Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 30 oktober 1956 - Nybyggen - Dectra för Nordatlanten, av Sten Joste - Andras erfarenheter - Paration och aldrin mot kålbladstekeln, av SHl - Plasters elektrostatiska laddning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 oktober 1956
931
Fig. 1. Den planerade Dectra-kedjan
över Nordatlanten.
Dectra för Nordatlanten. Lufttrafiken över
Nordatlanten omfattar i dag vid toppbelastning 3 000 överfarter per
månad, vilket innebär att man samtidigt har 75 flygplan i
luften dygnet om mellan Gander i Newfoundland och
Shannon på Irland. Prognoser visar samtidigt att
passagerarantalet mellan USA och Europa kommer att öka från
750 000 år 1955 till 2 miljoner 1960. Den kontroll över
flygplanen i avseende på position genom
navigeringshjälp-medel och övriga flygförhållanden genom radio, som
borde finnas med hänsyn till den livliga trafiken, saknas dock
i dag, vilket orsakar stockningar och förseningar vid
ändstationerna, värderade till 5 000 kr. per flygplan och
timme. Som ett led i försöken att åstadkomma ett tillförlitligt
navigeringshjälpmedel har Ministry of Supply i England
kontrakterat ett Dectra-system (Tekn. T. 1955 s. 267) att
sättas upp i norra England och på Newfoundland, fig. 1.
Systemet skall tas i bruk 1957. I samarbete med Canadian
Department of Transport skall systemets värde som
flyg-navigeringshjälpmedel utprovas. Sändarna får en
antenneffekt av 20 kW och antennmasterna blir 170 m höga.
I dag gällande föreskrifter för leden över Atlanten säger
att flygstråken skall vara skilda 220 km i sidled och
300 m i höjdled. Avståndet mellan flygplan i samma stråk
skall vara 30 min. flygväg. Dectra beräknas ge en sämsta
noggrannhet av 20 km såväl i sidled som längs
flygstråket. Detta värde erhålles vinternätter på platser belägna
mitt emellan sändarstationsparen. Man förutser därför att
det blir möjligt att tillåta ett minsta avstånd mellan
flygstråken på 4—60 km beroende på avståndet från endera
slutstationen för navigeringssträckan. På ca 200 km
avstånd från endera slutstationen övergår man från
navigering på Dectra-kedja till navigering på Decca-kedja genom
att vrida på en omkopplare på flygplansmottagaren och
erhåller härvid den navigeringsnoggrannhet som
Decca-systemet kan prestera.
Färdvägen upptecknas på en färdskrivare. Den närmare
4 000 km långa vägen över Nordatlanten finns inritad på
en fem meter lång pappersrulle i skrivaren. På rullen finns
därjämte i förstorad skala terminalområdena vid Gander
och Prestwick, dvs. de sista 200 km av resrouten. I sidled
är skalan 2 km per cm för terminalområdena och för
resrouten bättre än 30 km per cm. På resrouten kan i särskild
färg införas latitud- och longitudnätet jämte bäring till de
större flyghamnarna.
I flygplanet användes samma utrustning för Dectra- som
för Decca-navigering. Utrustningen väger endast en halv
gång så mycket som en ordinär Decca-mottagare.
Systemet förutses bli föga känsligt för åskväder och
liknande störningar, genom att navigering i närheten av
slutstationerna endast är beroende av det närmast liggande
stationsparets sändning (Interavia 1956 s. 205). Sten Joste
Andras erfarenheter
Paration och aldrin mot kålbladstekeln. Av försök,
utförda under 1955, framgår att DDT-pyrenon- och
hexa-klorpreparat är utan effekt på kålbladstekeln. Med
paration och aldrin har däremot goda resultat uppnåtts vid
laboratorieprov. Det förra är emellertid besvärligt att
hantera på grund av dess stora giftighet. Det är därför av
stort intresse att få fram fullt effektiva preparat som kan
användas utan förgiftningsrisk. Närmast till hands ligger
då provning av ofarligare organiska fosforföreningar,
såsom malation och diazinon.
Aldrin är betydligt mindre giftigt än paration och anses
vara ofarligt för varmblodiga djur i form av
färdigblandad besprutningsvätska eller puder med relativt liten halt
effektivt ämne, t.ex. 3 °/o i puder. Mera koncentrerade
preparat måste hanteras med försiktighet särskilt som aldrin
liksom paration lär kunna absorberas genom huden. Aldrin
bör vidare inte användas på växter som besöks av bin och
humlor. Det bör provas ytterligare under mer fältmässiga
betingelser innan det kan rekommenderas för bekämpning
av kålbladstekeln (A Borg i Växtskyddsnotiser dec. 1955
s. 87—90). SHl
Plasters elektrostatiska laddning. Man har hittills
vanligen ansett att den elektrostatiska laddningen hos plaster
befinner sig på dessas yta. Med denna förutsättning kan
man emellertid inte förklara varför avladdningsmedel ofta
är fullständigt ineffektiva. Det är emellertid mycket som
tyder på att plaster får rumsladdning och inte bara
ytladd-ning.
Enligt den nuvarande teorin för det fasta tillståndet
fordras för termodynamisk jämvikt i ett system, bestående av
en isolator i kontakt med en metall, att elektroner
passerar antingen till eller från isolatorn. Både denna och
metallen får därför en elektrostatisk laddning, som
diffunderar in i isolatorn och stannar i denna som en
rumsladdning, medan den blir en ytladdning på metallen därför att
denna är ledande. Uppladdningens storlek växer snabbt
med stigande temperatur, och den kan därför bli
betydande vid tillverkning av plastdetaljer i metallformar.
Plastens laddning begränsas genom att de vandrande
elektronerna måste passera genom ett elektriskt fält vars
styrka växer med uppladdningen. Av samma anledning blir
denna störst på plastens yta och avtar mot dess inre.
Plastytan får både positiv och negativ laddning, men den ena
av dem överväger. Denna har visat sig vara negativ för
hård polyvinylklorid, polystyren, polyeten och Teflon,
samt positiv för mjuk polyester, cellulosaacetat, Saran,
mjukad polyvinylklorid, fenolformaldehydplast, polytri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
