Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 27 november 1956 - Bostadsbyggande i Sverige 1956—1965, av Einar Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 november 1956
1037
Bostadsbyggande i Sverige
1956—1965
Förste aktuarie Einar Eriksson, Stockholm
333.32(485)
På uppdrag av 1955 års långtidsutredning har
Bostadsstyrelsen i en promemoria "Bostadsbyggnadsbehovet under
åren 1956—65" framlagt vissa synpunkter på
bostadsproduktionens önskvärda utveckling.
Behov
En stor del av promemorian har ägnats åt att beräkna
bostadsbyggnadsbehovet i antal lägenheter under 1956—1965.
Detta behov betingas dels av en ökning av antalet
hushåll, dels av behovet av att ersätta uttjänta bostäder.
Antalet hushåll beräknas öka i tätorterna men minska på
landsbygden, ökningen av hushållsantalet i städerna har
beräknats med utgångspunkt från en
folkmängdsfram-skridning. ökningen av hushållsantalet i övriga tätorter
har grovt uppskattats med ledning av antagandet att de
skall expandera i ungefär samma takt som städerna. Man
har fått lov att bygga beräkningarna på en rad antaganden
om den nuvarande bostadssituationen eftersom varken
bostadsbeståndets storlek eller fördelning på olika grupper
av konsumenter är känd med någon större grad av
säkerhet. Antaganden har också måst göras om den framtida
utvecklingen av dödlighet, inrikes och utrikes utflyttning,
civilståndsfördelningen och bostadsefterfrågan hos olika
kategorier av befolkningen. Beräkningarna är därför
behäftade med stora osäkerhetsmarginaler, ökningen av
hushållsantalet i tätorterna under hela tioårsperioden
uppskattas till 405 000.
I den beräknade ökningen av hushållsantalet har
inbegripits, att bostadsbristen i betydelsen underskott i totala
antalet lägenheter skall ha avskaffats till 1965. För en
normal bostadsmarknad krävs emellertid därjämte en
lägenhetsreserv. För uppbyggandet av en sådan reserv
uppgående till 2 °/o av bostadsbeståndet i tätorterna beräknas åtgå
45 000 lägenheter. Den erforderliga nettoökningen av
lägenhetsantalet i tätorterna uppgår sålunda till 450 000.
Storleken av den erforderliga ersättningsproduktionen
beror på i vilken utsträckning planmässig sanering av äldre
bebyggelse skall äga rum. Styrelsen skiljer mellan
saneringsbehov på lång sikt och dagsaktuell sanering. Endast
den senare, dvs. sådan sanering som syftar att hindra en
olämplig utspridning av flerfamiljshusbebyggelsen i
tätorterna, anses kunna äga rum under 1956—1965.
Saneringsbehoven på längre sikt, varmed avses
rekonstruktionen av vissa tätorters centrala delar av byggnads- och
stadsplanetekniska skäl, anses icke till någon del kunna bli
tillgodosedda före 1965. Under dessa förutsättningar
uppskattas avgången och ersättningsproduktionen i tätorterna
under tioårsperioden till 100 000 lägenheter.
På den egentliga landsbygden behöver lägenhetsbeståndet
icke utökas. Bostadsfrågan för landsbygden är därför helt
en fråga om ersättning av äldre, undermåliga eller
fel-lokaliserade bostäder. Det är emellertid angeläget att
bostadsstandarden på landsbygden höjes. Om det skall vara
möjligt att inom rimlig tid uppnå en standard som är
jämförbar med tätorternas, måste nybyggnadsverksamheten
på landsbygden ökas väsentligt. Omkring 100 000 nya
lägenheter bör färdigställas under 1956—1965.
Summeras de beräknade bostadsbyggnadsbehoven för
ökningen av det erforderliga lägenhetsantalet och
ersättningen för avgång (inklusive planmässig sanering) för
tätorterna med behovet för landsbygden får man för riket
ett nybyggnadsbehov 1956—1965 av 650 000 lägenheter.
