Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 11 december 1956 - Nya metoder - Rening av platina-rodium genom jonbyte, av SHl - Böcker - Psykologisk-pedagogisk Uppslagsbok, av GAH - Grundlagen der Chemie und chemischen Technologie des Holzes, av Bengt Lindberg - Reactors, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 november 1956
1093
Då det visat sig svårt att avlägsna överskottet av
klorvätesyra ur en lösning av kloroplatina- och
klororodium-syra utan att dessa sönderdelas, överfördes syrorna till
natriumsalterna vilka är lättlösliga och inte håller kvar
klorvätesyra vid indunstning av lösningen. Den mängd
natriumklorid, som härvid skall tillsältas, beror på
platinametallernas koncentration och kan beräknas på grundval
av den mängd som behövs för bildning av
dinatriumkloro-platinat och trinatriumklororodinat.
Jonbytaren skall överföras till natriumform så att den
står i jämvikt med ädelmetallösningen. Dess reningseffekt
beror på den grad i vilken platina- och rodiumsyrorna
överförts till salter. Vid 100 mol-°/o överföring binder
jonbytaren 90 %> av metallföroreningarna och vid 70 mol-%
överföring 98,5 °/o. En ytterligare minskning av
natrium-kloridtillsatsen ökar reningseffekten litet men orsakar
större desorbering av natriumjoner från jonbytaren
varigenom denna måste regenereras oftare. Dessutom har
platinametallkomplexen benägenhet till hydrolys vid
lösningens indunstning, om mindre än 70 mol-%> överföring
används. Jonbytaren regenereras med mättad
natrium-kloridlösning.
För utfällning av platinametallerna ur den renade
lösningen har hydrazin visat sig vara bäst; 1 ml 85 °/o
hydra-zinhydrat ger ca 2 g metalliskt platina-rodium.
Reduktionen utförs bäst vid 65°C; den sker då ögonblickligt och
kvantitativt i alkalisk lösning. Hydrazinen bör tillsättas
före natriumhydroxiden, då metallerna annars skiljs ut i
kolloidal form (C K Butler i Industrial & Engineering
Chemistry april 1956 s. 711—713). SHl
Böcker
Psykologisk-pedagogisk Uppslagsbok. Natur och
Kultur, Stockholm 1956. 3 bd + registerbd, 588 + 527 + 526
+ 226 s., ill. 240 kr.
Första upplagan av detta arbete utgavs 1943—1946. Sedan
dess har en snabb utveckling av psykologi, pedagogik och
sociologi ägt rum. Detta gäller även
uppfostringsvetenska-pernas gränsområden som psykiatri, ärftlighetslära,
fysiologi och statistik. Undervisningsväsendet har även
omdanats, inte bara i Sverige. Samtidigt har psykologi och
pedagogik i en tidigare oanad utsträckning tagits i tjänst
inom näringslivet och det militära. Mot denna bakgrund
har en ny utgåva av uppslagsboken varit i hög grad
påkallad. I föreliggande upplaga är större delen av artiklarna
och notiserna nyskrivna.
Med denna sammanfattning av utvecklingen är verkets
omfattning i stort given. Under ledning av
huvudredaktörerna professorerna Gunnar Boalt, Torsten Husén och
John Landquist samt docent Gunnar Johansson har många
av Sveriges främsta pedagoger, psykologer, psykiatriker
och neurologer sammanställt koncentrat av sitt vetande
med särskild hänsyn till nya rön och erfarenheter.
Den egentliga uppslagsboken omfattar tre band. I det
fjärde bandet finns ett sakregister med kortfattade
definitioner och förklaringar, ett personregister med
biografiska data samt en engelsk-svensk ordlista med viktigare ord
och uttryck ur kurslitteraturen i facket. Icke minst denna
ordlista är av stort värde trots att man där i onödigt stor
utsträckning synes ha godtagit fackslang av anglicismer.
