Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 16 oktober 1956 - Ingenjören och brandskyddet, av Ragnar Götherström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
868
’ TEKNISK TIDSKRIFT
och rök lätt kan avledas genom takfönster o.d.,
så att brandkåren lättare .kan arbeta i
byggnaden, om denna skulle råka i brand.
De brandtekniska egenskaperna hos de många
beklädnadsplattor, som nu nästan översvämmar
byggnadsmarknaden, är det svårt att få klarhet
i, men undersökningar härav har satts i gång.
Sektionering
Att boningshusen i tätbebyggda samhällen
numera genom brandmurar måste avskiljas från
varandra är väl erkänt i alla kulturstater.
Däremot råder ännu mycket varierande åsikter om
behovet av sektionering inom industri- och
magasinsrisker. Att man i största möjliga mån bör
söka brandsäkert avskilja brandfarliga
fabrikslokaler från mindre brandfarliga är väl dock
klart, liksom att man bör söka sektionera upp
långa trämagasin, som innehåller stora värden
eller svårersättliga varor.
Men sektioneringen utföres tyvärr ofta på ett
sådant sätt, att elden t.o.m. tar sig över
brandmurarna. Även oin arkitekterna av estetiska skäl
i stor utsträckning lyckats genomföra att
brandmurarna ej dras upp över boningshusens
träyttertak, bör man väl under alla förhållanden
fordra att brandmurarna på större industri- och
magasinsrisker går upp tillräckligt över
trätaken.
En brandmur är emellertid vid brand ej till
mycken nytta, om det finns stora öppningar,
genom vilka elden kan passera. Nödvändigheten av
att branddörrar och deras låsanordningar är av
verkligt god kvalitet och att branddörrarna är
stängda efter arbetstidens slut måste icke nog
ofta framhållas. Den som beställer en branddörr
bör övertyga sig om att den är godkänd av
vederbörande provningsanstalt samt att den
monteras fackmässigt. Följande exempel kan
nämnas.
En stor fabrik för tillverkning av isoleringsmaterial hade
inom sina i allmänhet föga brandfarliga lokaler ett litet
rum, där ett relativt eldfängt och under tillverkningen
självantändligt material framställdes. Man avdelade därför
detta rum med fullgoda brandmurar samt beställde två
stora, till synes fullgoda självstängande branddörrar.
Byggnadsleverantören och byggnadskontrollanten tänkte ej på
att fordra, att dörrarna skulle, vara av godkänd typ eller
att kontrollera montaget, som skedde av en
verkstadsingenjör, vilken tydligen ej hade någon aning om
branddörrar. När han tyckte, att de båda på ritningen angivna
rullarna, på vilka dörrarna vid brand skulle glida fram på
en sluttande järnskena, såg bra svaga ut, satte han dit
ytterligare två.
Det lättsmälta metall-lås, vilket vid brand skulle frigöra
de stållinor som höll dörren öppen, satte han bakom
väggen i stället för mitt för dörröppningen. När eldsvådan
inträffade, dröjde det därför en stund, innan metallbiten
smälte. Järnskenan hade då redan böjt sig av värmen,
och de fyra rullarna låstes ofelbart fast vid den krökta
järnskenan. Ingen av dörrarna rörde sig ur fläcken,
varigenom eldsvådan medförde mångdubbelt så stora för,
luster, som man kunnat vänta, om branddörrarna stängts.
Denna och många liknande fall har medfört, att
vi anser, att branddörrar ovillkorligen måste
stängas för hand efter arbetets slut, även om
automatisk stängningsanordning finns. För
driftingenjörer och arbetsledare gäller det givetvis att
instruera personalen om detta samt även om
nödvändigheten av att man vid utrymning under
brand ovillkorligen stänger branddörrarna efter
sig. Mot denna självklara regel syndas det
mycket ofta.
I en större kryssfanersfabrik hade man med stora
kostnader uppfört en brandmur, som skilde av den farligaste
lokalen från den övriga delen av etablissemanget. Genom
att en elektrisk handlampa utan skyddsglas — ett mycket
vanligt fel — tappades inne i en dammfylld tork
antändes den farliga lokalen snabbt. När denna utrymdes,
tänkte ingen på att stänga branddörrarna, varför elden
spred sig över hela fabriksanläggningen.
Under kriget uppstod brand i ett för folkförsörjningen
utomordentligt viktigt fabriksetablissemang. Detta stod
genom tre transportgångar, vardera i varje ända försedd
med fullgod branddörr, i förbindelse med en fullbelagd
magasinsbyggnad. När personalen över dessa
transportgångar snabbt utrymde den brinnande byggnaden, var det
ingen som tänkte på att stänga någon av de sex
branddörrarna, utan elden gick över till det överfyllda
magasinet och miljonskador uppkom.
Vid ett av Statens Järnvägars största magasin hade man
med stora kostnader uppfört en sektioneringsmur, men när
eld utbröt nattetid, stod branddörren öppen och
totalskador uppkom även där.
Sådana exempel kunde mångfaldigas, men motsatsen
finns dock glädjande nog. Inom en av landets största
textilfabriker, där brand för någon tid sedan uppstod
i en av de äldsta och farligaste avdelningarna, skild från
komplexet i övrigt genom brandmurar, måste personalen
hastigt utrymma den brinnande lokalen. Men inom det
industriföretaget har brandskyddsintresset alltid varit stort.
Brandövningar med tillhörande instruktion av personalen
har ägt rum, brandskyddsbroschyrer delats ut,
varningsaffischer satts upp osv. De sista männen stängde därför
branddörrarna, och när en av dessa på grund av en puff
genom antänt damm flög upp, barrikaderade arbetarna
dörren tills brandkåren kom fram, och räddade på så sätt
mycket stora värden.
På tal om brandmurar må framhållas, att man
i vinkelbyggnader ibland måste tänka på att
skydda fönstren närmast brandmuren med
trådglas. I Stockholm hade vi nyligen en stor
eldsvåda genom att elden från en brinnande byggnad
gick runt den brandmur, som alla litat på, och
in genom vinkelbyggnadens oskyddade fönster.
Isoleringsmaterial
En relativt ny brandorsak fordrar
ingenjörernas noggranna uppmärksamhet. Genom den
ständigt ökade fordran på god ångekonomi har
betydelsen ur brandsäkerhetssynpunkt av goda
isoleringsmaterial på senaste tiden blivit allt
mera påfallande, ty god ångekonomi medför ofta
överhettad ånga och högt ångtryck. Detta i sin
tur gör, att ånga med en temperatur av 300—
400°C numera ingalunda är ovanlig, särskilt
inom storindustrin. Sådana temperaturer på
ångrör fordrar goda isoleringsmaterial och även
noggrann och sakkunnig montering av detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
