Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 2 oktober 1956 - Plastisolerade ledningar för eldistribution, av Gottschalk von Geijer och Bertil Högström - Oxidationsmedlet perklorylfluorid - Avloppsvatten kan renas med svavelsyra - Nya metoder - Rullikriktare, av J Bubenko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oktober 1956 831
Fig. A. Den plastisolerade lågspånningskabeln kan även
upphängas i en vanlig telefonstolpe under ledningsknippet.
anläggning vid Dalarö (fältprov). Sålunda har utförts
genomslagsprov med växelspänning och stöt vid såväl hel
som skarvad kabel i luft och i vatten, spänningsprov på
deformerad kabel samt uppmätning av dielektriska
förluster, isolationsresistans och kapacitans.
Bland de fältprov, som utförts på 10 kV sjökabeln, kan
nämnas spänningsprov med 60 kV likspänning och
uppmätning av potentialfördelningen i vatten vid enfasigt
jordfel genom punktering. Vidare har utförts diverse
mekaniska prov, varvid kabeln bl.a. halades upp med en
dragg från en fiskebåt. Proven har visat, att kabeln har
mycket goda elektriska och mekaniska egenskaper.
Plastsjökabeln för lågspänning har underkastats prov i
syfte dels att undersöka om säkringsfunktion erhålles vid
punktering på plastisoleringen på en fas och dels att
studera potentialfördelningen i vattnet vid sådan punktering.
Det visade sig att 35 A säkringar bröt endast vid lågt
övergångsmotstånd fas—vatten motsvarande stor
punkteringsyta eller punktering samt ankare. Spänningssättningen
koncentrerades till området närmast punkteringen.
Potentialen blev betydligt lägre då kabeln var försedd med en
blank nolledning än vid punktering på en kabel
bestående av tre isolerade fasledare med vatten som nolledning.
I avsikt att undersöka hur en lågspänningshängkabcl av
den angivna konstruktionen återverkar på teleledningarna
vid förläggning i samma stolpar, har undersökningar gjorts
i samarbete med Televerket. Härvid har uppmätts
störspänningar på teleledningarna vid snedbelastning och
jordslutning på lågspänningsledningen. Televerkets prov och
beräkningar har visat att risk ej föreligger för besvärande
störningar eller farlig spänningssättning.
Oxidationsmedlet perklorylfluorid C103F underhåller i
gasform förbränning lika bra som rent syre. I flytande
tillstånd är dess ångtryck bara 10 kp/cm2 vid 20°C.
Föreningen, som skall tillverkas kommersiellt i USA, uppges vara
termiskt stabil och icke korrosiv.
Avloppsvatten kan renas med svavelsyra enligt en
amerikansk metod vid vilken slammet blandas med het
koks och får reagera med svavelsyra vid en reglerad,
relativt låg temperatur. Härvid erhålls en gas med hög
svavel-dioxidhalt, medan det organiska materialet kolas och ger
koks.
Nya metoder
Rullikriktare. Mekaniska likriktare (Tekn. T. 1954
s. 1078; 1955 s. 209) förekommer i två olika utföranden,
med rullkontakter och med lyftkontakter. I bägge fallen
verkar kontaktomformaren som mekanisk brytare, som
öppnar och sluter strömkretsen periodiskt i takt med den
påkopplade växelspänningen. Likriktningen sker på så sätt,
att kontakt slutes för en fas under en halvperiod, medan
de andra faserna är bortkopplade. Under nästa halvperiod
inkopplas nästa fas och så upprepas spelet halvperiod efter
halvperiod.
Rullikriktaren består av två fast påbyggda ringar, på
vilkas inre sidor kontaktrullar roterar, fig. 1. Ringarna är
uppdelade i segment med isolerade mellanbitar. Till den
understa ringens segmenter ansluter man fasledningen från
krafttransformatorn och den översta ringens segment
hopkopplas med den ena likströmspolen. Den andra polen
bildas av transformatorns nollpunkt. Rullkontakterna drivs
med en synkronmotor. Rullarna består av två
kontaktringar, vilka sammanbinds med metallstavar. Ström
överförs från ena ringen till den andra endast när rullarna
befinner sig på de metalliska segmenten.
Tidpunkten för kontaktgivning inställs genom ändring av
drivmotorns läge mot de fast uppsatta ringarna och
kontakttiden regleras genom förflyttning av ringarna
sinsemellan. Båda funktionerna kan åstadkommas med
likriktaren i drift, ty inställningen sker på stillastående delar.
Rullikriktare har vissa anmärkningsvärda egenskaper:
likriktaren har inga andra rörliga delar, vilka kräver
accelerationsmoment, än de roterande kontaktrullarna,
metallförflyttning från kontaktytorna sker enbart vid segmentens
början och slut, vilka punkter förses med avbränningsstift,
kontaktgivningen är mycket snabb och kontaktavståndet
stort vid kontakternas avstängningstid,
kontaktbelastningen är relativt hög och därför är antalet faser mindre än
vid kvicksilverlikriktare.
Vid större strömstyrka används flera kontaktrullar och
segment parallellt per fas och vid mycket höga strömmar
Fig. 1. Kontaktdon hos rullikriktare för 12 000 A likström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
