Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 11 december 1956 - Nya metoder - Bilmotorfläktar med reglerad hastighet, av EBr - Industriell vakuumavgasning av stål, av SHl - Rening av platina-rodium genom jonbyte, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1092
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Metoder för vakuumavgasning av stål, t.v.
avgasning i tappstrålen, t.h. vakuumtappning.
skyndas motorns uppvärmning. Vid ca 80°C förskjuts
hylsan åt motsatt håll, fläktvingarnas stigning ändras för
normal kalluftintagning samt ökas till maximal vid
temperaturen ca 90°C. Under denna temperatur minskas
fläkt-stigningen.
Anordningarna för kontinuerlig ändring av
fläktkapa-citeten efter kylvattentemperaturen är tämligen
komplicerad och torde ännu icke ha fått tillfredsställande
utformning (Journal of the Society of Automotive Engineers okt.
1956 s. 67). EBr
Industriell vakuumavgasning av stål. I Tyskland har
man sedan 1950 gjort omfattande försök att avgasa stål i
vakuum. Härvid har man använt avgasning i skänken,
varvid denna i sin helhet satts under vakuum, avgasning i
tappstrålen (fig. 1 t.v.), varvid stålet tappats i vakuum från
skänken i en ny skänk placerad i en vakuumkammare,
samt vakuumtappning vid vilken kokillen sätts in på
skänkens plats i vakuumkammaren (fig. 1 t.h.).
Vid avgasning i skänken råkar smältan i våldsam
kokning genom att lösta gaser går bort. När avgasningen är
färdig tas skänken ut ur vakuumkammaren varefter stålet
tappas i luft. Denna metod ger bara en begränsad
avgasning därför att vätsketrycket försvårar gasens avgång. De
undre vätskeskikten kan inte heller delta i ytreaktionerna
utan att smältan rörs om.
Vid avgasning i tappstrålen avgasar man först den tomma
skänken i vakuumkammaren på vars lock den fyllda
skänken placerats med gastät anslutning, öppningen i locket
är härvid täckt av en aluminiumplåt som smälter när det
heta stålet släpps ut. Med en tappningshastighet av ca 10
t/min sjunker stålets temperatur ca 35°C. Efter
vakuumbehandlingen gjuts stålet i luft.
Vid vakuumtappning placeras kokillen i
vakuumkammaren på vars lock skänken står liksom vid föregående
metod. Om temperaturfallet är utan betydelse, kan avgasning
i tappstrålen utnyttjas före vakuumtappningen vilket ibland
har visat sig fördelaktigt. Så snart kokillen är full släpps
luft in i vakuumkammaren tills atmosfärstryck uppnåtts.
En viktig fördel hos vakuumtappningen är att oxidation
av strålen undviks. Man behöver därför inte täcka
sjunk-boxen eller använda syreavvisande medel. Vidare är stänk
mot kokillväggen oskadliga då oxidation ej sker.
När tätat, icke avgasat stål flyter in i ett vakuum splittras
vätskeströmmen upp i små droppar. Denna finfördelning
och dropparnas rotation gör avgasningen effektiv. Strålens
beteende beror på trycket i vakuumkammaren,
tappningsöppningens form och stålets gashalt. Man kan därför
variera tappningsbetingelserna inom mycket vida gränser.
Erfarenheten har visat att det är bäst att inte använda
kokillbestrykningsmedel vid vakuumtappning. Härigenom
undviks nämligen risken för att stålet skall absorbera väte
från beläggningen. Obestrukna kokiller har vid
vakuumtappning större livslängd än bestrukna vid tappning i luft.
Det har vidare visat sig att gasutvecklingen vid
vakuumtappning blir särskilt livlig vid kokillväggen, och, den ger
ungefär samma effekt som bestrykningsrnedlet.
De avgående gaserna innehöll vid försök i industriell
skala betydande mängder väte, koloxid och kväve. Vid
vakuumtappning av 25 t göt (krom-molyhdenstål) innehöll
gasen 40 °/o CO, 3,8 °/o C02 23,0 °/o H2, 33,2 °/o Ns. Vid en
kolhalt på minst 0,1 °/o sker en viss desoxidation av stålet
i vakuum genom kols reaktion med syre till koloxid.
Syre-och kvävehalten hos vakuumtappat, aluminiumtätat stål
har visat sig vara avsevärt mindre än hos stål gjutet i luft.
I genomsnitt minskar stålsmältans vätehalt till hälften
genom vakuumbehandlingen. Man bör emellertid då
beakta att stålet vid vakuumtappningen kan ha absorberat
väte genom reaktion med fuktighet i sjunkboxen; den del
av götet som används kan därför ha lägre vätehalt än
sjunkhuvudet. Man har i praktiken nått ned till en
vätehalt av 2,0 mg/kg stål.
Vid vakuumbehandlingen avdunstar också flyktiga
metaller eller oxider i påtaglig mängd. De samlas upp som
damm i de filter som skyddar vakuumpumparna. En
analys av dammet gav 17,9 °/o FeO, 47,0 °/o MnO, 0,5 °/o CaO,
1,1 °/o SiOo 1,4 °/o Zn, 2,6 °/o Cu, 0,2 °/o Sn, 1,0 °/o Pb.
Vakuumtappade göts makrostruktur avviker obetydligt
från på vanligt sätt tappade göts. Hittills har man inte
funnit några tecken på segring av kol, fosfor, svavel eller
legeringsmetaller i göt som tappats vid ca 5 torr (A Tix i
Journal of Metals april 1956 s. 420—424). SHl
Rening av platina-rodium genom jonbyte. Man
använder ofta en platina-rodiumlegering som
konstruktionsmaterial i apparater för framställning av glasfiber. Vid
användningen korroderar materialet i kontakt med
glasmassan, utsätts för hög temperatur, förbränningsgaser och
förorenas av grundmetaller. Man måste därför ofta
regenerera och rena de dyrbara platinametallerna. Tidigare har
man härvid överfört dessa till kloroplatina- och
klororo-diumsyra och fällt motsvarande amminkloridsalter.
Härvid skiljs platina och rodium till en del och man måste
fullborda separeringen för att kunna framställa en
legering med önskad sammansättning. Separering av
platina-metallerna vid reningen kan undvikas genom att man
använder en jonbytare som absorberar föroreningarna men
inte platinametallerna.
Det har tidigare visats att kloroplatinat- och
klororodinat-jonerna (PtCl8)2- resp. (RhCl„)3" inte nämnvärt dissocieras
i vattenlösning och inte absorberas av starka katjonbytare.
Härpå har man grundat ett reningsförfarande (fig. 1) vid
vilket 98,5 °/o av föroreningarna absorberas i en
jonbytar-kolonn fylld med Dowex 50. Genom behandling av de
utfällda platinametallerna med etylendiamintetraacetat
först i sur och sedan alkalisk lösning höjs reningseffekten
till 99,5 %>.
Fig. 1. Schema över rening
av platina-rodiumlegering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
