Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 25 december 1956 - Frostbeständigheten hos kalkmålade putsytor, av Folke Sandford och Berne Liljegren - Nybyggen - Kraftledningsspannet över Messinasundet, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1142
TEKNISK TIDSKRIFT
stans, var krackeleringen ansenlig. Kalkskiktet hade låg
hållfasthet och förvandlades till mjöl vid relativt lätt
gnuggning med fingertoppen, fig. 1 t.v.
Vid slamning utan tillsats av socker och med en
torrsub-stanshalt av 31,5 °/o, dvs. ungefär den koncentration hos
slamningen, som fordras, om täckning skall nås med en
strykning, erhölls en ansenlig sprickbildning, fig. 1 i
mitten. Det torkade kalkskiktet var emellertid hårt och
vidhäftningen god trots sprickbildningen.
Vid slamning utan socker och med torrsubstanshalten
16,5 %>, dvs. en slamning varmed minst tre strykningar
måste göras, för att god täckning skall uppnås, erhölls
ett föga krackelerat kalkskikt, fig. 1 t.h.
Frostbeständighet
Frostbeständigheten hos de olika uppstrykningarna
provades genom att de stänkrappade och med de olika
kalk-slamningarna strukna, torra provkropparna blötlades i
vatten under 2 dygn, varefter de i frysbox utsattes för
— 15°C under 1 dygn. Därefter tinades de upp i vatten av
rumstemperatur. Denna procedur upprepades och
eventuella skador på kalkhinnan noterades.
Det visade sig, att en slamning med 16,5 °/o torrsubstans
(utan socker) som för att ge fullgod täckning påförts
genom tre strykningar gav en uppstrykning, som efter tio
frostcykler fortfarande var felfri (jfr fig. 1 t.h.). Den lika
tjocka uppstrykning, som erhållits efter en strykning med
en slamning med 31,5 °/o torrsubstans var kraftigt
avflag-nad redan efter fem cykler, särskilt i stänkrappningens
fördjupningar (jfr fig. 1 i mitten).
Slutsatser
Försöksresultaten tyder alltså på att det inte är
kalkskiktets tjocklek i och för sig, som är orsaken till
sprickbildning och bristande frostbeständighet hos uppstrykningen.
Det är i stället torrsubstanshalten hos kalkslamningen
och som en konsekvens därav det antal strykningar,
varmed den måste påföras för att ge fullgod täckning, som
är avgörande för kalkskiktets kvalitet.
Det synes icke vara möjligt att utan avsevärd risk för
dålig frostbeständighet använda så koncentrerad
kalkslam-ning, att täckning erhålles med en strykning.
Lägre koncentration hos kalkslamningen minskar risken
för frostskador, men den måste påföras genom flera
strykningar, för att god täckning skall uppnås. Det
förekommer dock numera stundom att man i avsikt att
nedbringa arbetskostnaderna använder så koncentrerade
kalk-slamningar vid kalkmålning, att täckning erhålles med en
strykning. Den minskning av arbetskostnaden, som på så
sätt göres, torde mer än väl uppvägas av att varaktigheten
hos kalkskiktet blir sämre, åtminstone om det utsätts för
relativt svåra klimatiska påkänningar.
Nybyggen_
Kraftledningsspannet över Messinasundet. Siciliens
vattenkraft är inte tillräcklig för öns energibehov. Vid
planerande av kraftöverföring från fastlandet fann man att
en luftledning vore driftsäkrare än en sjökabel (Tekn. T.
1953 s. 58, 132). I den anläggning vars första etapp nu är
färdig, fig. 1, har linorna 27,7 mm diameter och består av
310 mm2 stål och 29 mm2 aluminium. Vikten är 3,42 kg/m
+207
Fig. 3. Tornfundamentet på Sicilien.
och brottlasten 55,5 Mp. De är över det ena tornet
upphängda över rullar och hålls i konstant nedhängning med
motvikter; spänningarna blir därigenom oberoende av
temperatur och yttre belastningar. Linornas inbördes avstånd
är 25 m, fig. 2. Efter slutlig utbyggnad kommer sex linor
att överföra sammanlagt 300 MW vid 220 kV spänning.
Tornet på fastlandet vilar på ett betongfundament på
berggrunden, under det att tornet på ön står på en
korsformig betongkonstruktion vilande på fyra betongpålar
20 m ned i den 230 m djupa sandterrängen, fig. 3. Tornen
har beräknats för last av 44 m/s vind samt för viss
jordbävningskraft. De är i toppen utrustade med vinsch, ar-
Fig. 2. Systemskiss till tornen.
Fig. 1. Elevation av
kraftledningsspannet över Messinasundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
