Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1956 - Nya metoder - Strålbäddsteknik, av SHl - Virus som insketsbekämpare, av SHl - Rörkoppling för höga tryck, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 november 1956
1063
Fig. 1.
Apparat för
strål-bäddsforsk-ning.
Strålbäddsteknik. Fina, fasta partiklar kan fluidiseras
i en gasström, men denna metod för åstadkommande av
god kontakt mellan en fast och gasformig fas kan inte
tillämpas för grövre fasta partiklar, särskilt om dessa har
jämn storlek. Vid National Research Council i Kanada har
man därför utarbetat ett nytt förfarande som kan kallas
strålbäddsteknik. Det har först tillämpats vid torkning av
vete med varmluft.
Processen utförs i ett cylindriskt kärl vars botten är en
kon med lämplig spetsvinkel (fig. 1). Kärlet är fyllt med
det fasta materialet. När luft blåses in genom könens spets
med en viss hastighet uppstår i det fasta materialet en
stråle av snabbt flytande, fasta partiklar som kommer från
kärlets botten och flyter ut vid dess topp. Härigenom
faller materialet kring strålen kontinuerligt nedåt med en
hastighet av ca 25 mm/s. I strålen sker en intim kontakt
mellan gasen och det fasta materialet, och ingen del av
detta undgår kontakt.
Vid användning av metoden för torkning av vete lär man
ha funnit att relativt hög lufttemperatur kan användas
utan att spannmålens malbarhet eller mjölets
bakningsför-måga försämras (Chemistry in Canada april 1955 s. 38;
ref. i EPA Technical Digest No. 657). SHl
Virus som insektsbekämpare. Medan man i många
laboratorier ivrigt sysslar med att framställa ämnen, som
kan användas för selektiv bekämpning av skadeinsekter,
har man på allt flera håll börjat att på allvar studera
biologisk bekämpning med t.ex. bakterier, protozoer, svampar
eller virus. Särskilt de sistnämnda har ägnats stort
intresse på senare tid.
Viruspreparat kan framställas t.ex. genom extraktion av
sjuka insekter med vatten. Den erhållna vätskan sprutas
sedan på de angripna växterna. Effekten blir störst när
in-sektpopulationen är tät, och den kan då bli mycket stor
därför att viruspartiklarna förökas och snabbt överförs
från sjuka insekter till friska. Kostnaden för virus kan i
många fall vara mycket liten. Vid svåra insektsangrepp
på t.ex. skog måste man för att nå resultat ofta behandla
mycket stora områden, och endast biologisk bekämpning
är då ekonomiskt möjlig. Vidare angriper virus i
allmänhet bara en insektsart (några få angriper flera
närbesläktade arter), och de skadar därför inte nyttiga insekter eller
djurlivet i övrigt.
Biologisk bekämpning kan kombineras med kemisk
varvid sjukdomsalstraren (patogenen) i vissa fall kan öka
insekticidens verkan. Då mikroorganismer är levande kan
de ibland planteras in och sedan fortplantas utan fortsatta
åtgärder från odlarens sida varigenom ett bestående skydd
mot en skadeinsekt kan erhållas.
Vid utnyttjaifde av biologisk bekämpning måste man
emellertid oftast noga avpassa den tidpunkt vid vilken
patogenen sprids. Sjukdomar verkar nämligen vanligen
långsammare än kemikalier och patogenerna måste därför
anbringas tillräckligt tidigt för att verka innan den skörd
man vill skydda blivit förstörd. Man måste kunna
bibehålla patogenernas virulens tills de bringats i kontakt med
insekten; i många fall är lämplig teknik härför utarbetad.
En olägenhet är svårigheten att producera vissa patogener
i stora kvantiteter eller till billigt pris. Vid vissa sjukdomar
sitter de döda insekterna kvar på växterna. Detta kan vålla
betydande svårigheter för livsmedel i vilka insekter eller
delar av sådana inte kan tolereras. Vissa patogener,
särskilt svampar, utvecklas bara vid hög luftfuktighet, varför
de kan vara helt overksamma i ett relativt torrt klimat.
Ett av de mest framgångsrika försöken med biologisk
bekämpning har gjorts i Kalifornien där man 1948—1949
använde ett virus mot en fjärilslarv som angriper alfa-alfa
(Medicago sativa). Fält på något tusental hektar
besprutades, och man kunde därefter med en grävskopa ösa upp
döda larver. Av dessa framställdes en virussuspension som
räckte för behandling av ytterligare 1 000 ha.
Man har också i Kanada nått goda resultat vid
virusbekämpning av en barrstekel som kommit in från Europa
och gjort stor skada på 450 000 km2 skog. För att begränsa
angreppet importerade man från Europa insekter som
parasiterar på barrstekeln. Härvid följde ett virus med, som
man utnyttjat sedan metoder för dess spridning utarbetats.
Under de 18 år, som denna bekämpningsmetod tillämpats,
har man inte iakttagit några tecken på att barrstekeln kan
bli immun mot virus.
En annan europeisk barrstekel kom ungefär samtidigt till
USA. Den spreds sedan också till Kanada. I Europa
bekämpas den med ett virus vilket saknas i Nordamerika.
Kanadensarna fick emellertid virus från Sverige, och det
har sedan dess med framgång använts både i Kanada och
USA.
För närvarande torde bara en enda biologisk
insekt-bekämpare vara kommersiellt tillgänglig, nämligen en
bakteriespor som används i USA mot Popillia japonica.
Industrin tycks tveka att ta de risker som igångsättning av
produktion och försäljning av biologiska insektbekämpare
innebär. En av orsakerna härtill torde vara att man inte
vet vilken industrigren som har de största
förutsättningarna att lyckas (Agricultural & Food Chemistry mars 1956
s. 195; E A Steinhaus i Agricultural & Food Chemistry
aug. 1956 s. 676—680). SHl .
Rörkoppling för höga tryck. En brittisk firma har
konstruerat en rörkoppling, "Supakone", för höga tryck, fig. 1.
Kopplingsmuttern omsluter en konisk ring, som vid
mutterns tilldragning pressas in i tubgodset och åstadkommer
tätningen, fig. 2. Kopplingen är avsedd för tryck upp till
700 kp/cm2 men den har provats vid ännu högre tryck.
Sålunda har två kopplingar för rör med 12,7 mm utvändig
diameter provats med 3 380, resp. 3 410 kp/cm2 utan att
skadas, varvid emellertid rören brast.
Kopplingen uppges vara okänslig för sammantryckning,
utvidgning och vibrationer i rörsystemet, och den kan
Fig. 1.
Rörkoppling för
åtdragning av muttern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
