- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
980

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 13 november 1956 - En industris instrumentavdelning, av Gustav V Rosenqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

980

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 6. Kymmene cellulosafabriks
instrumentverkstad.

Utvecklingen inom träförädlingsindustrin i
Finland synes följa strävandena i USA och Kanada
att i huvudsak göra sig oberoende av
försäljarnas icke alltid så billiga hjälp.

Instrumentpersonalens

inplacering i organisationen

Några regler för instrumentingenjörens
inplacering i ett företags organisation kan icke ges.
Hans arbete är till sin natur självständigt, men
samtidigt bör det utföras i mycket intim
samverkan med produktionsavdelningarna. Oftast
placeras han direkt under tekniske ledaren, men
det förekommer också att han — åtminstone till
en början — inordnas under någon annan
avdelning, t.ex. reparationsverkstaden, planerings-,
ång- eller elavdelningen. Detta beror på
utvecklingens gång, personernas kvalifikationer och på
arten av de uppgifter, som tilldelats
instrumentingenjören utöver de rent instrumentella.

Tidigare nämndes, att omkring hälften av
instrumentmekanikerna sysslar med servisarbete.
Vikten av en intim kontakt med driften
betonades också. Det förefaller därför
ändamålsenligast, att varje fabrik har en eller ett par
instrumentmekaniker samt vid behov en egen
instrumentarbetsledare, vilka tillsammans motsvarar
minimiarbetskraftsbehovet inom denna fabrik.
De kan då i detalj lära känna sitt distrikt, dess
driftpersonal, maskineri och instrument samt
också dess driftsvårigheter.

Sina reparationsuppgifter samt de enklare
installationsuppdragen (manometrar o.d.) bör

denna fältarbetsgrupp kunna ta emot direkt av
fabriken i fråga, men för den tekniska
sakkunskapen i utförandet av uppdragen ansvarar
instrumentingenjören eller av honom utsedd
person. Han ansvarar också för de egentliga
nyinstallationernas utförande samt
servisprogrammets genomförande.

Den centrala instrumentverkstaden, bestående
av en arbetsledare och den tidigare behandlade
stamgruppen instrumentmekaniker, sorterar
givetvis direkt under instrumentingenjören. Av
denna grupp får fältarbetarna hjälp vid mera
krävande uppgifter.

Då större nyinstallationer kommer i fråga, tas
arbetskraften från centralverkstaden. Nya
fältarbetare samt vikarier för fältarbetarna tas
också vid behov härifrån.

Viktigast för att uppnå framgång i
verksamheten är att alla inom instrumentavdelningen
alltid minns, att de finns till för att hjälpa
driftpersonalen och främja produktionen.
Instrumentpersonalens tålamod och samarbetsvilja
ställs, i synnerhet när instrumenteringen är ny,
ibland på prov i detta avseende. Instrumenten
visar nämligen ofta vid driftstörningar
följderna av dessa innan driftpersonalen märkt övriga
symptom. Då beskylls instrumenten för
felvisning och först när detta motbevisats genom
kon-trollkalibrering börjar driftpersonalen söka fel
på annat håll. Relativt snabbt lär sig dock
driftpersonalen att lita på instrumenten, om de är
välskötta, och sålunda uppnås ett förtroendefullt
samarbete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 5 23:25:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/1000.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free