Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1956 - Nya metoder - Återvinning av glykol ur kylarvätska, av SHl - Metallbeläggning genom termisk sönderdelning, av SHl - Permanentmagneter av manganvismut, av SHl - Trådlastbil, av FÖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1062 TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Flytschema för återvinning av glykol ur
kylarvätska; T termometer, P manometer.
Återvinning av glykol ur kylarvätska. Etylenglykol
som antifrysmedel i bilmotorers kylarvätska har
nackdelen att glykolen under användningen oxideras till
aggressiva syror (glykolsyra, glyoxalsyra och oxalsyra).
Härigenom minskas nämligen de tillsatta inhibitorernas effekt,
och kylarvätska måste bytas relativt ofta för att kylaren
inte skall korrodera. Detta medför en kostnad som
emellertid skulle minskas avsevärt, om den använda glykolen
kunde återvinnas.
För närvarande är ingen kommersiell process för
utvinning av glykol ur kylarvätska i bruk, men i USA har man
utvecklat en metod enligt vilken 99,8 °/o av syrorna i
glykolen lär kunna avlägsnas. Den använda apparaten (fig. 1)
består av en blandare, i vilken syrorna neutraliseras med
natriumhydroxid, en lagerbehållare, en kontinuerlig
de-stillationskolonn, och två förlag. Destillationen sker i
vakuum; vätskenivån i kolonnens underdel regleras
automatiskt. De avgående ångorna passerar först en
kondensor, där de förvärmer tillflödet, och går sedan till en
kylare i vilken de kondenseras fullständigt.
Från den med natriumhydroxid neutraliserade råvaran
drivs först vatten av i kolonnen varvid man får oren
glykol som bottenprodukt. Denna tas sedan in som tillflöde
vid en ny destillation varvid ren glykol fås som destillat.
Om tillflödet håller 13—13 %> glykol, kan vattnet
avdestilleras med tillfredsställande hastighet vid 175 torr
tryck. På grund av glykolens låga ångtryck måste den
orena glykolen destilleras vid 40 torr, om ånga med 4,2
kp/cm2 övertryck används. Destillationshastigheten blir
större vid större övertryck, men temperaturen i vätskan
blir då så hög att oxidation och sönderdelning av glykolen
uppstår (M B Gläser & G Thodos i Chemical Engineering
Progress mars 1956 s. 94M—96M). SHl
Metallbeläggning genom termisk sönderdelning. Man
kan belägga metallytor med skyddsskikt av t.ex. nickel,
kobolt, volfram eller molybden genom att placera
arbetsstycket i en kammare, fylld med en gasformig
metallförening och en bärargas, varvid den förra gasen sönderdelas
genom upphettning av arbetsstycket. Denna process lär
kunna göras effektivare genom jonisering av gaserna, t.ex.
genom strålning från radioaktiva ämnen, och
åstadkommande av ett elektriskt fält med arbetsstycket som katod.
Härigenom slungas nämligen positivt laddade partiklar
med stor hastighet mot arbetsstycket, varvid
metallföreningen sönderfaller i metallkatjoner och negativt
laddade gasformiga sönderdelningsprodukter. Metalljonerna
avladdas vid arbetsstycket varigenom en fastsittande
metallbeläggning erhålls. Om anoden är 3 mm från katoden,
räcker en spänning på 1 kV.
Metoden kan användas för beläggning på stål, gjutjärn,
koppar, mässing, aluminium och magnesium. Den
temperatur till vilken arbetsstycket måste upphettas beror på
den gasformiga metallföreningens natur. Används karbo-
nylföreningar av volfram, nickel, krom eller järn, bör
temperaturen vara 160—220°C (Engineers’ Digest juli 1956
s. 269). SHl
Permanentmagneter av manganvismut. De
gynnsamma permanentmagnetiska egenskaperna hos
manganvismut har länge varit kända, men legeringen har inte kunnat
framställas med så stor renhet att den kunnat utnyttjas.
Man har emellertid nu utvecklat en metod enligt vilken
man kan framställa mycket rent manganvismutpulver av
vilket permanentmagneter kan tillverkas.
Mangan och vismut mals tillsammans till mycket liten
kornstorlek i helium. Det fina metallpulvret tar nämligen
eld i luft. Pulverblandningen smälts in i ett glaskärl, som
innehåller helium med lågt tryck, och upphettas till 270°C
under noggrann reglering av temperaturen. Härvid
reagerar metallerna med varandra, och man får ren
manganvismut som mals till pulver med kornstorleken ca 1
Vid tillverkningen av magneter används en plast som
bindemedel eller grundmassa i vilken metallkornen är
inbäddade, skilda från varandra. Då plasten är en isolator,
blir magneterna oledande. Magnetiseringen sker genom
orientering av legeringspartiklarna i ett starkt magnetfält
innan plasten stelnat (Engineers’ Digest sept. 1956 s. 362).
SHl
Trådlastbil. En amerikansk firma bygger en eldriven
lastbil som tar strömmen från en tvåpolig kontaktledning
med strömavtagare liknande dem som används på
trådbussar, fig. 1.
Bilen är även försedd med en kabel på en trumma så
att den kan köras utanför det område under
kontaktledningen som nås med strömavtagarna. I övrigt är bilen
utförd som en förbränningsmotordriven lastbil med
tipp-bart flak. En 550 V elektrisk drivmotor är placerad på
den plats som upptas av växellådan på en vanlig
diesel-driven bil. Ytterligare en 550 V motor driver utrustningen
för hydraulisk tippning, luftkompressor, servostyrning och
belysning.
De elektriska manöverapparaterna är placerade i en låda
till höger om föraren. En gränsströmbrytare hindrar
körning medan flaket tippas, och tryckströmbrytare skiljer
strömavtagarna i nedfällt läge från det elektriska systemet.
De första lastbilarna av denna typ användes vid ett
underjordiskt kalkbrott där de transporterar stenen upp till
krossen vid marknivån. Körsträckan är ca 1,6 km med
10 % stigning (Electrical Engineering 1956 h. 5. s. 485). FÖ
Fig. 1. Elektrisk lastbil för transport av schaktmassor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
