- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
880

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 16 oktober 1956 - Nya metoder - Noggrann nätfrekvensmeter för automatisk reglering, av FÖ - Formsprutning med öppen torped, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

880

’ TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 1. Formsprutning, nedtill med vanlig torped, upptill
med öppen.

stärkarens egenskaper är inom vida gränser oberoende av
matningsspänningen och omgivningstemperaturen.
Utgångsströmmen från förstärkaren genomgår ett inbyggt
instrument och kan även tas ut från anslutningar på
nätdonet. Förstärkarens omkoppling tjänar till val av
mätområde. Detta omfattar ± 0,5 eller ± 1,5 Hz för varje
± 10 mA utström.

Genom det angivna mätförfarandet erhålles, utan
kompensation för spänningsvariation och temperatur, en
noggrannhet av ± 2 mHz vid normalfrekvensen 50 Hz.
Mätområdet är därvid 15 gånger så stort som för
precisions-frekvensmetrar som arbetar enligt fassprångsförfarandet.
För kontroll av den frekvenskännande givaren för
normalfrekvensen användes en extra kvartsoscillator. Mätfelet vid
kontroll är till väsentlig del orsakat av avläsningsfelet på
det inbyggda instrumentet.

Givaren kan anslutas till 110 eller 220 V; den förbrukar
60 VA och kan därför kopplas till någon
spänningstransformator på generator- eller samlingsskenorna. Kopplas
den till stationens lokalnät behöver en mäteffekt av endast
0,6 VA tillföras från någon spänningstransformator
(Elek-trizitätswirtschaft 1956 h. 5 s. 143—144). FÖ

Formsprutning med öppen torped. Vid formsprutning
förs sprutmassan från en tratt in i en sprutcylinder (fig. 1
nedtill) där den mjukas upp genom uppvärmning. En
kolv-pressar den genom sprutcylindern i vilken den sprids mot
väggarna av en torped för att den skall värmas snabbt och
jämnt. Den smälta massan sprutas slutligen genom
munstycket i den slutna formen genom ett inlopp och ett system
av fördelnings- och formrumskanaler.

Då plasterna i regel har relativt liten
värmeledningsförmåga tar värmningen i cylindern och kylningen i formen
avsevärd tid varigenom maskinens produktionsförmåga
begränsas. Vidare har man vid en amerikansk undersökning
funnit att bara ca 20 °/o av det på sprutkolven utövade
trycket är tillgängligt i munstycket under
insprutningsför-loppet. Detta är uppenbarligen en nackdel då
tryckförlusten i cylindern kan bli så stor att trycket i formen blir
otillräckligt för dennas fyllande.

Största delen av tryckförlusten uppstår när det fasta
plastpulvret pressas genom den trånga öppningen mellan
torpeden och cylinderväggen. Sedan plasten väl smält
erbjuder den mindre motstånd. Man kan givetvis göra den
mer lättfluten och därmed underlätta formens fyllande
genom att höja cylinderväggens temperatur. I själva verket
måste man ofta höja denna över plastens
sönderdelnings-punkt för att erhålla tillfredsställande formstycken med
en given produktionshastighet.

Så hög temperatur kan visserligen tolereras därför att
huvudmängden av plasten inte når upp till den, men det

finns en övre gräns för användbar temperatur. När denna
överskridits finns ingen annan utväg än minskning av
produktionshastigheten vilket är ekonomiskt ogynnsamt.

Höjning av cylindertemperaturen och minskning av
produktionshastigheten minskar emellertid plastens viskositet
huvudsakligen vid torpedens akterdel där tryckfallet redan
är relativt litet; det är störst vid torpedens spets, och det
bör därför löna sig bäst att där öka plastens flytbarhet.
Man har t.o.m. tänkt sig att ta bort torpeden, men då
uppstår andra svårigheter genom att plasten smälter bara i ett
tunt skikt närmast cylinderväggen.

För att minska tryckfallet i cylindern utan för stor
temperaturhöjning har man emellertid i USA konstruerat en
torped, kallad "polyliner", som är öppen i ena ändan och
har perforerade cylindriska sidor (fig. 2). Den placeras i
cylindern med spetsen mot munstycket och den öppna
ändan mot kolven (fig. 1 upptill). Längsgående åsar på
dess yttersida ligger an mot cylinderväggen; plasten flyter
genom hålen och i kanalerna mellan åsarna. Dessa ger
metallisk kontakt mellan torped och cylindervägg
varigenom den förras innervägg får nästan lika hög
temperatur som den senare.

Vid formsprutningen trycker kolven till största delen fast
plastmassa in i torpeden. Den del av massan som kommer
i kontakt med torpedens innervägg smälter snabbt och
flyter sedan lätt genom hålen och kanalerna mot
munstycket. Härvid strömmar plasten i direkt kontakt med
cylinder* och torpedväggen, vilka har ungefär samma
temperatur, och har därför praktiskt taget uppnått denna när
den kommer till munstycket.

Vid användning av den öppna torpeden är plastmassans
flytriktning praktiskt taget oförändrad tills materialet
smält. Torpeden håller nämligen kvar fast plast och
släpper bara fram flytande mot munstycket. Osmält material
tvingas alltså inte runt hinder varigenom det tryck, som
behövs för transport av plasten genom första delen av
cylindern, blir avsevärt mindre än vid användning av en
vanlig torped. Vid givet kolvtryck blir därför trycket vid
munstycket och i formen större vid användning av öppen
torped.

Snabbaste produktion vid formsprutning uppnås, om
plasten upphettas till nätt och jämnt smälttemperatur.
Nödvändig tid i cylindern blir nämligen då så kort som
möjligt och stelnandet i formen sker så snabbt som möjligt.
För att kunna arbeta mycket nära plastens
smälttemperatur måste man förfoga över relativt högt tryck vid
sprut-munstycket, eftersom materialet har relativt stor
viskositet. Vidare måste plasten ha mycket jämn temperatur.
Båda dessa fordringar kan nära uppfyllas genom
användning av den öppna torpeden. Därför möjliggör den större
produktionshastighet än den vanliga torpeden. Enligt
uppgift kan den ökas med 25—110 %> beroende på plastens
art (E C Bernhardt & L Paggi i Modern Plastics febr.
1956 s. 109—114). SHl

Fig. 2. öppen torped.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:53:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0900.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free