Eftersom inget utrymme före år 1956 har beräknats för
den på lång sikt erforderliga saneringen av tätorterna
måste uppskattningen betecknas som ett minimum. En
större bostadsproduktion bör tillåtas, om så befinnes
möjligt. Det anses nödvändigt att man allvarligt eftersträvar
att snarast öka årsproduktionen till 65 000 lägenheter.
Möjlig utveckling 1956—1960
Efter att ha redogjort för bostadsbyggnadsbehoven
redovisar styrelsen synpunkter på bostadsbyggandets möjliga
och önskvärda utveckling under de närmaste fem åren,
1956—1960. Inledningsvis varnar styrelsen för ryckighet i
regleringen av bostadsbyggandet. En dylik ryckighet skulle
höja byggnadskostnaderna och bör därför undvikas.
Färdigställandet av lägenheter under 1956 och 1957 är till
stor del bestämt av den redan påbörjade produktionen.
Antalet lägenheter i påbörjade hus uppgick under 1955
till 59 000. Det totala påbörjandet under 1956 kan ännu
icke med säkerhet förutses. Om de gällande ramarna för
lån- och tillståndsgivningen vidgas något under hösten
1956, anses det icke uteslutet att antalet påbörjade
lägenheter under 1956 kan bli lika stort som 1955. Även om så
icke sker anses det emellertid vara möjligt att skapa
förutsättningar för en ökning i sådan takt att ett påbörjande
av 65 000 lägenheter kan uppnås 1958. Antalet 65 000
lägenheter föreslås som riktpunkt för påbörjandet även under
1959 och 1960. En ytterligare stegring under dessa år
kunde visserligen synas motiverad med hänsyn till de
redovisade behoven. Det anses emellertid lämpligt att
tillsvidare räkna med en stabilisering på nivån 65 000
lägenheter, innan försök eventuellt göres att öka produktionen
ytterligare. Ett genomförande av det förordade
programmet skulle innebära att antalet lägenheter i påbörjade
bostadshus 1956—1960 skulle uppgå till i genomsnitt 62 000
-—63 000. Det genomsnittliga antalet inflyttningsfärdiga
lägenheter skulle bli något tusental mindre.
Hustyper, lägenhetstyper
Vissa beräkningar av investeringskostnaderna för
nyproduktionen har gjorts. Till grund för dessa har lagts
antaganden om produktionens fördelning på hustyper och
lägenhetstyper. En ökning av småhusproduktionen måste
anses önskvärd och Bostadsstyrelsen räknar med att en
sådan skall komma till stånd. Styrelsen förklarar sig även
fortsättningsvis vilja verka härför men anser sig sakna
tillräckliga möjligheter att påverka utvecklingen.
Investeringskostnaderna beräknas under förutsättning att
andelen lägenheter i enfamiljs- och tvåfamiljshus skall
kunna ökas från 27 °/o av antalet lägenheter i 1954 och
1955 påbörjade hus till ca 38 °/o av antalet lägenheter i
1960 påbörjade hus.
Då bostadsbeståndet förnyas långsamt, skulle en kraftig
omläggning av produktionsinriktningen behövas, om
någon väsentlig förändring av bostadsbeståndets fördelning
på lägenhetstyper skulle genomföras. Även om en sådan
omläggning stimuleras på olika sätt kan man dock icke
räkna med en radikal ändring inom loppet av ett par
år. En successiv förskjutning mot större lägenheter är
dock möjlig. Redan en vidgning av andelen småhus bör
innebära en ökning av andelen stora lägenheter i
totalproduktionen. I uppskattningen av
investeringskostnaderna räknas dessutom med en ökning av andelen stora
lägenheter i flerfamiljshusen. I totalproduktionen förutsätts
antalet lägenheter om minst tre rum och kök öka från
43 %> år 1954 till ca 63 °/o omkring år 1960.
Investeringskostnader
ökningen i investeringskostnaderna till följd av en
produktionsökning från nuvarande nivå (57 000—59 000
färdiga lägenheter årligen) till 65 000 lägenheter årligen och
en samtidig förändring i bostadsbyggandets fördelning på
hustyper och lägenhetstyper uppskattas till 20—25 °/o,
vilket fördelat på fem år blir 4—5 % per år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
