- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
972

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 13 november 1956 - Plastråvaror och plastframställning, av Olof Sundén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

972

TEKNISK TIDSKRIFT

Tabell 2. Råvaror och basprodukter för konstitutiva organiska material

framgår av tabell 2, inta en allt starkare
ställning som den dominerande primära råvaran för
alla dessa kemikalier. Trots detta tas dock ej ens
1 % av världens petroleumproduktion i
användning för kemikalier.

Anmärkningsvärt nog är emellertid de lätta
kolvätena, metan, etan, propån och butan, vilka
erhålls ur naturgas och raffinaderigas, de
viktigaste råvarorna, medan de även i vårt land
tillgängliga tyngre oljefraktionerna endast
undantagsvis tjänar som råvara, åtminstone i
föregångslandet USA. Detta sammanhänger
generellt med att vid de krackningsprocesser, som
används, de tyngre oljefraktionerna genomgående
ger för processen och katalysatorerna
besvärande tjär- och koksbildningar. Tyngre
oljefraktioner används som råvara i huvudsak vid
framställning av syntesgas för ammoniak och
metanol genom partiell förbränning ofta med
syre-anrikad luft i länder som saknar naturgas.

Bensen och xylen tillverkas däremot av lättare
petroleumoljor i USA genom aromatiserande
krackning men fås ännu så länge i Europa i
tillräcklig mängd som biprodukter från
koksverken. Naftalen för ftalsyratillverkningen är
uteslutande en koksverksbiprodukt.

Naturgas, dvs. metan, utgör den naturliga
råvaran för cyanväte, varvid metanen omsätts med
ammoniak vid hög temperatur, oftast
åstadkommen genom partiell förbränning, men man kan
erhålla denna produkt även av koloxid, t.ex.
kar-bidugnsgas, och ammoniak. Att plastindustrins
behov av klorväte täcks med koksalt som råvara
ofta över elektrolysklor och att ättiksyra
framställs ur etanol behöver här knappast mer än
nämnas.

I olika länder kan man som bekant räkna med
helt olika priser på petroleum- och
kolprodukter. Följande sammanställning ger en bild av
kostnaden för olika råvaror 1956 räknat i öre
per 10 Mcal, som torde vara den lämpligaste
ekonomiska jämförelsegrunden i detta
sammanhang.

USA Tyskland Sverige

Råolja ....................... 9 10 10

Naturgas och raffinaderigas ... 2 15 —

Kol .......................... 3 9 15

Oljan är tydligen en i olika länder ekonomiskt
ganska likvärdig råvara, medan kol och därmed
koks är betydligt billigare i USA och genom de
kolproducerande ländernas prispolitik särskilt
dyr i ett land som Sverige.Naturgas kan ju ej
fraktas internationellt och får därför lokalt ett
enastående lågt och gynnsamt pris, och det är i stor
utsträckning på denna billiga råvara jämte
raffinaderigas, som man i USA bygger upp
produktionen av de konstitutiva organiska materialen,
även om alla kemikalietillverkare inte kan
tillgodoräkna sig så lågt pris som det i tabellen
angivna.

Karbid

Vid sidan av petroleum-naturgas avtecknar sig
egentligen endast två självständiga råvaror för
dagens plastprodukter, nämligen alkohol från
cellulosaindustrin och acetylen från koks och
kalk. Skiffer, torv och trä försvinner helt i den
stora helhetsbilden.

Karbidtillverkningen saknar den kontinuerliga
processens möjligheter till rationalisering och
passar sålunda svårligen in i den kedja av kon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 5 23:25:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0992.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free