Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 30 oktober 1956 - Andras erfarenheter - Plasters elektrostatiska laddning, av SHl - Spänningsglödgning av svetsar med högfrekvens, av FÖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
932 TEKNISK TIDSKRIFT
fluormonokloreten, polymetylmetakrylat,
cellulosaacetat-butyrat, nylon och glasfiberarmerad polyester.
Om man utgår från antagandet att polymerer, som är
goda isolatorer, får rumsladdning vid kontakt med
metaller kan man förstå varför plastföremål kan behålla en
elektrostatisk laddning under lång tid efter tillverkningen.
På grund av materialets stora resistivitet kan nämligen
laddningsbärarna endast mycket långsamt diffundera mot
ytan och neutraliseras. Vidare blir det begripligt varför
radioisotoper är ineffektiva som avladdningsmedel och
varför införande av metallpulver i plasten inte minskar dess
uppladdning.
Anbringas ett avladdningsmedel på en polymers yta,
försvinner dennas laddning visserligen temporärt, men den
återkommer när avladdningsmedlet tas bort genom att den
kvarvarande rumsladdningen vandrar mot ytan. De flesta
avladdningsmedlen verkar nämligen genom ökning av
ytans vattenhalt. Då piaster med stor resistivitet vanligen
är hydrofoba, stannar vattnet emellertid på ytan, och
rumsladdningen påverkas inte. Torkas avladdningsmedlet
bort, kan plastens laddning ökas.
För att man skall uppnå en effektiv avladdning fordras
att ett material tränger in i plasten och gör denna ledande
utan att försämra dess egenskaper. En liknande effekt bör
man kunna uppnå genom att göra ett ytskikt ledande,
eftersom största delen av laddningen finns nära ytan. Fordras
att plasten skall ha stor resistivitet, måste dess
elektrostatiska laddning accepteras som en oundviklig olägenhet. Det
är emellertid tänkbart att man kan minska den genom
att vid tillverkningen placera ett icke-metalliskt material i
formen mellan plast och metall (S M Skinner, J Gaynor &
G W Sohl i Modern Plastics febr. 1956 s. 127—136). SHl
Spänningsglödgning av svetsar med högfrekvens. För
ett antal år sedan spänningsglödgades svetsar i allmänhet
endast om härdningszonen längs svetsen ej kunde
förebyggas genom förvärmning eller långsam svetsning. Enligt
erfarenhet orsakade krympspänningar vid avkylning ofta
sprickbildning i härdningszonen. Särskilt vid dynamiska
påkänningar inverkar även de minsta krympsprickor
nedsättande på hållfastheten.
Genom val av lämpliga elektroder och lämplig
svetsström-styrka samt lämplig utformning av svetsen kan
krympsprickor förebyggas under svetsningen och närmaste tiden
därefter. Någon garanti för att stora krympspänningar ej
förekommer i svetsen finns ej, även om den är helt
sprickfri. Den enda metod som säkert avlägsnar alla
krympspänningar är glödgning i ugn till omkring 450°C
och långsam avkylning. Denna glödgning blir rätt dyrbar,
särskilt för större enheter, och kan ej utföras för fogar
som svetsas på montageplatsen. Glödgning med
gasbrännare eller elektrisk motståndsuppvärmning har ej gett så
goda resultat, och den senare metoden blir även dyrbar,
då elementtemperaturen måste vara mycket hög och
värmeförlusterna även blir stora.
Svårigheten vid högfrekvensglödgning av svetsar har
varit, att den fordrar en värmebeständig och mjuk isolerad
ledare, som lätt kan upplindas till en primärspole vars
form anpassar sig till svetsens och arbetsstyckets form.
Man har nu lyckats tillverka en kabel, som är mjuk och
så värmebeständig, att den kan användas för glödgning
upp till 650°C. Att använda vattenkylda ledare vid
spänningsglödgning är riskabelt, emedan ett ledarbrott med
åtföljande vattenbegjutning av arbetsstycket lätt kan orsaka
oreparerbara skador.
Den del av arbetsstycket som skall spänningsglödgas
värmeisoleras först med ett lager asbest, varefter kabeln
lägges på i spolform, fig. 1. För att minska
värmeförlusterna och värmesprånget mellan varmt och kallt material
i arbetsstycket värmeisolerar man även kring spolen samt
på motsatt sida av godset, fig. 2. För att säkerställa en
jämn värmefördelning i godset måste man välja en
lämplig frekvens på uppvärmningsströmmen. Vanlig
kraftnäts-frekvens kan användas för större godstjocklekar. För
rund-svetsar kan man välja följande frekvenser för
spänningsglödgning:
Glödgfrekvens Rundsvetsens Minsta lämpliga godstjocklek
diameter för stål vid glödgtemperaturen
450°C 650° C 920° C
kHz m mm mm mm
Fig. 1. Spänningsglödgning av 4,5 m långt svetsat rör; 800
mm diameter, 35 mm godstjocklek; 70 kW för 200 mm
glödgbredd och 600°C.
Fig. 2. Glödgning av 40 at ö tryckrör med 1 685 mm
ytterdiameter och 23 mm godstjocklek.
0,5 2—5 1 6 25
1 0,5 —3 3 4 17
2 0,25—3 2 3 12
4 0,12—1,5 1,5 2 9
10 0,02—0,15 0,8 1,25 6
Godstjockleken är bestämd med hänsyn till högsta
verkningsgrad. Effektförbrukningen är, beräknad på
järnsektionen och beroende på värmeisolationen, för 450°C 2—2,5
kW/dm2, för 650°C 3—4 kW/dm2 och för 920°C 4—5
kW/dm2. Glödgning vid 920°C måste ske med vattenkyld
kopparspole, övriga med luftkyld spole. Frekvensen 2 kHz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
