Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 2 oktober 1956 - Plastisolerade ledningar för eldistribution, av Gottschalk von Geijer och Bertil Högström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
830
’ TEKNISK TIDSKRIFT
ningssystemet har gemensam jord och att bärlinan för
lågspänningshängkabeln nollas. Det är möjligt att använda
bärlinan som genomgående jordledare för
högspännings-systemet.
Transformator stationer
I ett område av den karaktär, som det här är fråga om,
är det ekonomiskt riktigt att använda ett relativt stort
antal transformatorstationer för att därmed kunna minska
lågspänningsnätens omfattning. Antalet
transformatorstationer i området är 35 och det har framstått som ett
önskemål att hålla nere kostnaderna för dem.
Den transformatorstation, som konstruerats med tanke
på Stavsuddaprojektet, fig. 3, består i princip av en
kapslad transformator, som anslutes till 10 kV friledningen
med en plastkabel. Transformatorn saknar genomföringar
och 10 kV plastkabeln går genom transformatorkärlets sida
direkt in på transformatorns högspänningslindning.
Lågspänningen uttas på liknande sätt till en central, som är
fästad direkf på transformatorn. Transformatorn
monteras ca V2 m över marken. Den kan fästas med
genomgående bultar på en normal ledningsstolpe i
högspännings-ledningen. Transformatorstorlekar upp till 70 kVA kan
monteras på detta sätt.
Transformatorn saknar expansionskärl. Den fria
oljeytan skyddas mot oxidation med en plastöverdragen
korkskiva, som vilar på oljeytan. Transformatorstationen
smyger diskret in i terrängen och blir lätt åtkomlig för
transformatorbyte, reparationer etc.
Prov före anläggningarnas utförande
Innan beslutet fattades att använda plastisolerade
ledningar i Stavsuddaområdet utfördes en mängd prov, dels
i kabelfabrikanternas laboratorier och dels i en prov-
Fig. 3. Kapslad transformator ansluten till 10 kV
luftledning med plastkabel. Lågspånningsutledning med
plastkabel på bärlina.
åverkan. Sjökabelns strandsträckor måste förses med en
mantel av ett ledande material och detta har lösts på så
sätt, att strandsträckorna ned till 2,5 m vattendjup har
beklätts med tunn kopparplåt.
Ändmuffar i egentlig mening fordras ej. Ändavslutningar
utföres genom att den ledande mantelns kant uppkragas
till 10 mm större diameter än den ursprungliga och några
mm från denna krage lindas ett plastband till en ca 10 mm
tjock ring, som innesluter alla tre fasledarna, fig. 2. Uppe
i stolpar placeras dessa ändavslutningar så, att kabeländen
är riktad nedåt. Denna enkla ändmuff har visat sig med
god marginal kunna hålla de impulsspänningsprov, som
normerna föreskriver.
Skarvning utföres genom att kopparledarna införes i
kopparrör och sammanfogas med tennlödning. Därpå
isoleras varje fas för sig med en klibbremsa och runt de tre
fasledarna lindas slutligen en mantel av sådan remsa. Det
är även möjligt gjuta isolermaterialet i skarvarna, varvid
erforderlig värme alstras, då de vätskeformiga
komponenterna i gjutmassan sammanföres.
Kabelns ringa vikt är en stor fördel vid
anläggningsarbetet liksom den enkla muffningen och skarvningen. En
annan fördel med plastkabeln är att det saknar betydelse om
fuktighet tränger in i kabeln vid skador på den.
Sjökabeln för lågspänning i Stavsuddaprojektet är av
mycket enkel konstruktion. Den består av tre PV-isolerade
fasledare av koppar samt en blank koppartråd som
noll-ledare. Dessa fyra ledare är hopflätade. Någon mantel
förekommer ej. PV-isoleringens tjocklek är 1,2 mm och
kabelns vikt är 0,7 kg per m för 4 X 16 mm2 koppar.
Det har ansetts vara nödvändigt att kabeln innehåller en
särskild nolledare samt att potentialfördelningen i vattnet
vid punktering styres på något sätt. Dessa krav
tillgodoses genom den oisolerade ledaren, som ingår i kabeln.
För strandsträckorna måste mantlad kabel användas.
Ändmuffar och skarvmuffar fordras ej. Isolering av
skarvar sker med klibbremsor eller gjutning.
Hängkabel för lågspänning för förläggning i samma
stolpar som teleledningar och högspänningsfriledningar samt
för hängkabelserviser utgörs av en enkel och billig
PV-isolerad kabel. Den består av fyra PV-isolerade ledare
med 1,2 mm isoleringstjocklek. De fyra parterna
hopkablas och lägges intill en bärlina, varpå de i fabriken bandas
fast vid bärlinan med ett armerat plastband av ca 10 mm
bredd. Bärlinan är utförd av förzinkad ståltråd med 22
mm2 area. Kabelns vikt är 0,7 kg per m för 4 X 10 mm2
och 0,95 kg per m för 4 X 16 mm2 area.
Kabeln kan förläggas i telestolpar och i stolpar, som
uppbär högspänningsfriledning. Vid det senare
förläggningssättet fordras att högspänningssystemet och lågspän-
Fig. 2. Plastkabel medger enkel ändavslutning — en
klibbremsa intill den utkragade metallmanteln (10 kV).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
