Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 18 december 1956 - Bränsleförsörjningen i atomåldern, av Torsten Widell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1100
TEKNISK TIDSKRIFT
mot ångkraft eller atomkraft. Utbyggnaden av återstående
55 • 109 kWh/år anses därför ta minst 30 år, även om
elkraftbehovet kommer att växa snabbare. Vattenkraften
kan inte väntas täcka mer än 30 °/o av den väntade årliga
ökningen av energibehovet.
Atombränslen
Dén enda inhemska energikälla, som förmår att uthålligt
tillgodose nytillkommande energibehov är våra
uranhal-tiga oljeskiffrar. Uranhalten är visserligen låg, 0,01—
0,03 »/o, vilket med nuvarande teknik anses knappt ligga
över gränsen för brytvärdighet, men uranet representerar
enorma energimängder, som med atomteknikens
utveckling till allt större del kan frigöras vid kärnklyvningen.
Den största uranmängden finns i Västergötlands skiffrar,
vilka dock knappast kan komma i fråga som bas för
oljeindustri. Den brytbara urantillgången uppskattas till ett
par hundra tusen ton. Redan i reaktorer för naturligt uran
med nuvarande teknik skulle man härur kunna utvinna
10 000• 10—20 000 • 109 kWh. Med mer avancerad
reaktorteknik kan den nyttiggjorda energimängden ökas tio- och
hundrafalt. Olika metoder har utvecklats för att utvinna
uran ur skiffrarna, och 1953 togs en av AB Atomenergi
byggd försöksfabrik för 5 t/år uran i bruk i Kvarntorp.
Så småningom kommer nog naturligt uran att bli
tillgängligt på världsmarknaden, möjligen på villkor som gör
import ur kostnadssynpunkt förmånligare än inhemsk
tillverkning. Med hänsyn till beredskaps- och valutafrågor
är det dock av stor betydelse att det finns en av
världsmarknadsläget oberoende, kontinuerlig svensk
uranproduktion.
Med hänsyn till utvecklingen på området är det ej
möjligt att beräkna kostnaderna för atomenergin vare sig om
10 eller 25 år. Man har dock försökt göra en grov
uppskattning och kommit till att kapital-, drift- och
bränslekostnader för en 100 MW värmereaktor väntas bli mindre
än enbart bränslekostnaden vid motsvarande kol- eller
oljeeldade anläggningar. En kraftreaktor för några 100-tal
MW eleffekt beräknas redan vid måttlig utnyttjningstid
ge lägre energikostnad än ett ångkraftverk för kol eller
olja. Vid längre utnyttjningstid kan energikostnaden
tänkas bli jämförbar med kostnaden för vattenkraft från
Norrland överförd till södra Sverige.
Aktiv energipolitik
Bränsleproblemets lösning förutsätter främst
att den aktiva energipolitiken inriktas på ett
snabbt tillgodogörande av atomvärmet som har
förutsättningar att från början avlasta
bränsleimporten.
Användningen av atomreaktorer bör därför i
första hand inriktas på värmealstring för
industriella behov och för central
bostadsuppvärmning (jfr Tekn. T. 1956 s. 1094).
Värmereaktorerna kan nu endast byggas i mycket stora
enheter, varför det endast är i större samhällen de
kan komma till användning. Ett angeläget mål
för svensk atomteknik är därför att få fram
reaktorer av mindre storlek.
Vattenkraftens fortsatta utbyggnad kommer
också att öka behovet av reservkraftverk. Vid
fullt utbyggd vattenkraft kan det energitillskott
som erfordras på grund av årliga
lågvattenperioder och torrår antas bli av storleksordningen
5 • 109 kWh/år. Detta har "vid nu vanliga
ångkraftverk" antagits kräva en bränslemängd
ekvivalent med ca 1,5 Mt/år olja, vilket behov måste
täckas genom import. Räknar man med moderna
kraftverk bör denna siffra dock reduceras med
minst 20 %.
De inhemska egentliga bränslena, ved-, torv- och
skifferbränslen kommer fortfarande att i
huvudsak få utgöra bränslereserv vid avspärrning av
den betydande import av olja och kol som även
framdeles kommer att under normala tider täcka
huvudparten av våra energibehov.
Energins rationella användning
En rationell användning av energin är givetvis
lika viktig som en rationell anskaffning och
framställning. Det kräver ofta väsentligt mindre
investering att inbespara energibelopp vid
användningen än att öka energiproduktionen med
samma belopp. I första hand kan man spara
energi genom att minska förlusterna i eldstäder,
ugnar, motorer etc., vilket man måste ta hänsyn
till vid såväl anskaffning som drift. Det kan
också slösas med energi genom för dålig
värmeisolering, onödigt stark ventilation eller onödigt
hög temperatur i byggnader.
I detta samband hade det varit värdefullt om
utredningen hade tagit upp till diskussion hur
man bäst skall kunna uppmuntra och premiera
sparsamhet med bränsle. Det sätt på vilket
statsmakterna nu genomfört oljeransoneringen
motverkar ju i hög grad ett sådant syfte; nu
premieras i stället slöseriet genom en större
bränsletilldelning.
Ur beredskapssynpunkt är främst en ökning
av oljelagringen av största betydelse (Tekn. T.
1956 s. 850). En lagring av önskvärd storlek
kommer att kräva mycket stora kostnader,
varför programmet måste läggas upp på lång sikt.
Investeringsproblemet
Den av utredningen förordade aktiva
energisektorn kräver en ökad andel av tillgängliga
investeringsmedel.
Användning av atomvärme för storindustrier
och samhällen medför en betydande reduktion
av kapitalbehovet, jämfört med vad motsvarande
utvidgning av kraftproduktionen för
värmeändamål skulle kräva. Det avgörande blir dock hur
den successiva övergången från vattenkraft till
atomkraft kommer att påverka kapitalbehovet.
Kraft- och värmeproduktionen måste i tekniskt
hänseende inriktas på en begränsad
investeringsvolym. Olägenheten genom en högre
självkostnad på grund av ökad ångkraftandel är
otvivelaktigt mindre än den som skulle uppkomma, om
produktionen på grund av kapitalbrist inte kan
följa behovsutvecklingen. Anpassningen efter
kapitaltillgången blir därför mycket viktig för
framtidens kraft- och värmeteknik. En
inskränkning av kapitaltilldelningen utöver vad som
motsvarar den möjliga anpassningen kan emellertid
få ödesdigra verkningar för den aktiva
energipolitikens genomförande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
