Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1956 - Ståls väteförsprödning vid elektrolytisk metallbeläggning, av Uno Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 november 1956
1051
Ståls väteförsprödning
vid elektrolytisk metallbeläggning
Docent Uno Trägårdh, Stockholm
Atomärt väte kan vid rumstemperatur tas upp
av stål och utskiljas vid diskontinuiteter, t.ex.
slagginneslutningar inom stålet i form av
vätemolekyler vilka framkallar höga lokala
gastryck. Vid relativt låg vätekoncentration
förändras stålets mekaniska egenskaper varvid dess
sanna brottgräns minskas. Brott uppstår sålunda
vid dragprov efter mindre förlängning och
kon-traktion än i vätefritt material. Vid hög
vätekoncentration kan även blåsor uppstå på stålytan
tydande på inre sprickbildning.
Kontraktions-minskningen och förlängningsunderskottet vid
dragprov har använts för bedömning av
väteförsprödning1. Ett ej alltför starkt försprödat stål
kan oftast återfå sina ursprungliga mekaniska
egenskaper genom värmebehandling.
Ett ståls benägenhet för väteförsprödning beror
på bearbetningsgrad och sammansättning2-3.
Genom kallbearbetning ökas antalet dislokationer
vilket medför större vätekänslighet. I härdat
tillstånd är känsligheten betydligt större än i
mjuk-glödgat tillstånd. Hög kolhalt befordrar även
väteförsprödning. Austenitiska stål är mindre
känsliga än martensitiska.
Inom ytbehandlingstekniken spelar stålens
väteförsprödning en mycket viktig roll emedan
bildning av atomärt väte är praktiskt taget
ofrånkomlig vid såväl flera
rengöringsoperationer som den -elektrolytiska metallutfällningen.
På uppdrag av IVA:s Korrosionsnämnd har
gjorts en undersökning av katodisk avfettning,
betning och elektrolytisk utfällning av zink,
kadmium, koppar, tenn och silver. Härvid har
särskilt lagts vikt vid förbehandlingen och det
inflytande som vanligen förekommande
föroreningar, antingen härrörande från använda
kemikalier eller från stålet självt, utövar på stålets
väteupptagning. Undersökningen har även
omfattat värmebehandling och väteutdrivning och
lagring av vätesprött stål.
Försöksmetodik och material
Då väteförsprödat stål visar nedsatt duktilitet
har undersökningen baserats på bocktalsbestäm-
620.193.461.1 : 669.14
ningar dels i en Amsler fram- och
återbocknings-apparat med styrning dels genom enkelbockning
till bristning i en vid Battelle Memorial Institute
av C A Zapffe utarbetad apparatur benämnd "the
constant-rate single-bend test"5. I
Amsler-appa-raten bockades de ca 0,25 mm tjocka stålbanden
över backar med 2,5 mm krökningsradie varje
gång i 90° vinkel. Provbitarnas inspänning
motsvarade en dragspänning av 1 kp. För att
jämföra band med olika ursprungliga bockningstal
angavs som ett relativmått på sprödheten den
procentuella bocktalsförlusten, Bf, definierad som
förhållandet mellan differensen i bocktal före
och efter försprödningen och det ursprungliga
bocktalet.
När sprödheten blir mycket hög brister bandet
ofta under loppet av första bockningen.
Battelle-apparaten, fig. 1, kompletterar då mätningen på
så sätt att provet i denna med en hävarm bockas
omkring en axeltapp, diameter 3,2 mm, varvid
hävarmen med en synkronmotor drivs med låg
konstant hastighet (2,5° per s) över en i vinklar
från 0° till 180° graderad skala. När stålet
brister avläses bristningsvinkeln Bv.
I vissa fall bestämdes även den del av
vätemängden i försprödat stål, som kunde drivas ut i
vakuum vid 200°C. Den utgör icke totala
vätehalten utan endast den lättavdrivna delen, som i
detta fall är av intresse, emedan just upphett-
Bearbetning ocli utvidgning av föredrag vid Nordiska
Korrosionsmötet i Köpenhamn 6—8 maj 1954.
Fig. 1. Apparat för bestämning av bristningsvinkeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
