Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 23 oktober 1956 - Nedspolning av undervattenskablar, av Edvard Sterner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 oktober 1956
Nedspolning
av undervattenskablar
Förste sektionsingenjör Edvard Sterner, Göteborg
621.315.285
Vid förläggning av kablar under Göta Älv inom Göteborgs
hamnområde har tidigare ett mycket dyrbart förfarande
fordrats. För att ej kablarna skall skadas vid ankring eller
sjösättning av stora fartyg eller vid muddringsarbeten i
hamnen har kablarna lagts i förut iordningställda schakt
av ca 3 m djup under flodbottens normalnivå. Dessa schakt
måste grävas med mudderverk och då dykare fordras vid
kablarnas senare förläggning måste schakten av
säkerhetsskäl göras trappstegsformade till en mycket stor bredd.
För att fylla schakten behövs stora mängder med pråmar
framforslat grus.
Kostnaden för en dylik förläggning blir förhållandevis så
stor att kablarnas dimensioner eller antal måste tas till
för en osedvanligt lång tid framåt.
Som exempel kan nämnas att televerket i Göteborg i
början av 1930-talet förlade fyra mycket grova kablar
på detta sätt och 1948 lade ned åtta sådana i ett parallellt
schakt. Genom att Hisingen kommit att bebyggas i en takt,
som då ej var väntad fordrades en ytterligare ökning
redan 1955.
Alnwick Harmstorff-metoden
Denna i Tyskland utvecklade metod bygger på att man
med kraftiga vattenstrålar flyttar undan bottenmateria
inklusive rätt stora stenar så att kabeln utan föregående
schaktning direkt kommer på önskat djup under
flodbottnen.
Vattenstrålar har länge använts för inspolning av redan
förlagda kablar ovan flodbottnen med hjälp av dykare.
Det nya i den här beskrivna metoden ligger i
kombinationen av samtidig förläggning och inspolning med en
speciell utrustning, fig. 1.
Fig. 1. Utläggning av undervattenskabel i flodbotten genom
uppspolning av en ränna som efter utläggningen snabbt
slammar igen. Kabeln spolas från trumman på
hjälpfar-tyget ut genom ett särskilt verktyg som på framsidan är
försett med munstycken varigenom kraftiga vattenstrålar
drivs fram och undanskaffar bottenmaterialet i en trång
ränna.
901
Fig. 2. Detalj av utläggningshuvudet på verktyget.
Ett speciellt inspolningsverktyg som skall leda kabeln till
önskat läge i flodbottnen innehåller även tryckledningar
för vatten och kopplas reglerbart vid relingen av ett av
fartygen. Detta är försett med en kraftig motorpump som
matas med älvvatten och som med en böjlig slang anslutes
till nämnda verktyg. Ett motorspel på fartyget gör det
möjligt att flytta detta med hjälp av en draglina allt efter
det spolningen fortskrider. Draglinan går genom ett
kastblock förankrat vid stranden och är fäst vid spolverktygets
plogända.
Kabeln placeras lämpligen i ett särskilt fartyg bredvid,
som på betryggande sätt kopplas samman med det förut
nämnda.
Inspolningsverktygets bredd är mycket liten (ca 20 cm)
och den grav, som utspolas får en bredd av högst 30—40
cm, vilket gör att graven oftast faller igen omedelbart efter
det att verktyget passerat. Om — som fallet är i Göta Älv
— bottnen består av mycket fast lera står graven kvar
någon dag, vilket naturligtvis saknar betydelse.
Inspolningsverktyget är så konstruerat att man noga kan
kontrollera förläggningsdjupet. Det är utfört i
hopskarv-bara, måttmarkerade enheter, fig. 2, enligt uppgift tio
tillsatser om vardera 2 m. Själva plogdelen med
tryckmunstyckena är 3 m lång.
Vattentrycket till varje munstycke kan regleras
individuellt, vilket underlättar spolning på olika djup och i
olika bottenmaterial.
Kabeln förlägges under lätt fastsatta lock på verktyget,
så att den kan läggas in och tas ut var som helst på
förläggningssträckan. Till verktyget föres kabeln över öppna
block direkt från kabeltrumman, som riggas upp på
fartyget bredvid.
Förläggningsdjupet kontrolleras kontinuerligt med
tillhjälp av samtidig bottenlodning och avläsning av måttet på
det graderade verktyget. Förläggningsdjupet är skillnaden
mellan dessa värden.
Den i Göteborg använda motorpumpen hade en kapacitet
av max ca 400 1/min vid ett tryck av 12 kp/cm2.
Förläggningen, fig. 1, tillgår så att fartygen förflyttas
sid-vägs med hjälp av motorspelet och draglinan. Fartygen
ligger alltså med sin längdriktning i älvens (strömmens)
riktning.
Inspolningsverktyget är icke direkt fäst vid relingen på
annat sätt än med en stållina till fören och en till aktern
och fäst vid verktyget så att detta kan vridas med hjälp
av spel eller låsas i fast vinkel mot fartyget.
Detta möjliggör att fartygen alltid kan fixeras i visst läge
även om draglinan temporärt får sänkas till bottnen för
passerande fartyg, eller om man måste göra uppehåll i
arbetet på grund av mörker. Därvid tjänstgör verktyget
betryggande djupt nedsänkt i bottnen som ett effektivt
ankare. Samma anordning möjliggör att man ändrar
riktningen av fartygen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
