydonograferna, innan frågan om överspänningarnas
form upptas till närmare behandling.
Det faktum, att figurer av båda polariteterna ofta
registrerades samtidigt på ett klydonogram, kan förklaras med
förloppets bipolära karaktär, en variationsform, vilken
ofta framkommit vid undersökningar av överspänningar
med hjälp av katodstråleoscillografer i högspänningsnät.
Vad beträffar de här behandlade mätningarna är det dock
svårt att avgöra denna fråga definitivt., I vissa fall kan
det tänkas, att klydonograferna varit utsatta för flera
överspänningar på olika tider.
Det framgår av resultaten, att strömfördelningen på
ledningens fyra ledare är en avsevärt komplicerad företeelse.
Det finns icke något klart samband mellan
överspänningen och strömmen på en viss ledare. I ett lågspänningsnät
med korta ledningslängder (den maximala utsträckningen
av Kobergsnätet är ca 1,5 km) utbildar sig icke några
vandringsvågor. Det är alltså uteslutet att använda
vågmotstånd som en proportionalitetsfaktor mellan
spännings-och strömamplitud. Det är icke möjligt att från mätning
av endast en av de båda beräkna den andra, så t.ex. kan
överspänningen icke beräknas ur uppmätta strömvärden.
Man är hänvisad att mäta överspänningsamplituden direkt
med klydonograf. Å andra sidan kan de strömmar, vilka
ett åskväder framkallar i ett lågspänningsnät, icke
beräknas ur uppmätta överspänningar. De måste mätas på
önskad plats med stålstavar. Detta är desto mer nödvändigt
som störströmmarna från blixturladdningarna har ett
komplext orsaksförlopp, vilken fråga kommer att upptas i
annat sammanhang. Den allmänna slutsatsen måste bli, att
varje indikator har sitt användningsområde. Detta
utesluter icke, att man ur mätmetodens synpunkt bör använda
båda indikatorerna simultant.
Försöksresultaten visar, att överspänningarna mestadels
är negativa — detta tyder på att den bestående
uppfattningen, att överspänningar på ledningar i de flesta fall
alstras genom indirekt påverkan från det elektriska fältet,
icke gäller. Det förefaller mycket troligt, att
överspänningar alstras i ledningarna genom direkt uppladdning från
förurladdningens glimströmmar eller svaga sidogrenar från
blixtkanalen. Å andra sidan är det vid direkt alstrade
överspänningar svårt att förklara den erhållna
spänningsfördelningen på de fyra ledarna med den högsta spänningen
på toppen och den minsta på nedersta ledaren. Frågan
bör än så länge lämnas öppen, tills man efter ytterligare
mätningar får ett fylligare underlag.
Ett särskilt lyckat mätresultat från den avledarförsedda
kvartärkretsen Tyskorna skall beskrivas närmare.
Registreringarna synes ha orsakats av en blixt, som slog ned i en
tall, splittrade den och plöjde en fåra i marken, fig. 4.
Anmärkningsvärt höga överspänningar har registrerats. Med
den höga inducerade spänningen har följt viss
skadegörelse. Genom samtal med ortsbefolkningen konstaterades, att
hos abonnenten A installationen i mjölkrummet helt
förstörts, varvid en brädvägg rivits upp. Troligen har
överslag till vattenledningen skett. Denne abonnent erinrade
sig också, att han bytt säkringar även i huvudbyggnaden
och att inga andra skador hade upptäckts. Abonnenten B
hade likaledes bytt säkringar och ansåg, att den elektriska
spisen hade skadats just vid detta tillfälle. Vidare sades
Fig. 4. Kartskiss över kvartärkretsen Tyskorna med
markerat blixtnedslag och uppmätta överspänningar och
strömmar; fyra siffror på en mätplats betecknar spänning
eventuellt ström på nolledaren, översta, mellersta och
nedersta fasen; strömriktningar anges av pilar; alla
överspänningarna har negativ polaritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