Urvalet av uppslagsord i ett verk som detta kan alltid
diskuteras. För att vara avsedd som en "yrkesbok" att
huvudsakligen användas av praktiskt verksamma pedagoger
och psykologer synes det fysiologisk-neurologiska ha fått
en väl stark betoning. Å andra sidan har den tekniska
yrkes- och fackutbildningen knappast fått den plats som
den genom det senaste decenniets starka utveckling skulle
förtjäna. Att därmed också hela den högre tekniska,
ekonomiska och administrativa vidareutbildningen helt
försummats är knappast ägnat att förvåna, men desto mer
att beklaga. Eftersom uppslagsverket i övrigt har mycket
att ge industripedagogen och arbetsledaren i industrin
borde moderna metoder för upplärning på arbetsplatsen och
för kombinationer av arbetsinlärning och teoretiska
studier ha presenterats fylligare samtidigt som uppgifter om
näringslivsorganisationernas utbildningsverksamheter på
alla nivåer borde ha lämnats. Arbetspsykologi och
ledarskapets psykologi har behandlats, ehuru kortfattat.
Uppslagsverkets värde höjs genom de
litteraturhänvisningar som följer varje större artikel. Ämnesordsregistret
underlättar sökandet efter termer och definitioner, och de
kortfattade notiserna i detta register gör i många fall
vidare sökande överflödigt.
Trots nämnda begränsning av material från
arbetarskol-ning och teknisk vidareutbildning är uppslagsverket av
stort intresse för alla inom den snabbt växande skaran av
tekniker som har med utbildningsfrågor att göra. Att en
ökad insikt i psykologi är av största intresse för alla
arbetsledare upp till högsta nivå är också odisputabelt och
även här fyller detta verk en uppgift. Genom att ge
möjlighet till snabb och aktuell information i speciella frågor
passar uppslagsverket utmärkt just för det praktiska,
dagliga arbetet. På grund av det relativt höga priset torde få
ingenjörer anse det möjligt att skaffa verket själva, men
man vill hoppas att det icke kommer att saknas i något
industri* eller verksbibliotek, någon utbildningsavdelning
eller någon central för fortbildningsverksamhet. G AH
Grundlagen der Chemie und cliemischen Teclinologi
des Holzes, av W Sandermann. Akademische
Verlags-gesellschaft, Leipzig 1956. 498 s., 221 fig. 48 DM.
Denna bok vill, som titeln säger, ge en grundläggande
framställning av träets kemi och kemiska teknologi. Av
speciellt intresse är de inledande kapitlen, i vilka bl.a.
redogöres för träets roll som råvara genom tiderna, för
vedtillgång, avverkning och återväxt samt för konkurrensen
mellan träprodukter och andra råvaror, främst plaster.
Också kapitlet om träullsplattor och liknande material
samt limning, ytbehandling och impregnering av trä, vilket
tillhör förf:s specialområde, är mycket läsvärt.
Mot de övriga kapitlen, som utgör bokens huvuddel, kan
däremot riktas allvarliga anmärkningar. Ligninkemin är
illa behandlad, bl.a. har den svenska skolans resultat
beträffande ligninets reaktiva grupper helt missuppfattats.
Även i övrigt innehåller texten för många felaktigheter,
både gamla och nya. Kapitlet om extraktivämnen är
överlastat med formler och tabeller. I kapitlet om
hemicellu-losa har flera viktiga, moderna resultat försummats.
Utvikningarna från ämnet är också många. Som exempel
kan nämnas, att blekning av massa bara fått 6 sidor, av
vilka 2,5 ägnats åt olika syntesmetoder för klordioxid. I
sista kapitlet ges anvisningar för 37 laborationsövningar.
Urvalet kan diskuteras och anvisningarna är ofta inte
tillräckligt utförliga, men bortsett härifrån anser jag, att
kapitlet inte har något berättigande i en bok av denna typ
utan skulle passa bättre som ett separat häfte. Likaså kan
ifrågasättas, om det tjänar något syfte att fylla en
elementär lärobok med litteraturhänvisningar, i synnerhet om
de som här oftast inte är inarbetade i texten utan endast
räknas upp efter de olika avsnitten.
Som sammanfattning kan sägas, att förf. försökt täcka
ett alltför stort område. Resultatet har blivit en ojämn
bok, som inte kan rekommenderas som lärobok. Några
delar, nämnda ovan, utgör emellertid en intressant och
givande läsning. Bengt Lindberg
Reactors, utgiven av R A Charpie, D J Hughes, D J
Littler & M Trocheris. Pergamon Press, London och
New York 1956. 492 s., ill. tab. 100 sh.
Vid International Conference ön the Peaceful Uses of
Atomic Energy i Genève publicerades mycket tidigare
hemlighållet vetande om atomenergin. Härigenom har man
kunnat ge ut ett stort antal böcker av vilka denna, som
ingår i serien "Progress in nuclear energy", är en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
