Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 30 oktober 1956 - Andras erfarenheter - Duktilt hafnium, av SHl - Böcker - Keeping pace with automation, av Bertil v. Alfthan - Handbuch der Sonderstahlkunde, bd 1 & 2, av CS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 oktober 1956
935
smältning. Härvid bryts de i bitar och smälts till 63 mm
göt med volframelektrod varefter götet används som
kon-sumerbar elektrod vid en omsmältning. Nyligen har man
emellertid börjat använda häftsvetsade paket av
kristall-stavar direkt som konsumerbara elektroder. De erhållna
göten är felfria. Genom dubbelsmältningen utjämnas alla
inhomogeniteter som kan finnas i kristallstavarna.
Kväve och syre löser sig i hafnium och minskar dess
duk-tilitet vid rumstemperatur. Gasernas verkan minskas
emellertid vid höjning av temperaturen varför metallen kan
varmbearbetas utan svårighet. Vid valsning kan ämnet
upphettas i elugn i argonatmosfär för att det skall oxideras
så litet som möjligt. Man kan emellertid också använda
kommersiella gas- eller oljeeldade ugnar, om dessa hålls
fria från glödskal och metallen skyddas mot lågorna.
Snabb och jämn upphettning kan uppnås i bly- eller
saltbad. Vanligen används kloridbad vilkas sammansättning
avpassas efter den temperatur som man önskar. Det smälta
saltet häftar vid metallen, minskar dennas oxidation och
tjänstgör som smörjmedel vid vissa bearbetningsmetoder,
t.ex. strängpressning.
Vid smidning måste man först bryta götets struktur som
ofta kan vara mycket grovkristallin. Härvid pressar man
ett 100 mm göt till 88 mm fyrkant vid 1 090°C;
reduktionen är ca 12 °/o. Sedan kan man uppnå 45 °/o reduktion
på en gång, om ämnets temperatur är rätt avpassad. Band
kan erhållas genom varmvalsning av ett 37 mm tjockt
plattämne som upphettats i 1 h till 930°C.
Stänger har tillverkats kommersiellt genom varmvalsning.
En 8 mm stång kan dras till tråd. Härvid sandblästras
den, beläggs elektrolytiskt med koppar och därefter med
tre inbrända kalkskikt. Dessa beläggningar tjänstgör som
smörjmedel vid dragningen som utförs i steg på 10—20 %>
reduktion med mellanglödgningar 10 min vid 760°C.
Vid strängpressning av hafnium har det mest svårlösta
problemet varit att finna ett smörjmedel som hindrar
hopskärning. Hittills har man enligt denna metod bara
tillverkat stänger och enkla profiler. Ämnen upphettade i
saltbad har med framgång strängpressats då saltet tycks
vara ett bra smörjmedel. Ett sådant bestående av
metalliskt bly dispergerat i en tung olja har också visat sig
tillfredsställande. En temperatur på mer än 980°C fordras.
Kallvalsat band och folium av hafnium har tillverkats.
Band kan lätt erhållas av ett varmvalsat, sandblästrat
eller betat ämne. Reduktionen bör inte överstiga 7 °/o per
stick, och den får inte överstiga 30 °/o utan
mellanglödg-ning. Hafniumfolier ned till 0,3 mm har gjorts i
fyrvalsverk; genom valsning i packe vid rumstemperatur har man
nått ned till 0,125 mm och i Sendzimir-valsverk till 0,1 mm.
Hafnium är svårare att bearbeta med skärande verktyg
än zirkonium och sliter skären mera. Båda metallerna har
benägenhet att fastna på verktyget, om en olämplig
bearbetningsteknik tillämpas. Spånet tänder sig lätt. Vid
svarvning måste man använda stor spån- och
släppnings-vinkel; matning och hastighet måste avpassas så att skäret
arbetar under det bearbetningshärdade ytskiktet som
vanligen inte är mer än 0,13 mm tjockt.
Vid ljusbågssvetsning fordrar hafnium större strömstyrka
än zirkonium. För 6 mm plåt använder man t.ex. 16 V
och 160—200 A beroende på önskat inträngningsdjup. Den
flytande metallens ytspänning tycks vara stor, och
smältan har benägenhet att bilda droppar om strömstyrkan är
för liten.
