Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 6 november 1956 - Andras erfarenheter - Kornkoncentration vid sedimentationsanalys, av Wll - Snabb ythärdning, av SHl - Böcker - Fysik för realgymnasiet, bd 1, av Wll - Demographic trends in Western Europe 1951—1971, av Bertil v. Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
962
TEKNISK TIDSKRIFT
där r är partikelradien och k en konstant. För den totala
kornvolymen V i den ursprungliga suspensionen får man
00
V = jr* g (r]dr (2)
o
varur konstanten C, som är ett mått på koncentrationen,
kan bestämmas.
För en partikel med radien R kan man beräkna
förhållandet / mellan kollisionstid och sedimentationstid ur
ut-trvcket
R
f=~JrC j g(r)(R + rYdr (3)
o
Ett villkor för att inte sedimentationen skall störas för
mycket av kollisionerna är att / inte får ett för högt värde.
Vilket värde på / som kan tolereras är dock ännu inte
klarlagt (Walter Reid i Industrial & Engineering
Che-mistry aug. 1955 s. 1541—1544). Wll
Snabb ythärdning. Det har på senare tid blivit
uppenbart att ythärdning genom snabb upphettning av ett tunt
ytskikt är en mera ekonomisk metod för värmebehandling
av vissa maskindelar, t.ex. kugghjul, än genomhärdning
eller sätthärdning. Man behandlar då ståldelarna i
maskiner som automatiskt reglerar yttemperaturen och sköter
om kylningen, varigenom härdningen går snabbt och
säkert och fordrar liten arbetskraft.
Antingen induktionsupphettning eller snabb upphettning
med gas används. Båda metoderna har fördelar och
begränsad användbarhet. Med induktionsupphettning kan
man åstadkomma att det härdade skiktet blir mycket tunt,
men utom för mycket tunnväggiga arbetsstycken kan man
uppnå ungefär samma praktiska resultat med
flamhärd-ning fastän denna ger ett tjockare härdat ytskikt. En
gemensam fordran för båda processerna är att
värmetillförseln måste vara större än värmeavgången från ytan till
arbetsstyckets inre delar. Härigenom uppstår en
tempera-turgradient, och ju brantare denna är, desto tunnare blir
det härdade ytskiktet.
Vid induktionsupphettning alstras värmet under stålytan,
och den hastighet varmed detta sker är utomordentligt
stor. Den värmeeffekt som tillförs ytskiktet beror på
strömtätheten och frekvensen, ökas den förra, medan den
senare är konstant, växer tillförd värmeeffekt,
temperatur-gradienten blir brantare och det härdade skiktet
tunnare, eftersom man vanligen upphettar till en bestämd
yttemperatur. ökas frekvensen vid konstant strömtäthet, blir
ytskiktet tunnare. Minsta skikttjocklek vid 9,6 kHz är ca
1 mm.
Används jordgas eller stadsgas för upphettning, kan man
inte ythärda med vanliga brännare av metall. Dessa ger
nämligen inte tillräckligt snabb värmetillförsel, men det
gör keramiska brännare. De har en liten brännkammare i
vilken gasen förbränns fullständigt och slungas från
brännaren mot arbetsstycket med en hastighet på upp till 420
m/s. Dessutom sänder brännaren ut stark strålning.
Härigenom blir värmetillförseln så snabb att man kan erhålla
härdade ytskikt med ned till ca 3 mm tjocklek.
Med acetylen-syrgaslåga kan man uppnå snabbare
värmetillförsel än med stadsgas och keramisk brännare. En
ace-tylen-syrgaslågas temperatur är nämligen ca 3 300°C.
Me-tallbrännare av vanlig typ kan användas, och man
kommer ned till en skikttjocklek på ca 1,5 mm.
Enligt en undersökning vid Battelle Memorial Institute
medför en ökning av det härdade ytskiktets tjocklek till
5,5 mm inte påtaglig distorsion hos arbetsstycket. Vid lika
stor tjocklek hos ytskiktet är det ingen skillnad mellan
induktions- och flamhärdade delars mekaniska
egenskaper, t.ex. utmattningshållfasthet. Mycket tunna ytskikt
tycks inte vara bättre än tjockare. Vid mindre än 3,3 mm
tjocklek får man vid hårdhetsmätning stor spridning av
värdena, vilket antagligen beror på närvaro av ferrit i
tunna härdade skikt.
