Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 13 november 1956 - Nya metoder - Besparing av gas vid argonbågsvetsning, av SHl - Kemisk polering av zink, av SHl - Debitering av skenbar effekt, av FÖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
986
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Sammansättning hos polerbud för zink vid 2 min
doppningstid.
Enligt uppgift kan man spara upp till 75 °/o argon;
värmet utnyttjas bättre, och svetsen svalnar långsammare
genom att klockan reflekterar det utstrålade värmet
(Schweisstechnik, Berlin okt. 1955 s. 314; ref. i EPA
Tech-nical Digest No. 718). SHl
Kemisk polering av zink. Då zink är en relativt
reaktiv metall, är problemet vid dess kemiska polering inte
att finna ett reagens som angriper dess yta utan i stället
att finna ett sätt att utföra poleringen så att ytan förblir
blank sedan arbetsstycket tagits ur badet. Det anodiska
ytskikt, som bildas vid poleringen, måste ha god
vidhäftning och vara tätt. vanligen också tunt.
Polerbadet skall innehålla en syra i lämplig
koncentration och ett starkt oxidationsmedel. Vid elektrolytisk
polering ersätts det senare av den yttre strömkretsen. Badets
sammansättning är kritisk därför att ytskiktets tjocklek
måste hållas nästan konstant under poleringen. Som
oxidationsmedel för zink används mest kromsyra och
salpetersyra.
Det enklaste polerbadet är koncentrerad salpetersyra,
men det har flera nackdelar. Det har nämligen
benägenhet att ge punktangrepp, mycket värme utvecklas, och
oxidskiktet är föga stabilt varigenom metallytan lätt blir
missfärgad. För att undvika dessa olägenheter har man
försökt med utspädning av syran med lika volym vatten
för att minska värmeutvecklingen, kylning av badet till
0°C och med omväxlande polering och sköljning. Ingen
av dessa metoder ger dock fullt tillfredsställande resultat.
Kromsyra har kombinerats med andra syror i polerbad:
Cr03 Na2Cr207 II2S04 CH3COOH Na2S04
g g ml ml g
HCl
ml
h2O
ml
220 — 2,5 1,5 – — 740
200 Ii—9 — — 900
160 - — — 20 — 500
160 — — — — 10—30 500
Dessa lösningar ger nytillverkade fullt tillfredsställande
resultat. De åldras dock snabbt vid användningen och vill
då ge ytbeläggningar av gulaktigt kromat som måste
avlägsnas med en 30 °/o vattenlösning av kromsyra eller 10 °/o
natriumhydroxidlösning. Missfärgning uppstår då ofta.
Ett bad, som även under användningen lär ge god
polering och ett mycket stabilt ytskikt, innehåller salpetersyra,
etanol och väteperoxid. Det ger också tunnare oxidskikt
än de nämnda kromsyrabaden. Etanolens funktion tycks
vara att moderera salpetersyrans verkan, medan
väteper-oxiden stabiliserar oxidskiktet.
Fastän åtskilliga blandningsförhållanden kan användas
(fig. 1) är det enklast att blanda lika volymer
koncentrerad salpetersyra, 30 °/o väteperoxid och etanol. Den
sistnämnda får härvid inte hällas i salpetersyran utan i stället
denna i etanolen. Man bör beakta att badet ger
smärtsamma brännsår vid kontakt med huden. Ny blandning måste
göras varje dag. För rent kadmium har man med
framgång använt ett bad av 2 volymer 30 %> väteperoxid, 2
volymer etanol och 1 volym salpetersyra.
Poleringen börjar några sekunder efter arbetsstyckets
nedsänkning men 2 min hålltid behövs för att största glans
skall erhållas vid rumstemperatur. Det erhållna ytskiktet
har visat sig skydda mot snabb oxidation vid upp till ca
350°C i luft eller en smälta av natrium- och kaliumnitrat
(J J Gilman & V J Decarlo i Journal of Metals maj 1956
s. 511—512). SHl
Debitering av skenbar effekt. För att fördela den
verkliga kostnaden för elkraftproduktion och distribution mer
rättvist mellan olika abonnenter har man i England börjat
debitera förbrukarna efter antal uttagna kVAh. En
abonnent som förbrukar elenergi med låg effektfaktor får då
automatiskt betala ett högre pris per kWh än den vars
förbrukning har hög effektfaktor. Tilläggstariffer för låg
effektfaktor blir då onödiga.
Några tillfredsställande trefas kVAh-mätare har hittills
ej funnits. En sådan mätare måste integrera summan av
strömspänningsprodukten i de tre fasledarna över tiden
om resultatet skall bli korrekt under alla snedbelastningar.
I en nykonstruerad brittisk mätare som fyller dessa
fordringar producerar kopplingen av
mellanströmtransforma-torerna A och likriktarna B, fig. 1, en likström som är
proportionell mot aritmetiska summan av fasströmmarna.
Denna ström magnetiserar Iransduktorn I) vars
sekundärlindning är kopplad till nätets huvudspänning över
spänningstransformatorn E och mätarverkets strömspole F.
Sekundärströmmen i transduktorn blir då en växelström
ined bestämt fasläge i förhållande till spänningen.
Växelströmmen är proportionell mot den likriktade
summaströmmen i primärlindningen. Om mätverkets
spänningsspole G kopplas till nätets huvudspänning mäter
mätver-ket den skenbara effekten.
Även om nätet är snedbelastat och nätspänningen varierar
upp till ± 10 °/o förblir dock huvudspänningarna praktiskt
Fig. 1. kVAh-mätare; A är mellanströmtransformatorer, B
trefas likriktare, C spänningsberoende motstånd, D
trans-duktor,E mellanspänningstransf ormator, F mätarens
ström-spole, G mätarens spänningsspole och H synkronmotor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