Hafnium med mer än 1,25 mm godstjocklek kan glödgas
i luft om man inte använder för lång tid eller för hög
temperatur. Bara ytan förorenas då. Hafniums resistens mot
oxidation är något större än zirkoniums. Vid mindre
godstjocklek bör man glödga i skyddsatmosfär eller vakuum.
Tid och temperatur vid glödgningen bestäms av den grad
av kallbearbetning som arbetsstycket utsatts för och av
dettas godstjocklek (J G Goodwin & W J Hurford i
Journal of Metals nov. 1955 s. 1162—1168). SHl
Böcker
Keeping paee with automation. Practical guides for
company executive. American Management Association,
New York 1956. 136 s. 3,75 $.
Denna bok innehåller uttalanden av femton ledande
amerikanska experter — till stor del företagsledare eller högre
funktionärer vid företag, vilka i praktiken sysslat med och
genomfört automatisering i större skala.
Innehållet är delat i tre huvudavsnitt, av vilka det första
behandlar automatiseringens grundläggande idéer, det
andra återger ett antal fall ur praktiken, och det tredje
representerar framtidsvyer.
De amerikanska experterna framhåller samstämmigt, att
den primitiva uppfattningen, enligt vilken "automation"
i huvudsak innebär att på maskiner överföra
arbetsoperationer, som tidigare utförts av människor, icke träffar
sakens kärna. Lika felaktig är den rätt allmänt spridda
oron för att automatisering just av nämnda anledning
skulle leda till massarbetslöshet. Vidare varnas för att
låta entusiasmen över denna "nya" företeelse
undanskymma plikten att hålla säkert fast vid
lönsamhetssynpunkterna.
Rätt allmänt betonas den omständigheten, att
automatiseringen är någonting vida mera än en rent teknisk
angelägenhet — den är "ett nytt sätt att tänka". Centralisering
i större skala kräver mycket betydande investeringar men
kanske ännu mera utbildning av människor för den mängd
av komplicerade och ansvarsfulla nya funktioner, som
uppstår. I allra högsta grad gäller detta
företagsledningarna, vilka har att bära den tyngsta bördan och det tyngsta
ansvaret.
Två saker är särskilt typiska för automatiseringen. Det
gäller att träna upp en nästan ofelbar förmåga att
ideligen fatta riktiga beslut inom en ringa bråkdel av den
tid, som står till förfogande vid den traditionella
företagsledningen. Misstag kan bli katastrofala och
ödeläggande. För att kunna åstadkomma denna skicklighet måste
för det andra en snart sagt oändlig mängd av inverkande
faktorer och deras inbördes sammanhang kunna skaffas
fram oerhört hastigt, sorteras och överblickas. Det gäller
med andra ord ofta att automatisera datasamling och
databehandling i kanske ännu grad än själva
produktionsprocessen.
Vid sidan av välbehövliga reservationer och varningar
framlyser dock i de flesta uttalandena en optimistisk syn
på automatiseringens stora möjligheter att vid rätt
till-lämpning kraftigt bidra till näringslivets utveckling.
Bertil v. Alfthan
Handbuch der Sonderstahlkunde, bd 1 & 2, 3 :e uppl.,
av Eduard Houdremont. Springer, Berlin 1956. 1 538 s.,
1 297 fig., 294 tab. 220 DM.
Houdremonts standardverk om specialstål, där ordet
"special" bör fattas i vidast möjliga bemärkelse, har
utkommit i sin tredje reviderade och med ca 50 %> utökade
upplaga. De bägge tidigare upplagorna, utkomna 1935 Och
1943, är allmänt kända bland stålmetallurger och
-fors-kare.
Den snabba utvecklingen på stålområdet efter 1943 har
nu gjort en grundlig omarbetning och komplettering
nödvändig. Förf. har härvid haft aktiv medverkan från en
rad kända tyska metallurger och laboratoriemän samt även
haft tillgång till de tyska stålverkens omfattande
forskningsresultat. Verkets värde ökar inte minst genom att
förf. citerar och kritiskt granskar den på senare tid
lavinartat växande litteraturen på området i fråga. Utan dylika
samlande verk har den praktiskt verksamma ingenjören
för närvarande svårt att allsidigt följa facklitteraturen.
Förf. har vid innehållets ordnande bibehållit den tidigare
valda principen att efter definition av begreppet
"Sonder-stahl", dvs. specialstål på grund av sammansättning, fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