Vid framställning av ett tjockt ytskikt blir detta i
allmänhet grovkornigare vid flamhärdning än vid
induk-tionshärdning. Kornstorleken tycks dock inte ha
nämnvärd inverkan på materialets mekaniska egenskaper.
Kugghjul, härdade enligt de båda metoderna och provade under
samma betingelser har visat praktiskt taget lika stor
utmattningshållfasthet hos ytskiktet.
Tekniskt sett torde alltså induktions- och flamhärdning
vara likvärdiga och valet av metod bestäms därför av
ekonomiska hänsyn. Härvid är de viktigaste faktorerna
kostnaden för utrustningen, värmet och arbetet samt metodens
anpassningsbarhet.
Enligt utredningen vid Battelle Memorial Institute är
investeringen för en flamhärdningsutrustning 50—80 °/o av
en för induktionshärdning. Inom dessa gränser bestäms
kostnaden av hur fullständig automatiseringen görs. Då
utrustningar med gas-luftupphettning vanligen är
halvautomatiska, medan de med acetylen-syrgas- och
induktionsupphettning är helautomatiska är de förra oftast billigast
men fordrar kunnigare och därmed dyrare betjäning.
Värmekostnaden blir minst vid gas-luft-upphettning och
störst vid induktionsupphettning. Skillnadernas storlek
beror givetvis på lokala omständigheter. Då brännarna vid
flamhärdning inte behöver placeras lika exakt som
spolarna vid induktionshärdning torde den förra metoden vara
något mer anpassningsbar än den senare (W S Hyler &
H J Grover i Materials & Methods aug. 1955 s. 103—105).
SHI
Böcker
Fysik för realgymnasiet, bd 1. Mekanik för RI4 och
RI3, av Göran Beskow. Svenska Bokförlaget Bonniers,
Stockholm 1955. 74 s., 44 fig. 4 kr.
Denna lärobok i mekanik är mycket väl genomarbetad
och innehåller inte sådana fel, som tyvärr har blivit
ganska vanliga i läroböcker i fysik. Enheter i olika
måttsystem används omväxlande, men de hålls isär på ett
klart och redigt sätt. Framställningen är lättläst och
kompletteras med ett stort antal fotnoter, som närmare
utvecklar vissa detaljer, förklarar ovanliga ord eller
innehåller historiska upplysningar. De använda beteckningarna
överensstämmer i stort sett med svensk standard; som
beteckning för tyngd används emellertid P, vilken bokstav
bör reserveras för effekt. Timme och sekund har
förkortats tim. och sek.; det vore dock önskvärt att även
gymnasisterna från början vande sig vid de internationella
beteckningarna h och s.
I anslutning till olika fysikaliska lagar finns väl valda
tekniska tillämpningar angivna, vilket bidrar att göra
denna bok till en trevlig och värdefull lärobok. Wll
Demographic trends in Western Europé 1951—1971.
OEEC, Paris 1956. 155 s. 450 fr.
Denna broschyr utgör en statistisk sammanställning,
utarbetad av OEEC på grundvalen av uppgifter, vilka
erhållits från femton länder som svar på ett utsänt
frågeformulär. Ändamålet har varit att få fram en statistisk bild
av befolkningssituationen och den sannolika utvecklingen
i dessa länder. De ifrågavarande 15 länderna är: Österrike,
Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Italien,
Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Sverige,
Schweiz, Storbritannien och Västtyskland.
Utredningen omfattar födelser, dödlighet samt in- och
utvandring. På denna grundval beräknas
befolkningsmängden under olika tidsavsnitt, och dess fördelning efter kön
och åldersklasser. Varje åldersklass omfattar fem år, och
de tre huvudkategorierna unga, arbetsföra och gamla har
särskilt beaktats. Framtidsprognoserna är i de flesta fall
uppdelade i optimistiska, pessimistiska och genomsnittliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
